Skandisloppet 2017

Skandisloppet har gått av stapeln i cykelstaden Uppsala varje år sedan 1909, och är därmed världens äldsta cykellopp i obruten följd. Förra helgen (12-14/5) var det återigen dags för UNT Bike Weekend.

För ca 5 år sedan kände jag att borde röra på mig lite mer. Då blev det mer tanke än handling, men efter att jag också bröt foten några år senare, kände jag när jag väl blivit av med gipset att det var slut på ursäkter. Jag hade året innan köpt nyare cykel, och då löpning gudskelov var utesluten pga alla skruv i fotleden, började jag cykla mer och mer. Till skillnad från löpning har jag alltid gillat att cykla, ända sen barnsben. Det har visserligen mestadels varit till vardags, men vid några glesa tillfällen har det blivit lite mer.

Nu var jag fast, och vardagscykeln fick snart sällskap av en snabbare d:o. Det finns många små vägar i omgivningen som man kan kombinera efter tid, lust och väder. Turerna har successivt blivit längre.

I fjol provade jag Skandisloppet.
Förutom de rena tävlingsklasserna finns även motionsklasser i olika smaker, för oss vanliga dödliga. Förra lördagen var det dags för bl a 85 och 167 km. Jag ställde upp i den förra, i hopp om ett bättre/trevligare lopp än i fjol. Då blåste en kall nordan, som inte minst gjorde tillbakavägen mot Uppsala jobbig.

Jag var feg, och anmälde mig inte förrän jag sett femdygnsprognosen... :-)

I år var det mycket angenämare. Förutom sol och mellan 10 - 20 grader under dagen, så låg vinden nu åt andra hållet, dvs medvind på tillbakavägen. :-)

Jag hamnade i sista startgruppen, så temperaturen var behaglig redan från start. :-)

Efter mc-eskort ut ur Uppsala splittrades gruppen allt mer, och jag körde mestadels mitt eget race söderut mot Sigtuna.

På väg in mot stoppet vid Venngarns slott såg jag några fotografer ligga och lura i vassen dikeskanten. Jag råkade hitta sidan när jag letade bilder från loppet efteråt.

:-)

Efter stoppet hade jag nu både vinden och solen i ryggen, på väg tillbaka mot Uppsala.

Efter att så småningom bl a ha passerat Sävja, ledde Kungsängsleden vidare mot de västra delarna, som Valsätra, Eriksberg och Flogsta, innan jag närmade mig centrala Uppsala. Så småningom såg jag Carolina-backen torna upp sig framför mig, och när den var avklarad var det bara att bita ihop, svänga vänster, och fortsätta kampen uppför slottsbacken.

Foto: "teamet".

Väl uppe på borggården fick man medalj, och kunde motta publikens jubel.

Foto: "teamet"

Efter maten kunde man titta på tävlingsåkarna, när de susade fram på Dag Hammarskjölds väg.

Vi får se. Kanske blir det ännu en upprepning nästa år. Skall bara kolla prognosen först. :-)