Tenax. Kärt namn med många barn.

Varning! Nördinlägg²

På Zeiss Ikon, och dess föregångare, återanvände man gärna modellnamnen. Det verkar inte ha spelat så stor roll om modellerna hade något gemensamt eller ej.

Här är ytterligare ett exempel. Tenax. Eller närmare bestämt Tenax I, ibland även kallad Taschen-Tenax.

In under skinnet

Den lanserades 1939, strax efter Tenax II... Till skillnad från II:an, som var påkostad med både utbytbara objektiv och mätsökare, så var Tenax I enklast tänkbara. Nästan.

Till en början satt en trelinsig Novar (3.5/35 mm) framtill, men senare kunde den även fås med örnögat Tessar (3.5/37.5 mm). Fokuseringen underlättades av den relativt korta brännvidden.

Förutom namnet hade den bara två saker gemesamt med sitt större syskon. Bildformatet (24 x 24 mm) och snabbframmatningen. När man med vänster pekfinger i en rörelse både dragit fram filmen och spänt slutaren, tryckte man av med höger. Så kunde man hålla på, enl reklamen med upp till 1 bild i sekunden! Enastående för sin tid, men jag tror risken för skakoskärpa var överhängande...

Jag har sett uppgifter om att Berning (med "R^OB^OT"-kameran) var inblandad i konstruktionen. Jag vet inte hur det är med den saken, rykten uppstår lätt. De har inget gemensamt i detalj, som i t ex slutaren, men de har samma bildformat, ungefär samma storlek, och en förenklad frammatning och slutarspänning.

En liten snabbskjutare. Alltid med. Inte bara på söndagar.

Det är en liten kamera. Som en digitalkompakt, ungefär.

De tillverkades i Dresden, åtminstone fram till 1941. Sedan tog antagligen krigsproduktionen överhand. I en svensk Zeiss Ikon-katalog från våren -45 fanns den dock fortfarande kvar.
Den kostade 294 :-

En intressant sak med Tenax är att den återupptogs efter kriget. 1948 kom tillverkningen igång igen, till en början i exakt samma utförande som tidigare, men så småningom med annan slutare eftersom handeln mellan ockupations-zonerna blev allt svårare. Huvudkontoret hade nu flyttat till anläggningen i Stuttgart (gamla Contessa-Werk), och anläggningarna i Dresden övergick i "folkets ägo". De förlorade rätten till både namnet Zeiss Ikon och modellbeteckningar som t ex Tenax, men fortsatte ännu en tid som förut. Typnumret byttes dock (570/27 > 111/23). 1953 byttes den hopfällbara Newton-sökaren ut mot en modernare inbyggd teleskopsökare, och -54 bytte den pga konflikten namn till Taxona.

De är inte så sällsynta på Tradera och ebay. Oftast är det efterkrigsversionen man ser. Den här är dock av tidig modell, sannolikt från 1939.

När jag kom över den här funkade inte tiderna. Utom på 1/300 s var det 1/100 s oavsett inställning. Jag antog att det bara var fördröjningsverket som beckat ihop, men den blev länge liggande. Långt senare hade jag samlat mod och kunskap och bestämde mig för ett försök. :-) Efter att ha skruvat ur objektivet och öppnat slutaren kunde jag konstatera att allt såg helt ut, men att verket mycket riktigt fastnat efter många års vila.

Klädseln blöttes loss med T-Röd.

Fördröjningsverket urtaget.

Jag påbörjade demonteringen. Compurslutaren är ganska tacksam att jobba med, på det sättet att nästan alla fjädrar sitter fast i sina resp delar. Det underlättar återmonteringen avsevärt.

Jag tvättade delarna med ren bensin, efter tips från Werner på LP Foto. Allt eftersom såg jag mer smuts, och det slutade med en total demontering och rengöring av hela kameran. :-)

När slutaren var hopmonterad fortsatte jag med objektivet. Det var ordentligt dimmigt, och hade fett på lamellerna.

Nu har jag kört en rulle Tri-X, och den verkar funka.

Jag får nog vara nöjd, men jag väntar lite med att limma tillbaka lädret... :-)

*) Namnets historia går tillbaka till C.P. Goerz i Berlin, en av de tillverkare som 1926 gick tillsammas under namnet Zeiss Ikon. Redan 1907 fanns det en Tenax i sortimentet. Den hade bälg, och fanns i storlekar från 6,5 x 9 till 10 x 15 cm glasplåtar. 1909 kom en liten "Vest Pocket"-modell, för 4,5 x 6 cm plåtar. Långt senare, på sextiotalet, kom ytterligare en.

Om det är nyputsat ser man bättre ut...

Jag körde en rulle i Contax I i höstas, och konstaterade att "das Adlerauge", Tessar 2.8/5 cm, förvisso var hyfsat skarp, men exemplaret gav ganska mycket ströljus.
I vissa motiv rent av väldigt mycket...

Nu har den visserligen ingen antireflexbehandling, men så dåligt borde det ju inte bli. Vid en närmare granskning kunde jag visserligen se ett antal fina repor i frontlinsen, men mot ljuset kunde jag också se att det faktiskt var lite dimmigt inuti.

En titt på en genomskärning skvallrade om att det inte borde vara alltför svårt.

Efter att ha filat till ett verktyg så det passade bättre skred jag till verket.

Främre linspaketet släppte, kom ut och lämnade ett hål efter sig.

Efter att ha delat det kunde jag göra ren båda linserna.

Sedan kom turen till den bakre.

Bländaren rörde jag aldrig. Den såg fin ut.

Nu får jag hoppas att det blir bättre. :-)

Lus på linsen

--------------------------------

Edit:

Det är i all fall bättre nu.

D.I.Y. TLR, part 1. Unboxing.

Fram till nu har jag inte intresserat mig för leksakskameror, typ Holga, Lomo etc. Jag tycker film förtjänar bättre materiel än så, och jag skulle aldrig kunna tänka mig att t ex lägga negativen på dörrmattan för att med någon sorts konstnärlig ambition försöka få till en speciell look. Jag har ingen iPhone, och följaktligen heller ingen Hipstamatic-app. Instamatic-kamerorna gav ju som regel betydligt bättre bilder än så.

Nej, film är för  mig inte det samma som taskig skärpa och färgstick. Inte ens med Instamatic.

Ändå... När jag fick syn på den här kunde jag inte hålla pekfingret i styr. :-)

Det handlar om en leksakskamera, med en bländare (f/11), en slutartid (1/125) och enklast tänkbara optik. Det är dock en äkta TLR (Twin Lens Reflex), och skulle ha platsat i Thomas TLR-pool, om den bara funnits. :-) Den har spegel, mattskiva och t o m fokusering. 24 x 36 i stående format.

Att den säljs som byggsats ger det bara extra krydda. :-)

Instruktionerna är enkla att följa,

om man är kines...
Som tur var hittade jag lite anvisningar med bilder på nätet.

Först monteras stativgängan. Vad man skall ha den till vet jag inte, eftersom slutaren vare sig har B, eller uttag för trådutlösare.

"Räkneverket". Det tandade hjulet mot filmperforeringen kom inte med på bilden.

Slutaren monterad.

Filmbanan likaså.

Sidorna ihopsatta, och den börjar ta form. Skyddsfilmen är här fortfarande kvar på spegeln.

Klart! Det tog mig ungefär 2 timmar. Jag fick lossa sidopanelerna flera gånger för att montera nästa del, och nästa, och...

"Räkneverket" är enklast tänkbara. Man drar fram tills den roterande pilen pekar mot en av de två fasta. Dubbelexponeringsspärr saknas.

Varför vänta? :-)

Edit: *****************************

Nu finns det några bilder också.

http://www.fotosidan.se/gallery/viewpic.htm/2472128.htm?set=mp

http://www.fotosidan.se/gallery/viewpic.htm/2455933.htm?set=mp