Veteranflygträffen på Håtuna

Inte någon flygdag i vanlig bemärkelse utan helt enkelt en träff, för framförallt historiskt intressanta flygplan eller d:o med sporre. Flygunderhållning blir det på köpet.

Den minnesgode kanske minns att jag skrivit om fältet tidigare, efter att jag fått ett presentkort om att flyga ett veteranflygplan.

Årets träff var den 27/5.
Det första jag såg starta var en MFI-9. Den kom strax tillbaka, flygandes uppför backen.

Därefter kom en månne felnavigerad aerodyn, eller hade den legat förtöjd nere vid stranden?

Under tiden hade en Extra 300 (SE-XIZ) stått nere vid banänden och väntat på att få starta.
Det normala på Håtunafältet är att starta utför och landa uppför backen,

men spelar roll? :-)

En rejäl motor fixar det mesta.

Sedan gjordes ett antal öglor på himlen, över åskådarna.

På väg mot trädgården noterade jag vindflöjeln på en av hangarerna.

PA-28?

Borta i trädgården stod som vanligt ett antal kärror parkerade.

En Moth-vinge ger bra skugga. SE-AMR närmast.

Pietenpol Air Camper.
Flygplanstypen konstruerades för hemmabyggare, med tanken att använda A-Ford-motorer. Den första flög visst 1928. Det här exemplaret är alldeles nytt, men byggt som om det vore gjort på trettio-talet.

Motorn är givetvis från en A-Ford, som ursprungligen tänkt. :-)

SE-AFH, en DH 80 Puss Moth.

Den ägdes och flögs på 40-talet av paret Nils och Birgit Thüring, som senare startade AB AVIA i Visby och idkade målbogsering åt Försvaret. Den  har inte varit luftvärdig sedan början av femtio-talet. Nu flyger den igen, sedan Januari i år. En kul detalj med Puss Moth är landställs-stöttan, som även kan fungera som luftbroms genom att den vrids.

Här stod jag och snackade en stund, och märkte inte att Bücker Jungmeister SE-AJA startade och flög. :-(

Det blev i alla fall en bild när den kom tillbaka.

Jag har sett Jungmeister kallas konstflygningens Stradivarius. Registreringen är en hyllning till dess konstruktör Anders Johan Andersson, som under 30-talet arbetade hos Clemens Bücker i Tyskland. Bücker hade under 20-talet drivit Svenska Aero på Lidingö. När Svenska Aero 1932 köptes upp av ASJA drog sig Bücker tillbaka till Tyskland och grundade Bücker Flugzeugbau. A J Andersson, som hade arbetat som konstruktör på Svenska Aero, följde med och blev nu Bückers chefskonstruktör.
När kriget bröt ut flyttade A J Andersson hem till Sverige, och kom senare att konstruera bl a Saab Safir.

Många Cubar.

Klemm 35
Det finns idag tre flygande Klemm 35 i Sverige. Samtliga bor på Håtuna.

Dålig bild, men en Seabee.

Sk 15, Klemm 35
Samma maskin jag själv fick flyga med för några år sedan. Stefan Sandberg flög ett antal turer, med hugade.

Jodel D119
Ägdes fram till 2004 av Erik Bratt (1916-2010), J35 Drakens konstruktör. Året innan flög han den för sista gången. Han var då Sveriges äldste pilot (87 år).

Sedan åkte vi hem. 

Ibland tappar man fotfästet...

Förra veckan gjorde jag det ett trettiotal gånger. 31 för att vara exakt, men bara 20 sekunder åt gången. 

Det var dags för  en parabelflygningskampanj igen, hos Novespace nere i Bordeaux.

Första veckan gick åt till de vanliga förberedelserna, uppackning, kolla att allt fungerar efter transporten, montera ny skumisolering på alla skarpa kanter etc. Sedan lastades grejerna in i det gamla Airbus-flygplanet som används för flygningarna, följt av ny funktionskontroll och slutlig besiktning. 

Vi kunde åka ned en dag senare i år. Grejerna flög ju ifjol, så Novespace besiktning var inte lika omfattande den här gången.

Helgen bjöd på en del ledig tid. Jag hade upptäckt att trots min egen rätt noggranna packning av inte minst 120-film, så hade jag glömt vanlig sv/v småbildsfilm... Jag hade en ny rulle i kameran, men det var allt. Googlade, och hittade en butik som verkade lovande. Gjorde en utflykt in till centrala Bordeaux på lördag, och hittade butiken. 

Fréres Panajou. Bröderna Panajou. Grundad 1865. Nytt och begagnat. Canon, Nikon och Leica. Bl a en Rolleiflex och en Zorkij på hyllan. Ungefär som Schönherrs i Stockholm, bortsett möjligen för den något tjusigare lokalen. 

Sedan gick jag runt lite på stan.

Le Miroir

Första veckan bjöd mestadels på gråväder, en del regn och upp mot 15 grader på dagen.

Flygningarna veckan därpå, med forskarna på plats, gick bra. 

Jag kan också konstatera att tyngdlöshet funkar bra som alternativ till högläge, för en relativt nyopererad fot. :-)

Glad Påsk!

6x6-dagen, med klackarna i taket.

Det har varit tyst i min blogg länge nu. Ett helt år. Fotat har jag förstås gjort, men tiden och inspirationen har inte riktigt räckt till för att skriva och lägga upp bilder.

Nyligen var jag på tjänsteresa, och som så ofta tidigare tog jag också med någon trevlig kamera, som komplement till digitalkompakten. Eftersom den 6/6 skulle infalla under resan blev valet ganska enkelt. Super Ikonta (532/16), från 1939. 6x6 cm. En gammal favorit. Hopfällbar, vilket är praktiskt när man reser.
En smidig liten reskamrat, på knappa kilot... :-)

Jag befann mig ett par veckor i Bordeaux, på en s k parabelflygningskampanj. Vi bistår forskare med utrustning och tyngdlöshet när de vill utföra olika experiment. Ibland i sondraketer, eller som här, genom att flyga i upprepade kastparabler.

Novespace, i Bordeaux, har en modifierad Airbus A300. Ursprungligen ett av provflygplanen för övrigt, från 70-talet. Den anlitas bl a av ESA, för olika experiment i tyngdlöshet. Under en flygning hinner man med 30 parabler, då man blir tyngdlös under lite drygt 20 sekunder åt gången.

"Vomit Comet" kallades amerikanernas motsvarande maskin, av de blivande Apollo-astronauterna på 60-talet, när de fick prova på kortare stunder av tyngdlöshet. Jag förstår varför. :-)

6/6 var sista dagen vi flög, men t o m jag insåg ju att jag inte gärna kunde ta med Super Ikontan ombord och använda den i tyngdlöshet. Framförallt hade jag annat att göra. Dessutom måste allt man har med sig antingen sitta fast, eller stoppas undan när det inte används. Man kan inte ha tappade saker flytande omkring, som sedan dunsar i huvudet på någon när tyngdlösheten tar slut, eller landar på nödstopp-knappen på någon annans experiment...
Det fick räcka med digitalkompakten i remmen, snett över axeln.

Någon bild tagen den 6/6 måste jag ju ha, så istället sprang jag och hämtade Super Ikontan så fort vi hade landat.

Super Ikonta, 6x6, den sjätte i sjätte

Nå? Rubriken då?

Jodå. Under de sista parablerna behövde inte vårt experiment så mycket skötsel längre, så  jag fick möjlighet att spänna loss och testa det också, i en särskild hage ombord. :-)

Forskarna har gjort en film om försöken.

Håtunaleken, eller en Klemmig tur

Jag fick ett presentkort av arbetskamraterna förra sommaren.

Det var huvudet på spiken. De kunde knappast ha hittat något bättre.
Det omsattes i praktik några veckor senare.

Planet, en Klemm 35, eller Sk 15 i Flygvapnet, är från 1946.
Visst var det lockande att föreviga intrycken med en kamera i motsvarande ålder, men nej, jag hade annat att göra. Dessutom var ju sittbrunnen öppen...

Håtunafältets likhet med...

en hoppbacke...

är slående. :-)

Man startar utför, och landar uppför. :-)

Jag segelflög en period för en femton tjugo år sen, så när han frågade om jag flugit förr fick jag spaka själv mesta tiden sen. :-)

Efter en tur runt Sigtuna och Skokloster kom vi tillbaka.

Allt roligt har ett slut,

men dessförinnan var det kul.

Riktigt, riktigt kul. :-)

------------------------

Den ursprungliga Håtunaleken var inte lika kul. Inte för vissa i alla fall.

RollOut 2012

Västerås Flygmuseum, på Hässlö (f d F1), brukar börja säsongen med en rollout varje år. Årets gick av stapeln i söndags.

Det blir inte så mycket ord den här gången. Bilderna får tala istället.

Utanför gamla CVV-hangaren stod den här. BHT-1.
En liten, men ack så naggande god skönhet. Återigen i flygande skick.

"60 hästkrafter och 257 km/t - det gör man inte nuförtiden."
Erik Bratt, 2010

Det var lite tid kvar till flygprogrammet skulle börja så det blev en runda i hangaren först.

För er som känner igen ovanstående kan jag säga att den inte flög. Tyvärr.

Douglas A-26 Invader

I Västerås har man också gått in för att renovera gamla simulatorer, t ex Draken, Metropolitan, DC-10 och, inte minst, en fungerande Link-Trainer,

komplett med fungerande "krabba". :-)

Vår siste Flygvapenchef, Kent Harrskog, invgningstalade.

Mycket folk,

och en gammal kråka.

En fyrgrupp Sk50 Safir.

En bröt sig ur.

Det var Alf Ingesson-Thor som gjorde en egen uppvisning.

Sedan blev det en stunds Pitts S2B.

Ni som har stått mitt för, när en Sk16 passerar, ni vet hur det lät...

Sen kom den, efter nästan 10 års väntan, i form av Gustav 52, 37098, i ursprunglig "målning". :-)

Det gamla bekanta raspet från RM8:an i en AJS37. :-)
Stellan Andersson flög.

Den fick flygtillståndet klart så sent som i slutet av mars. Fler bilder.

Den är numera civil-registrerad (SE-DXN), och opereras av SwAFHF.

Det händer inte ofta, men den här gången kändes nästa punkt nästan lite avslagen.

P-51, eller J26 Mustang, stackarn

Scandinavian Airshows Pitts 12.

Sedan fick Holländers Ag Cat agera Catwalk.

Sedan kom Daniel Ryfa i sin Su-26. Han är svensk och europeisk mästare, och siktar nu på VM.

En grupp, bestående av Åke Janssons DC-3:a, samt Tp83 Pembroke och DH114 Heron. De båda senare bor på Hässlö, och är såvitt jag vet vardera ett av två flygande i världen.

Efter en bra stunds intensivt vinande bortifrån plattan startade en grupp i formation...

Ahh, de Havilland! :-)

3 st J28C Vampire på en gång. :-)
Det här var väl gamla rävar allihop, och de har flugit i formation förr.

Efteråt, när alla andra gick mot bilarna, fortsatte vi istället åt andra hållet...

Seabeen:n tror jag var på hemmaplan.

Sk15. Klemm 35. Mer om den en annan gång.

Vampyrernas natt dag.

Pembroke på närmare håll.

En av rävarna. Kjell Nordström. Flyger annars även bl a Saab B17.

Visst är den. :-)

Därefter blev det en ny tur in i hangaren. Viggen. 37-61, f d provflygplan, är gammalt undervisningsobjekt från mekanikerskolan på Hässlö.

"Rimforsabulan"

Eftersom den har varit undervisningsobjekt var den även väl belyst.

Min bil är också svart, men nej, det var inte den här...

Mer blev det inte...