Kan man fota sport med Speed Graphic?

Frågan är felställd. Många har gjort det förut. Frågan var snarare om jag skulle kunna göra det.

Den lille. Miniature Speed Graphic (6 x 9 cm) med släden i rätt läge

Jag gillar Speed Graphic. Den är så underbart omständig att den är svår att låta bli. :-) Nu har det dessutom gått minst ett år sedan den senast motionerades, om inte två, och jag kände ett starkt sug att ta ut den igen. När jag fick se att Stockholms halvmaraton skulle gå av stapeln styrdes kosan dit i går. Jag råkade stöta på det för några år sedan, och då var mycket folk i rörelse, inte minst i Kungsträdgården. Den gången lyckades jag dock slarva när jag drog ut släden, och märkte det först sent, så nästan samtliga bilder blev felfokuserade.

Den här gången var jag mer noggrann. Dessutom hade jag skrivit ut bankartan och kollat förra årets mellantider, så jag hade lite koll på var och när löparna skulle dyka upp.

I Kungsan var det återigen mycket folk.

Långa köer

och många fotografer. :-)

Så småningom började löparna dra sig mot starten på Norrbro.

Jag hade valt ut några ställen, med lämpliga avstånd dit jag enkelt kunde ta mig. Det första fick bli på väg in i Klaratunneln.

Ledaren hade poliseskort, som låg så nära att det var svårt att fånga honom på bild. Nr 1, Haben Idris, kopplade greppet direkt,

men han hade ett koppel i hälarna.

Sedan knallade jag iväg mot Gamla Stan och Mynttorget, där de borde dyka upp ~40 min senare.

Samma klistrade eskort av 1:an var i vägen för bilden jag ville ha, men jag lyckades i alla fall fånga honom när han passerade.

Vid Slussen lyckades jag tyvärr dubbelexponera tätlöparna på deras väg mot mål, så den slipper ni. Flyttade mig några meter och fångade istället de som hade hela Södermalms-varvet framför sig.

Målgången hade jag ingen ambition att fånga, utan jag drog mig bakåt längs banan, och fotade löpare utan eskort.

Det gick i alla fall bättre i år. :-)

PS. Jodå, han behöll ledningen in i mål. :-)

Vilken Mara...

I lördags åkte jag in till Stockholm City. Jag hade tänkt gå och fota med min Miniature Speed Graphic, från -46. Det var ett år sedan sist och den får ju inte kärva ihop...

Jag hade nog stressat lite, för när jag började promenera märkte jag att inspirationen saknades. Jag såg nästan inga bilder någonstans.

Nu märkte jag att flera jag mötte var klädda i träningskläder, och redan på Centralen hade jag visst sett en klädd likadant, och med en t-shirt det stod Stockholm Marathon på.

Var det..?

Jag fortsatte mot Kungsan. Där var det gott om folk. Började fota lite halvhjärtat.

Suddigt? Fortsätt läsa.
När jag hade framkallat senare på kvällen, och skannat första remsan, såg jag att det var väldigt oskarpt. Blev orolig, för jag kom ihåg att jag hade fokuserat rätt.

Uno Svenningsson underhöll från scenen.

Nu såg jag att det var Stockholm Halvmarathon, men visste inte om det skulle bli, eller hade varit.

Fortsatte förbi, och såg folk på alla gräsmattor, som verkade göra sig i ordning.

Ja, jag vet, men fortsätt...
Det syntes på ansiktsfärgen att de inte hade sprungit än.

Även nästa remsa, och nästa. Jag drog mig till minnes att jag hittills hade gått med kameran utfälld hela tiden för att vara redo. Kunde jag ha missat att dra ut objektivfronten ordentligt mot stoppet på släden? 

Nu fick jag se en karta, med bansträckningen inritad, och jag tänkte att om jag fortsätter över Strömbron mot Gamla Stan så kanske jag kan fånga dem när de passerar Slussen ut mot Söder Mälarstrand. Om jag hinner, vill säga, för jag hade tänkt klippa gräset också innan daggen la sig, och på söndag skulle det visst bli sämre väder. Strosade runt i Gamla Stan, och tog några turistbilder längs vägen, det må erkännas...

Kanske hade de sista bilderna klarat sig, för efter den här kom jag ihåg att jag fällde ihop kameran. .

Drog mig mot Slussplan, där de skulle passera.

Puh. Maran var över. Det var inget fel på kameran. :-)

Klockan började bli mycket, men till slut kom de. Jag släppte förbi både ettan och tvåan, som sprang ensamma. Jag hade en ruta kvar på filmen, och jag ville ha åtminstone en liten klunga på bild.

Nu var det min tur att springa, med Graphicen i vänster hand, och ryggsäcken på. Med andan i halsen hann jag med tåget från Centralen, 20 minuter senare.

Gräset blev klippt också, innan solen gick ner. :-)

Bonusbild:

Delförstoring. Bara man ställer in ordentligt blir det riktigt skarpt.

Retrokamera: Miniature Speed Graphic

Alla har vi sett dem. I gamla filmer, och på bilder av pressfotografer.

Utryckning 1953 från Svenska Dagbladets redaktion.

Speed Graphic.
Under 30-, 40- och 50-talen närmast standard på tidningsredaktionerna. Oftast satt det en stor blixt monterad på sidan. "Speed" betyder inte att de var snabba att använda, om nu någon trodde det. Långt ifrån. Nej, det var bara slutartiden det handlade om. Speed Graphic, till skillnad från t ex Crown Graphic, hade förutom objektiv med centralslutare även en ridåslutare. Den kunde ge 1/1000 s. Det är den som har gett prefixet Speed, och är för övrigt det enda som är snabbt på kameran...

Företaget startades redan 1887 av Folmer och Schwing i New York, och produkterna var till en början cyklar. Vid den tiden hade kameror blivit mer portabla, och kopplades därför ofta ihop med cykling, så ganska snart lade de till kameror till sortimentet. I deras katalog från 1896 fanns en "4 x 5 Cycle Graphic camera" med, och 1898 byggdes den första Graflex-kameran. Det var en spegelreflex med ridåslutare. Till en början en ganska komplicerad sådan, med varierbar öppning, men 1904 byttes den ut mot en enklare tyg-ridå, med flera öppningar med olika storlek, den sk Graflex-slutaren. Den visade sig nu mycket tillförlitlig, och kom att tillverkas i över 60 år.

Graflex-slutare

1905 köptes företaget av George Eastman och flyttade till Rochester. Det blev sedan en division under Eastman Kodak Company fram till 1926, då det åter blev ett fristående bolag. Så småningom bildades Folmer Graflex Corporation, och det blev känt som "Graflex Inc." 1945. 1966 blev det till slut Graflex Division av the Singer Corporation. Företaget upphörde 1973.

Den allra mest kända produkten blev "Speed Graphic", vars första version kom redan 1912. Den fick slutaren från Graflex-kameran. Speed'en var en pålitlig kamera, som under många år nästan var symbolen för en pressfotograf.  Speed Graphic fick också syskon utan ridåslutare, som t ex Crown Graphic.

Kameran på bilderna är en Miniature Speed Graphic från omkring 1946. Det vanligaste bild-formatet på Graphic-kamerorna var 4 x 5 tum. "Miniature" betyder i det här fallet 6 x 9 cm bildformat. Det här exemplaret är utrustat med rullfilms-bakstycke, för vanlig 120-film, istället för den vanliga hållaren för plåt, bladfilm eller filmpack.
"Miniature", förresten... Om man fäller in objektivet och stänger luckan, och inte räknar med bakstycke och alla olika sökare, så är enbart lådan 12 x 14 x 9 cm (b x h x d).

Mätsökaren har en kul finess. Upptill finns en liten lucka man kan svänga undan. Med tillbehöret "FocuSpot" monterat där kunde man istället belysa det man ville fokusera på. Där de båda ljusstrålarna sammanföll var avståndet rätt. Fiffigt i mörker! :-)

Slutaren, ja. Graflex-slutaren är speciell på så sätt att den inte som på t ex Leica består av en första och andra ridå som öppnar resp stänger med viss tidsfördröjning. Istället är det en enda sammanhängande, med flera (O, A, B, C & D) olika stora öppningar. För att få flera tider varierar man också fjäderspänningen. Man väljer utifrån en tabell den kombination av storlek och fjäderspänning som ger rätt tid. Två små fönster visar vald öppning resp spänning. Det här betyder också att när man drar fram rätt öppning måste man antingen stänga centralslutaren, eller på annat sätt skydda filmen, så man inte exponerar filmen oavsiktligt. Bäddat för misstag, m a o...

För en tid sedan testade jag med första rullen. Jag hade varit in till LP Foto på lunchen, och laddade med en rulle på tillbakavägen.

Första bilden blev väl sådär, skulle jag säga...

Sökaren sitter lite illa till, och det är lätt hänt att man tittar lite snett. Då har man inte mycket glädje av den manuella parallaxjusteringen.

Man kan också konstatera att objektivet, utan antireflexbehandling, föredrar något mindre kontrast i motiven.

Nästa gick bättre. :-)

Jag fortsatte promenaden mot tunnelbanan, men tog en liten omväg, och lyckades halshugga Orfeus.

Efter att jag började skriva det här inlägget har jag hunnit köra ett par rullar till, och även skrivit ett annat inlägg.

Gatufoto med Speed

Mätsökarkameror skall ju vara så bra till gatufoto sägs det, så jag åkte in till Stora Staden idag för att prova. Jag tänkte bränna ett par rullar.

Hmm.. Det står "Kalart Synchronised Range Finder" på den, så det måste ju vara rätt typ. ;-)

Ärligt talat tjuvstartade jag redan igår, på lunchen, när jag tog tunnelbanan in för att fylla på film-förrådet.

Odenplan. Jo, jag gick till den där butiken på Upplandsgatan.

Odenplans T-banestation. Bilden från perrongen hade säkert blivit bättre om jag hade öppnat centralslutaren innan jag utlöste ridåslutaren.

Idag blev det ett nytt försök.

Började på Sergels torg.

Fortsatte sedan söderut, genom Gamla stan.

På Centralbron höll man visst på med Dragrälsing.

Fortsatte så norrut igen.

På Stampen var det årlig Blues Brothers-frukost.

Här tog jag igen den förlorade rutan från igår. Det går ju bara 8 på rullen, så man får hushålla lite. Just som jag hade tagit en bild ringde Thomas M i fickan. Jag glömde såklart att dra fram filmen när samtalet var slut.

Turisterna har inte åkt hem riktigt än.

Tillbaka på plattan.

Dags att åka hem igen.

Jag kan konstatera att den är nog lite omständlig, och att alla pressfotografer på 30-, 40- och 50-talet nog borde ha vetat bättre...

Jag kan också konstatera att man möts av betydligt fler leenden än när man har digitalkameran med den klumpiga zoomen på. :-)

Alla bilder utom en tagna med Miniature Speed Graphic, sannolikt från 1946. Miniature innebär så litet som 6 x 9. Centimeter alltså.

--------------
Edit 10-11-10:

Se även beskrivning.