Tankar

Läste Roland Barthes essä "Det ljusa rummet, Tankar om fotografi" häromsistens. Ingen kioskvältare och heller ingen actionlitteratur precis. Det här med att pränta ned sina tankar i ett flöde som tankarna kommer utan någon händelsekedja gör texten annorlunda än den man vanligtvis träffar på i romaner eller i andra berättelser. Lite svårläst på det sättet. Översättaren hade nog ett drygt jobb. Nja kanske inte riktigt nedtecknat tankeflöde utan struktur, men det upplevs så i vissa stycken. Spårar inte läsarens tankar med författarens blir det en övning i att söka tråden i texten, kontinuerligt.

Han uppehåller sig en stor del av tiden(!) med att filosofera över fotografiets tidstämpel. Fotografiet visar bara vad som varit inte något som är. På så vis är fotografiet en stark påminnelse om den förestående döden och ett fotografi på hans framlidna mor i barndomen får honom att grubbla på vem hon var.

Han redogör också för det han kallar studium och punktum i en bild. Det är väl essäns huvudpunkter och behållning. 

Här kommer ett citat: ”Fotografiet (vi måste av bekvämlighetsskäl acceptera detta universella begrepp som för ögonblicket inte leder längre än till ett outtröttligt upprepande av tillfälligheten) är till sin natur något av en tautologi: här är en pipa alltid och oföränderligt en pipa”.

Finns här tanken på att alla bilder redan är tagna? En fråga som ofta dyker upp från hobbyfotografer som tröttnat lite?

Nåväl, det finns mer i texten som är nog så ”underhållande” så läs den om tid(!) finns. 

/MA