Contax S, igen...

Det har skrivits en del om Contax S nyligen...
Nu är jag väl sist på bollen, men jag försöker ändå lämna ett bidrag.

Något som ofta nämns är den tämligen mörka sökaren, dessutom med rejäl vinjettering ut mot hörnen. Detta beror inte minst på att mattskivan saknar samlingslins.
För att spara bygghöjd, och kanske även pengar, så blästrade man mattskivan direkt på pentaprismats undersida. Det lite roliga är att man tydligen var väl medvetna själva om problemet. Såpass medvetna att man facettslipade kanten av mattskivan, för att få en inramning så man säkert såg var bildfältet slutade...

Contax S (C)	Contax/Pentacon FM

Contax S utvecklades givetvis under åren, som alla kameror. Efter den allra första modellen, den med svart toppkåpa, kom version A, följd av B och C, med diverse ändringar av t ex slutare, blixtsynk och självutlösare.
Dessa beteckningar hamnade aldrig på kameran, men när man kom till D skrevs beteckningen ut. Det stod nu istället "Contax D" på namnskylten.
Så småningom kom även F, men redan innan dess hade namnkonflikten mellan VEB Zeiss Ikon Dresden och det nya Zeiss Ikon AG Stuttgart gjort att man fråntogs rätten att använda, inte bara modellnamnet "Contax", utan även "Zeiss Ikon", i alla fall på de som exporterades till väst.

Istället för Contax blev det nu på de i väst sålda kamerorna Pentacon (en lång förkortning för Pentaprisma Contax). Ett val som i alla fall inte hjälpte försäljningen i väst. Om man inte hade sålt namnet Pentax till Asahi Kogaku i Japan så, vem vet hur det hade gått...

F-modellen kom 1956. Produktionen hade nu flyttats, från tidigare Ica Werk på Schandauer Strasse (där Contax I och II tidigare tillverkats) till VEB Kamera-Werke Niedersedlitz lite längre söderut i Dresden, där f ö Praktica-kamerorna tillverkades, (tidigare Kamera-Werkstätten Guthe & Thorsch). F-modellen bjöd på lite fler förbättringar. Bl a gjordes sökaren om, och man lyckades klämma in en samlingslins. Den nu något ljusare sökaren gjorde att man nu också tog bort facettslipningen längs kanten. Med F-modellen följde också några alternativ. 1958 kom FM, där M står för Messkeil, dvs snittbild. Det fanns också en FB (och t o m FBM), där B stod för Belichtungsmesser, alltså ljusmätare. Den senare gjorde tyvärr toppkåpan betydligt större, och den förlorade det nätta utseende den haft.

Förutom sökaren, så moderniserades nu även bländaren. Tidigare hade man som bäst haft bländarförval, men nu fick den även springbländare! Nu räckte det att med bländarringen spänna upp bländaren på största, före exponering. När man tryckte av så bländades objektivet ned, helt automatiskt. :-)
Detta sköttes om av en liten rörlig brygga innanför objektivgängan, som tryckte på en pinne som stack ut, baktill på objektivet.

Min FM har tyvärr dåliga ridåer, så det har än så länge bara blivit en testrulle. S:en däremot, har jag kört några fler i.

Biotar 2/58

Flektogon 2.8/35 (?)

Sonnar 4/135

Källor, bl a:

• Hummel (1995). Spiegelreflexkameras aus Dresden.
• Schulz (2000). Spiegel-Contax.
• Schulz (2008) Contax S

Verichrome Pan, eller, "Det som göms i snö".

Jag skrev i det förra inlägget om filmen i en Foth Spring 6x9 jag köpt.
Jag lovade visa resten av bilderna.

Här kommer de. Jag har ännu så länge ingen aning om var, och när, de är tagna. Det stod namn och adress på fodralet, och åtminstone den ägaren har bott i Lindesberg, om det kan vara någon ledtråd.

Om någon känner igen någon plats, så säg gärna till. :-)

Bild 1.

Bild 2. Överexponerat och oskarpt.

Bild 3. Kan det vara Furuviksparken? Parken Zoo? Jag har själv inte varit på något av ställena.

Bild 4. Samma park?

Bild 5. En tapet med imiterad träpanel? Här har nog kameran legat orörd länge. Avtryck i filmen av den infällda bälgen, och muttern till objektivet. Även slöjad i mitten (rektangeln). Kanske har slutaren utlösts, eller så är den inte 100%-igt tät. Filmen har dragits fram åt höger på den färdiga bilden. Slöjan till vänster är alltså från...

...bild 6. Här kan man återigen se avtryck av bälgen, samt lite veck. Här var filmen när kameran blev min. Jag drog fram till...

..ruta 7, och tryckte av. Solna, september 2009.

Bild 8, slutligen. Nu är vi framme i oktober 2009. Samma film, bara femtio år senare. :-)

Intressant nog är de gamla bilderna bättre än mina nytagna. Rekommendationen att exponerad film har sämre hållbarhet än oexponerad verkar gälla till en viss gräns. När den blir riktigt gammal försämras den, blir slöjad och tappar känslighet, medan den latenta bilden inte längre verkar försämras så mycket.

Varför hette filmen Verichrome? "Chrome" brukar ju vara namnändelse på färgdia-filmer.

När den första Verichrome-filmen kom 1931 var den ortokromatisk, dvs inte känslig för rött, och man kunde framkalla den i röd mörkrumsbelysning. Silverhalid-emulsioner är naturligt bara känsliga för blått, men Kodak hade tillsatt ämnen ("sensibiliserat") som gjorde den hyfsat känslig även för grönt och gult. Dock ännu inte för rött. Tydligen ansåg Kodak ändå att den (för sin tid) hade en så bra och bred färgkänslighet att de gav den namnet Verichrome för att visa att den hade en naturlig återgivning av färger. Man tänkte ju normalt inte i termer av färgfilm då. Kodachrome t ex kom först 1935.

1956 blev den till slut pankromatisk, och man lade då till "Pan". Nu var den känslig för alla färger, och man kunde inte längre framkalla i rött ljus. Den var dock inte helt pankromatisk, för tittar man på tejpen på filmen ser man att de angav lite olika känslighet för dags- resp glödljus.

Den här rullen verkar f ö vara tillverkad i Frankrike (eller Kanada?) eftersom det står "Jour" resp "Artificielle" först. I slutet av filmpappret står det dessutom "Exposé", och inte "Exposed".

Slutligen ändrade man 1960 den angivna känsligheten på sina filmer. Detta utan att ändra emulsionerna. Man tog av säkerhetsmarginalen, ändrade rekommenderad framkallningstid, och angav den känslighet vi känner igen idag. På tejpen i slutet av filmen lade man till noten “new developing times”. Nu blev t ex Tri-X angiven som 400 ASA istället för som tidigare 200. Min film saknar noten, och har den gamla känsligheten angiven, så den måste vara från före 1960.

Intressant är också att 21 DIN här motsvaras av 80 ASA. Inte 20 resp 80 som man är van. I Kodaks fickdatabok från 1959 användes fortfarande det gamla värdet (med DIN-värdet skrivet som bråk, t ex 21/10). I en annan tabell från -63 motsvarade 21 DIN istället 100 ASA, som idag. Jämfört med andra beteckningar verkar det vara DIN som ändrades.

DIN-systemet för filmkänslighet kom (enl Camerapedia) 1934. Det skrevs från början som ett bråk, med känsligheten över 10. 10 stod för tio-logaritmen, som systemet byggde på. Enl Camerapedia slutade man skriva det som bråk 1957. Om det stämmer, och om det fick snabbt genomslag, skulle den här filmen i så fall vara från allra första året för "Verichrome Pan".

En annan, lite lyxig, detalj är en tejpad "flärp" i slutet av själva filmen. Antagligen för att den skulle hålla sig lugn och plan när slutet närmade sig mask-öppningen i kameran.

Nu får det räcka med detaljer.

God fortsättning på nya året!

Edit: Jag vet nu var åtminstone en av bilderna är tagen. Återkommer. :-)

Retrokamera - Foth Spring

C. F. Foth & Co, Berlin, fanns mellan 1926 - 43. Den kamera de är mest kända för idag är förmodligen Foth Derby, som var en halvformats-kamera för 127-film (3x4 cm), men de gjorde även andra kameror, för både plåt och rullfilm.

Jag fick syn på den här i en Tradera-annons. Eftersom jag hade en Derby innan, och jag upplever Foth för övrigt vara lite okänt, kunde jag inte hålla fingrarna i styr.

Den blev min.

Det är sannolikt en Foth Spring från åren 1933-35.

Den här modellen har format 6x9 på 120-film.
Objektiv: Foth Anastigmat 1:4.5, F=105 mm.
Slutartider: 1/100, 50, 25, B & T. Självutlösare.
Briljant-sökare och enkel ramsökare.

Den som vet mer, om modellbeteckning eller annat, får gärna fylla i.

När den kom såg jag att den hade en film i redan. Det var en 6:a i rutan. Jag drog fram och tog ruta 7. Jag chansade på 100-125 ASA. Lite senare tog jag så till slut även ruta 8.

Oktober 2009.

Nu kunde jag plocka ur filmen och se vad det var.

Det var en Kodak Verichrome Pan. Det borde betyda 125 ASA. *) :-)
Den har inte producerats sedan 2002, men pappret på den här var rött, så jag började misstänka att den här var betydligt äldre än så.

Jag hittade Kodaks produktblad för Verichrome Pan.  Det var från 2002 och visade som väntat att den inte längre tillverkades.
Jag hade tänkt använda XTOL, som jag redan hade blandat. Produktbladet hade inte XTOL 1+1 som alternativ, utan jag provade istället The Massive Dev Chart. Utspädd 1+1 rekommenderades 7.5 min. Gammal, som filmen var, ökade jag tiden med ~15%.

Fanns det några gamla bilder på filmen då?

Jovars. Den här, t ex.

Om man tittar på kläderna kan jag tänka mig att den var tagen omkring 1960, eller något tidigare. Verichrome Pan kom 1956.

Fanns det något sätt att säkrare ringa in filmen?

*) 1960 ändrade Kodak en angivna filmkänsligheten. Emulsionerna var de samma, men säkerhetsmarginalen i känsligheten ändrades. Olika för olika filmtyper, men för neg sv/v en faktor två. Tidig Tri-X var ju t ex angiven som 200 ASA. Först idag kollade jag andra änden av rullen efter att ha läst ett inlägg på silverbased.org om framkallning av gammal Verichrome Pan. Där nämndes att den gummerade remsan i slutet av rullen (för att tejpa ihop rullen när man skickade den på framkallning) efter känslighetsändringen hade en not om “new developing times”. Först kollade jag slutet (bilden ovan), men där var ingen sådan not. Nu blev det lite spännande. :-)

Jag kollade nu andra änden, och si, där var den gamla känsligheten angiven på tejpen!

Filmen var alltså tillverkad före 1960. Frågan är bara när bilderna var tagna, och var.

Intressant är också att 21 DIN här motsvaras av 80 ASA. Inte 20 resp 80 som man är van. I Kodaks fickdatabok från 1959 användes fortfarande det gamla värdet (med DIN-värdet skrivet som bråk, t ex 21/10). I en annan tabell från -63 motsvarade 21 DIN istället 100 ASA, som idag. Jämfört med andra beteckningar verkar det vara DIN som ändrades.

Blev det fler bilder av de åtta?

Jodå, men det får bli nästa år. :-)

Retrokamera - Unibox

Den här hittade jag på Tradera för en tid sedan.

Det är en Unibox.

Unibox monterades ihop av AB Fritz Weist & Co:s dotterbolag Fotomekano i Jakobsberg utanför Stockholm. De flesta delarna var tillverkade av Skånska ättiksfabriken, numera Perstorp AB. Materialet kallades "Isolit", vilket förmodligen var samma sak som "bakelit", eller fenolharts om du vill.

Den är enkel. En slutartid (~1/30 s) + B, samt fast bländare (f/11) och fixfokus. Formatet är 6x6 på 620-film. Den är tvåögd, men ingen spegelreflex. Istället har den en rejäl brilliant-sökare, som faktiskt duger hyfsat till komposition.

Den tillverkades under första halvan av femtiotalet och blev populär inte bara i Sverige. Totalt tillverkades ~40 000 exemplar.

Tyvärr är det inte ovanligt att gamla kameror läcker ljus någonstans. Det är likadant med den här. Förmodligen är det skarven mot  bakstycket som glipar vid upptagnings-spolen. Jag får tejpa nästa gång, för det kommer att bli fler.

Det två sista bilderna klarade sig däremot.

Ängsö, utanför Västerås.

Högarna i Gamla Uppsala är dock betydligt äldre än kameran...

En ganska trevlig mackapär, och ett stycke svensk fotohistoria.

Någon som känner igen bilden?

För en tid sedan ropade jag in en Vest Pocket Kodak på Tradera.

Kodaks Vest Pocket fanns med många olika typer av objektiv. Anledningen till att jag blev intresserad av just den här var att den var försedd med en Kodak Anastigmat (f/7.7 - 32, 84 mm) i stället för den vanliga akromatiska menisklinsen. Dessutom var den fokuserbar och inte fixfokus. Den är tillverkad någon gång mellan 1915 och 1926

När jag fällde ut bälgen första gången märkte jag att den var snusstorr. Det t o m prasslade om den, och jag förstod att den inte kunde vara ljustät.

Redan på bilden i annonsen kunde man se att det satt en film i.
Jag hade googlat på framkallning av gammal film och hittat en kamera-samlares sida på nätet (Lost films). Han hade kommit över ett flertal kameror där film satt kvar. Några exponerade så långt tillbaka som på trettiotalet, hade det visat sig. Flera hade dock givit förvånansvärt bra resultat. Jag tänkte att kan han, så kan väl jag försöka.

Jag plockade ur filmen i mörker, för säkerhets skull. Det var tur, för den satt med spolarna omkastade. Förmodligen hade den varit urtagen någon gång och isatt fel, så det var tur att jag inte försökte ta de sista rutorna.

Det visade sig vara en Ilford fp4. Alltså inte fp4+. Enl Wikipedia gjordes fp4 mellan 1968 och 1990.
Jag framkallade som vanlig fp4+, (XTOL 1+1), men ökade tiden 10-15%.

Emulsionen var i dåligt skick, och det var bara på första rutan man kunde urskilja detaljer. Det är en person på bilden, men ansiktet är höljt i ett töcken.

Det verkar vara taget i Sverige, av Dialogen (telefonen) att döma. Sjuttiotal?

Jag tittade närmare på den och såg att objektivet måste vara tämligen skarpt ändå. Den här förstoringen är från övre högra hörnet. Man kan faktiskat urskilja väven i gardinen. Slutaren fungerar, så om jag bara kan fixa en ny bälg skall det bli intressant att dra några rullar.

Säljaren har förmodligen hittat den på någon loppmarknad, för han verkade inte det minsta intresserad av filmen när jag frågade. Han svarade aldrig.

Som sagt:

Är det någon som känner igen motivet?