Den 6:e September,

laddade jag Ikontan, för att skjuta en rulle 6x9.

Jag hade ärende till LP Foto på lunchen, och stannade till här och där längs vägen. Utsikt från Regeringsgatan, t ex.

Gjorde en snabb avstickare till Stureplan, och lyckades hitta några siktpunkter i den lilla sökaren.

Gick sedan Kungsgatan tillbaka mot Hötorget, och tunnelbanan till jobbet.

Den gillar inte starka kontraster något vidare, men det blir både charmigt och skarpt. :-)

Tydligen var det Ellens-träff senare samma dag, eller möjligen veckan efter, för sista bilden var tagen vid Slussen.

Och, nej, bilderna blev inte rynkiga. ;-)

Nytt försök.

Besviken som jag var, efter förra helgens mara med min lilla Speed Graphic, var jag bara tvungen att göra ett nytt försök.

Denna gång blev det i Västerås, och jag såg noga till att objektivet nu var ute ordentligt mot stoppet på släden.

Något vidare gatufoto, i strikt mening, blev det kanske inte, men en rundvandring i alla fall. Eller en guidad tur för er, kanske?

I hörnet St Torget/Smedjegatan är det numer en annorlunda fontän, till förnöjelse för bara i alla åldrar.

Vandringen gick vidare. På Asea-torget, utanför Melker, kunde man prova sina talanger på en gammal buss.

Strax intill var några skejtare.

Fortsatte så mot Vasaparken, men hejdade mig när jag fick se tornet på Ottar.

Väl i parken såg jag ett gäng änder i dammen. En av dem satt fint i profil, och näbben lyste grannt i kvällssolen. Innan jag hade dragit fram rätt slutartid hade den givetvis tröttnat, och borrat ned näbben.

När jag väl tagit bilden, då minsann lyfte den på huvudet och tittade sig förvånat omkring. Slutaren ger ifrån sig ett smått snarkande ljud, och med lite fantasi lät det väl som en annan and bakom ryggen...

Fortsatte bortåt, och såg stadshuset dyka upp mellan grenarna.

Gick sedan via Fiskartorget

mot Svartån,

och där tog rullen slut.

***************************

Edit: Jag fick inte vara nöjd den här gången heller.
Sökaren sitter väldigt illa till, speciellt när man har rullfilmsbakstycket på, och det är alltför lätt att titta lite snett genom. Utsnitten blev ibland inte alls vad jag hade tänkt, och jag fick beskära en del för att vissa bilder skulle bli någorlunda.
Nästa gång...

Kan man gatufota med en gammal kamera?

De är lika bra att säga det på en gång. Gatufoto är inte min specialité, om jag nu har någon...
Det hindrar mig inte från att försöka. Några små framsteg gör jag väl också. Jag ser motiven oftare nu. Tyvärr ofta inte i tid, dock. :-(
Ofta kommer jag på efteråt, att "där kunde jag ju fotat".

Som den här, t ex...

Ibland hinner jag se motivet, men reagerar för långsamt och hinner inte få upp kameran innan det är försent.

Som den här. :-(

Ibland hinner jag både se och få upp kameran, men fipplar med inställningarna först, och så är vi där igen.

Jag närmar mig ämnet...

Förutom mina egna tillkortakommanden, gör jag det gärna onödigt krångligt för mig. Jag gillar ju, som bekant, att använda gamla kameror.
En M-Leica t ex, har ju egentligen allt som behövs. Liten och diskret, tyst, smidig, och med en mycket fin sökare. Snabbjobbad, och på alla sätt underbar att använda. Med en Summicron 35 på är den nästan oslagbar.

Leica M2, från 1958. Summicronen dock några år yngre.

Ändå... Jag tycker ofta att det är ännu roligare att använda en gammal gängLeica. 

IIIc, från -46. Här förmodligen med Elmar 3.5 cm, från 1937.

Är den bättre?
Nej, verkligen inte. Den är visserligen kompaktare, men har långsammare frammatning och separat mätsökare. Liten sökare, som dessutom bara visar utsnittet för en 50 mm normal. Parallaxkompenserade ljusramar kan man drömma om.

Men ändå...
Det är något med känslan i den äldre kameran som tilltalar mig. Liten i handen. Känslan, och ljudet när man trycker av. Roterande tidsratt, som ställs in efter framdragning. Visst, M2:an kvalar in i Retrokamera-poolen den också, men känslan är inte densamma. Den är lite för bra, helt enkelt...

Med IIIc blir man inte lika snabb, om man inte kör hyperfokal förstås, men det är ju inte lika användbart om man har Summitaren (5 cm) på.

Nej, det får gärna vara lite pyssligt med inställningarna. Det är lite av charmen, nu när allt skall vara så automatiserat. Jag vill sköta inställningarna själv. Jag gillar Retrokameror. :-)
Slow photography. Det passar dock inte alltid så väl ihop med gatufoto.

Det hindrar ju inte att man ändå gör sina försök med gatufoto ibland. :-)

No 1 Pocket Kodak, från sent 20-tal.

Det kan dock bli problem att fånga det avgörande ögonblicket, när man bara har en ynklig liten brilliantsökare, där man med nöd ser i vilket väderstreck man siktar.

Tycker man att 20-talet ligger för nära kan man ju prova med en gammal Vest Pocket Kodak. Fixfokus (dvs hyperfokal) visserligen, så man slipper tänka på fokuseringen, men blir det bra gatufoto?

VPK, från 1914.

Om man, som jag, är lite försiktig/feg av sig, tar man inte så bra vara på tillfällena, och då blir det många gånger inga bilder alls.

Med en TLR, som t ex Rolleiflex, då blir man lite diskretare. Dagens flanörer fattar inte att den där kufen, som står böjd över någon konstig manick, precis håller på att fota dem.

Rolleiflex, från mitten av 50-talet.

Nej, vill man komma över blygseln kan man prova att gå åt andra hållet istället. Med en Speed Graphic går det inte att smyga, även om den råkar heta "Miniature" (6x9) i förnamn. Nu kan man få positiv kontakt i stället.

Miniature Speed Graphic, från -46.

Voigtländer Vitomatic är en trevlig sak. Liten, och mycket kompakt, dvs tung... Hyfsad kombinerad mätsökare med ljusram. Dessutom med kopplad expneringsmätare. Ett skarpt, men fast, 50 mm objektiv, vilket ofta inte är idealiskt för gatufoto.

Voigtländer Vitomatic II, ca -59.

Med en gammal Leica I har man inte ens mätsökare att ta till. Med 5 cm Elmar blir det inte mycket till hyperfokal heller.

Leica I Model C, från 1930.

En fördel med den sistnämnda är möjligen just avsaknaden av mätsökare. Man tvingas till att ligga steget före om man skall ha en chans. Man får ha avståndsskalan i vänster pekfinger, och förvälja tid och bländare allt eftersom ljusförhållandena ändras. Då är det bara att ställa in avståndet på känn, samtidigt som man lyfter den till ögat, alternativt skjuter från höften. Allt det här kan man göra med en M Leica också, men här är man tvungen. Vi närmar oss rötterna. Det var väl så HCB fick göra i början, kan jag tro. Inga andra likheter, dock. :-)

Nej, det är bara träning som hjälper, för jag tänker inte sluta försöka. De gamla är alldeles för trevliga för att inte användas. Även till vardags.

/Självplågaren (men en lycklig sådan)

Per aspera ad astra

Gatufoto med Speed

Mätsökarkameror skall ju vara så bra till gatufoto sägs det, så jag åkte in till Stora Staden idag för att prova. Jag tänkte bränna ett par rullar.

Hmm.. Det står "Kalart Synchronised Range Finder" på den, så det måste ju vara rätt typ. ;-)

Ärligt talat tjuvstartade jag redan igår, på lunchen, när jag tog tunnelbanan in för att fylla på film-förrådet.

Odenplan. Jo, jag gick till den där butiken på Upplandsgatan.

Odenplans T-banestation. Bilden från perrongen hade säkert blivit bättre om jag hade öppnat centralslutaren innan jag utlöste ridåslutaren.

Idag blev det ett nytt försök.

Började på Sergels torg.

Fortsatte sedan söderut, genom Gamla stan.

På Centralbron höll man visst på med Dragrälsing.

Fortsatte så norrut igen.

På Stampen var det årlig Blues Brothers-frukost.

Här tog jag igen den förlorade rutan från igår. Det går ju bara 8 på rullen, så man får hushålla lite. Just som jag hade tagit en bild ringde Thomas M i fickan. Jag glömde såklart att dra fram filmen när samtalet var slut.

Turisterna har inte åkt hem riktigt än.

Tillbaka på plattan.

Dags att åka hem igen.

Jag kan konstatera att den är nog lite omständlig, och att alla pressfotografer på 30-, 40- och 50-talet nog borde ha vetat bättre...

Jag kan också konstatera att man möts av betydligt fler leenden än när man har digitalkameran med den klumpiga zoomen på. :-)

Alla bilder utom en tagna med Miniature Speed Graphic, sannolikt från 1946. Miniature innebär så litet som 6 x 9. Centimeter alltså.

--------------
Edit 10-11-10:

Se även beskrivning.

En tur till Fotografiska

Förärade den Kungliga Hufvudstaden ett besök i tisdags. Bl a ett besök på Fotografiska var planerat.

Vid Fotografiska hände det grejer...

Det gäller att sikta väl.

Till slut kom den rätt.

Jag har inga bilder från utställningen, men jag kunde konstatera att cafét har fått en fin utsikt.

Utsällningen då?
Lennart Nilssons bilder upphör väl aldrig att fascinera, och jovars, den där Annie Leibovitz har nog lärt sig hur man hanterar en kamera... Jag gillade inte minst hennes privata bilder. Flera av de andra har man ju redan sett. På det stora planket, med bildurvalet till boken, såg jag en kontaktkopia med bilder på Lutande tornet i Pisa. Jag hade ingen linjal med mig, men nog såg det ut som det var taget på 127-film. :-)
Inte det vanliga Vest Pocket-formatet 4x6.5, men möjligen 4x5.

Det påminner mig...
Mer om det i ett senare inlägg. :-)

Väl ute igen, ett par timmar senare, var allt avstädat.

Vad är det för nåt..?

Under den efterföljande vandringen runt på Söder, med bl a fika på Ellens, passade jag på att ta sista rutan i Rolleiflex Originalen. :-)

I passande miljö.

Övriga bilder Leica M2, Summicron 2/35