6x9 den 6:e september

Det har varit dåligt med fotograferandet de senaste åren, men så helt plötsligt tog jag mig i kragen och bestämde mig för att ladda en kamera och köra lite 6 x 9 cm. "Offret" den här gången fick bli en gammal Cocarette, från Contessa Nettel i Stuttgart. Jag berörde den som hastigast för några år sedan. Den är från 1925, så om bara några år fyller den 100 jämnt. Objektivet är en Tessar "1:4,5 f=10,5 cm".

Jag tog en rulle för flera år sedan, men den var hopplöst felfokuserad. Nu vet jag varför.

Den är en så kallad "laufboden"-kamera, dvs objektivet fälls inte ut med en sinnrik mekanism som på senare kameror, utan man drar ut fronten med objektivet på skenor på luckans insida. Nu har väl skinnet i bälgen med åren blivit lite torrare och stramare, för jag noterade att hela fronten drogs lite uppåt/bakåt vilket sannolikt orsakade felfokuseringen. Den fokuserar förresten med hela objektivet, och inte bara med frontlinsen, som i många senare applikationer.

Bortom oändligheten finns inget att se, så på lunchen, innan jag laddade filmen, provade jag lite snabbt att lägga in ett papper i bildplanet, och titta genom "rensluckan" därbak mot något ljusblänk i någon bil på parkeringen utanför jobbet.

I stället för på oändligt ställde jag därefter in mot ca 8 - 10 m på skalan och hoppades att skärpedjupet skulle fixa resten. Det var dessutom en tacksam dag med solsken som gjorde att jag kunde blända ned bra. Taktiken höll, visade det sig.

Jag tycker den gamla Tessaren står sig bra. :-)

Kan man fota sport med Speed Graphic?

Frågan är felställd. Många har gjort det förut. Frågan var snarare om jag skulle kunna göra det.

Den lille. Miniature Speed Graphic (6 x 9 cm) med släden i rätt läge

Jag gillar Speed Graphic. Den är så underbart omständig att den är svår att låta bli. :-) Nu har det dessutom gått minst ett år sedan den senast motionerades, om inte två, och jag kände ett starkt sug att ta ut den igen. När jag fick se att Stockholms halvmaraton skulle gå av stapeln styrdes kosan dit i går. Jag råkade stöta på det för några år sedan, och då var mycket folk i rörelse, inte minst i Kungsträdgården. Den gången lyckades jag dock slarva när jag drog ut släden, och märkte det först sent, så nästan samtliga bilder blev felfokuserade.

Den här gången var jag mer noggrann. Dessutom hade jag skrivit ut bankartan och kollat förra årets mellantider, så jag hade lite koll på var och när löparna skulle dyka upp.

I Kungsan var det återigen mycket folk.

Långa köer

och många fotografer. :-)

Så småningom började löparna dra sig mot starten på Norrbro.

Jag hade valt ut några ställen, med lämpliga avstånd dit jag enkelt kunde ta mig. Det första fick bli på väg in i Klaratunneln.

Ledaren hade poliseskort, som låg så nära att det var svårt att fånga honom på bild. Nr 1, Haben Idris, kopplade greppet direkt,

men han hade ett koppel i hälarna.

Sedan knallade jag iväg mot Gamla Stan och Mynttorget, där de borde dyka upp ~40 min senare.

Samma klistrade eskort av 1:an var i vägen för bilden jag ville ha, men jag lyckades i alla fall fånga honom när han passerade.

Vid Slussen lyckades jag tyvärr dubbelexponera tätlöparna på deras väg mot mål, så den slipper ni. Flyttade mig några meter och fångade istället de som hade hela Södermalms-varvet framför sig.

Målgången hade jag ingen ambition att fånga, utan jag drog mig bakåt längs banan, och fotade löpare utan eskort.

Det gick i alla fall bättre i år. :-)

PS. Jodå, han behöll ledningen in i mål. :-)

Hög Standard, med ögat i centrum

Förra veckan tog jag en promenad i Västerås, med en Rolleiflex Standard från 1936.

Först gick jag över Svartån, och svängde vänster upp mot Kyrkbacken.

Sedan vände jag söderut, passerade torget och gick över ån igen.

Hoppsan. Sökaren är väldigt mörk ut mot hörnen...

VLT-huset speglar sig mot husen intill, eller om det var tvärtom...

Vidare söderut, förbi det turbinhus som en gång för över hundra år sedan fick ASEA att flytta tillverkningen ifrån Arboga.

Inte så talträngda.

Så småningom hamnade jag i Östra hamnen. Den har genomgått en ordentlig förvandling på senare år, men är fortfarande delvis märkt som hamn enl sjökortet.

Jag tycker den orkade med promenaden bra trots åldern, och trots att objektivet, en Zeiss Tessar 3.5/75, saknar all form av antireflex-behandling.

Rolleiflex Standard (även kallad "Old Standard") tillverkades mellan 1932 - 38, och var den modell som tog över efter "Original". Det var nu den typiska frammatningsveven kom, som redan året innan hade prytt Baby-versionen (4x4). Slutaren, på den här en Compur Rapid (1 - 1/500 s), fick man dock fortfarande spänna själv.

När den först kom var den försedd med två filmfönster, för att kunna ställa räkneverket antingen med 117-film (B I 6), för 6 rutor 6x6, eller 6x9-film 120 (B II 8), som här gav 12. Den här har dock bara fönster för den senare.

Den har en kul sportsökare. Den har bara en främre ram, men för att man skall titta rakt, och även få rätt bildvinkel, sitter det en liten konkav spegel mitt i korset. Spegeln har en genomskinlig öppning mitt i, och när man placerar ögat så man precis ser sin pupill omsluta öppningen visar ramen korrekt utsnitt.

Bortsett från parallax, förstås...

Kuriosa: Robert Capa använde just Rolleiflex Standard, som komplement till Contax II. Inga andra jämförelser dock...

Super Nettel, del två

Nu är det flera veckor jag skrev sist om "lilla Super Ikontan", Super Nettel. ;-)

Dags för lite bilder.

Den har samma typ av objektiv, jämnårigt (1935) och sannolikt optiskt identiskt, som den Contax I jag skrev om förrförra gången, en Tessar 2.8/5 cm, men den här är i ett bättre skick. Dels är den renare inuti, dels verkar frontlinsen ha klarat sig från repor, förmodligen tack vare det infällbara och därmed väl skyddade objektivet.

Ett elakt motljus. Om jag minns rätt lyckades jag skugga objektivet bakom en skylt, men det är ju tämligen kontrastrikt. Trots att det saknar antireflex-behandling tycker jag det gick över förväntan. Ironiskt nog verkar starkt ljus vara en fördel. Man bländar ju då ned kraftigt, i det här fallet sannolikt till f/16, vilket minskar reflexerna inuti objektivet.

Det här gick också bra. En del himmel, men förmodligen även här en något mindre bländare. F/8 kanske, eller f/11. Jag minns inte.

Här blir det värre. Full glugg, f/2.8, med ljus från fönstret, ställer till det ganska rejält. Bernt går in i dimman.

Däremot är det tämligen skarpt, trots största bländare.

Jag tycker den gör rätt bra ifrån sig. :-)

Världens snabbaste lastbilar,

lär de ha kallats lite ärevördigt av Bugatti-förare på den tiden. De var rejält byggda, och hade driftsäkra motorer. Överliggande kammar och fyrventilstoppar. De vann Le Mans flera år.

I början av Juli gästades Sverige av 16 stycken Bentleys, bl a ett par "Blower Bentleys", från storhetstiden 1923-31. De flesta från Engand. Rallyt startade i Malmö, och letade sig genom Glasriket och Östergötland upp till Mälardalen.

7 Juli skulle de ha ett etappmål i Skokloster, och kosan styrdes dit.

Efter en liten stund dök de upp.

Färgbilder Nikon D300, Nikkor 16-85

En hel del folk hade sökt sig dit.

Gammal som ung.

Verktyg måste man ha. Här fanns allt från 3/16 till 5/8 nära till hands.

Nikon S, W-Nikkor f:2.5 f=3.5 cm, Tri-X

Kvadratiska med Rolleiflex 3.5B, Adox CHS 50

Var det verktyg här också, månne?

Jag gillar när gamla saker används. :-)

Trots att de är värda miljonbelopp var de härligt skitiga!

Observera loggan på avgasröret. :-)

Den här körde Peking-Paris förra året.

När man går runt bland gamla bilar, med gamla kameror hängande, då är det också lätt att få kontakt med bilägarna. Vid ett tillfälle kom en dam fram, som var en av deltagarna, och kommenterade glatt mina gamla kameror. Vi pratade en stund, men mer om det i ett kommande inlägg.

Efter ett besök på slottet åkte de vidare, och världen var som vanligt igen. :-(