på en digital analognörd

Retrokamera - Foth Derby

C. F. Foth grundades i Berlin 1926. Förutom kameror gjorde de också egna, för sin tid snabba, objektiv.


Bilderna är klickbara.

Foth Derby är en halvformatare för 127-film, dvs 3x4 cm. Eftersom det är halvformat håller man alltså kameran på högkant för liggande format. :-)

De hade tydligen kvalitetsambitioner. Huset var gjutet i aluminium och med riktig läderklädsel. Den hade ridåslutare (B, 1/25 - 1/500). Foth ville med Derby vara ett billigare alternativ till de betydligt dyrare Leica och Contax. Objektivet satt på en utdragbar bälg med saxlänk. Den såldes normalt med en Foth Anastigmat 3.5/50, men förutom en alternativ 2.5/50 kunde den även fås med en Leitz Elmar. Den var ganska tung (442 g) för sin lilla storlek (11.5 x 3 x 6 cm)

När den första Derbyn kom 1930 fanns Leican sedan några år, men 35mm-filmen hade tydligen inte riktigt tagit över marknaden än. Foth valde att använda 127-film (46 mm), ett filmformat som blivit populärt sedan det lanserats med Kodaks Vest Pocket 1912, som ett mindre alternativ till 120-filmen. Tydligen hade de ändå smittats lite av Leicans begynnande popularitet, för lustigt nog använde de i början samma bildformat, dvs 24x36.

Den saknar räkneverk. Filmen dras fram tills rätt filmnummer uppenbarar sig i ett av fönstren i bakstycket. Eftersom 3x4 är halvformat (av 4x6.5) för 127-film drar man fram första rutan tills "1" visas i första fönstret. Nästa ruta blir med samma nummer, men i andra fönstret, tredje rutan med "2" i första fönstret, osv. Det är totalt 4 fönster i bakstycket! Två par röda, och två par gröna. De röda var tänkta att användas till ortokromatisk film (som var mindre rödkänslig), och de gröna till pankromatisk, som har en mer naturlig fördelning av färgkänslighet. För att ändra, sköt man planhållningsplattan åt ena eller andra hållet.


Två röda och två gröna.

Slutaren spändes separat genom att rotera tidsratten, dock efter att man valt tid! Det är både likt och olikt gamla gängLeicor och kopior, där man väljer tid först efter framdragning, men där tidsratten på samma sätt roterar under exponering, och man kan spänna slutaren separat genom att försiktigt rotera ratten.

Lite klurigt är skyddet av avtryckaren. Den syns på bilden precis framför tidsratten. När man skjuter in bälgen, syns den visserligen genom ett passande hål i frontplattan, men man kommer inte åt att trycka in den av våda. Bredvid finns anslutning för trådutlösare med den vanliga, koniska, gängan.

Det här exemplaret är antingen en  Derby I, eller en tidig Derby II, beroende på definition. Den har i alla fall bildformat 3x4 cm och självutlösare. Att jag är osäker på versionen beror på att olika ställen på nätet definierar olika.

En ren "Derby" (1930) skulle ha varit 24x36-versionen med enkel sökare, Derby I (1931-36) var 3x4 cm och med teleskopsökare och självutlösare, Derby II (1936-40) med mätsökare. Enl annan källa kom självutlösaren först med tidiga II, och mätsökaren med sena. Exemplaret är alltså I eller II beroende på vem man tror på. I samtida franska annonser kallades alla versionerna "Foth Derby Sport". Förvirringen verkar total...

Mätsökaren på Derby II var en ganska klumpig lösning, och ser ut som en nödlösning de tog till för att möta konkurrensen från t ex Leica och Contax. Jag ville inte stjäla bilden, men den kan ses här .

Teleskopsökaren på min Derby (I eller tidig II) duger mest till att sikta med. Den har ingen ljusram, och kanterna är ganska suddiga, så man får sikta mot mitten av motivet och lite grann gissa kanterna...

Foth i Berlin upphörde 1942, men åtminstone Derbyn levde vidare som Gallus Derby Lux, tillverkad i Paris fram till -52. Möjligen flyttade man helt enkelt tillverkningen till det då tysk-ockuperade Frankrike. Jag vet inte säkert. 

Läs mer om Gallus Derby Lux

Hur blir bilderna då?

Optiken har lite kromatisk abberation ut mot kanterna, men  är i det stora hela ganska bra. Tyvärr visade sig min slutare inte vara riktigt tät. Båda ridåerna har små hål, som ger en stjärnhimmel på filmen. Jag har retuscherat så gott jag kan i PS.


Före,

och efter.

Och en bild från "127-dagen " (12/7). Vid det här laget hade jag framkallat en film och visste om problemet med slutaren, så jag behöll objektivlocket på i det längsta. Det hjälpte något.


Före retusch,

och efter.

Inlagt 2009-08-18 00:01 | Läst 7322 ggr. | Permalink
Vilken festlig gammal pjäs till kamera! För att inte tala om den franska modellen, hade den ingen klädsel?

Man gör den reflexionen att när en viss typ av grej (t ex kameror) är något nytt, då experimenteras det ganska friskt med olika tekniska lösningar och formgivningar. Sedan konvergerar så småningom alla fabrikat mot något slags standardformgivning och standardlösning. Så är det med kameror i dag, där alla nya modeller är variationer på ett fåtal teman. Precis som med bilar.

När blev du senast överraskad av formgivningen hos en kamera? :-)
Svar från ojanson 2009-08-18 09:02
Jag håller med.
Jag är sedan länge intresserad av allsköns gammal teknik, vare det flygplan, ångbåtar eller vadsomhelst, Sedan jag började intressera mig mer för gamla kameror har jag imponerats av den mångfald, inte bara av modeller, utan även tillverkare, det fanns. Ingen marknad verkade för liten för en tillverkare. Sedan kom sammanslagningar, övertagningar, och rena nedläggningar.
Derbyn är ju ett bra exempel på de kameror som kunde blivit något större, med nästan samma filmformat som Leica t ex. De drog dock kortaste strået och försvann.

Senast överraskad?
Det var nog inte så länge sedan. Men det rörde sig om någon gammal kamera. Definitivt inte en ny.
Två röda och två gröna. Det är nog bäst att inte sätta den i händerna på en styrman till sjöss om det inte är rätt farledsriktning =)