En blivande svärfar...

Igår fick jag paket från Photax.

Jag hade beställt bl a en kopplingsring 52 - 52 mm och en omvändningsring.

Nåt skulle man ju prova på, så det fick bli nåt jag hade i fickan.

50 mm och 35 mm ihopskruvat filter mot filter. ~0.8:1. Lite beskuren.

Sedan ville jag komma närmre.

75-150 och 35 mm. Ca 4:1. Ej beskuren.

Båda, men framför allt den senare var jobbiga att ta utan stativ, men med stöd mot knytnäven och bordsskivan blev det något till slut .

En vanlig Nikon FM

Eller?

Jodå, fast med en lite annorlunda historia.

Den tillhör en av mina kollegor. Vi kan kalla honom Per.

Jag har tidigare skrivit att vi på jobbet bl a bygger och skjuter upp experiment som görs i tyngdlöshet, eller "mikrogravitation", eftersom absolut tyngdlöshet är svårt, för att inte säga omöjligt, att uppnå.

Tyngdlöshet kan åstadkommas på olika sätt. För kortare tider kan man använda sk falltorn. Ett sådant finns t ex i Bremen. Ett hundra meter högt torn kan, om man pumpar ut luften, ge nästan 5 sekunders tyngdlöshet (eller något längre om man också använder katapult). Behöver man längre tid kan man använda ett ombyggt passagerarplan, ta sats, och flyga i en kastparabel. Då får man 20 sekunder i varje parabel. Så tränade t ex NASA sina första astronauter. Längre tider ändå får man med sondraketer. De svenska Maser och Maxus-raketerna når upp till 250 resp 780 km höjd och ger då ungefär 5 till15 minuters tyngdlöshet. Sedan kan man givetvis skicka experimentet med t ex rymdfärjan om man behöver riktigt lång tid. Sånt har också förekommit.

En variant av parabelflygning som ger lite längre tid än 20 s är med ett tvåsitsigt jetjaktplan. NASA har gjort sådana flygningar med experimentet monterat i en TF-104G Starfighter. De gav 45-50 sekunder.

En annan av NASA:s tvåsitsiga F-104:or.

Den här kameran var med om en sådan flygning. Den var då utrustad med en MD-12 motor och var laddad med tunnare film (Ilford) som rymde 72 exponeringar. NASA-killarna blev förvånade när de hörde att det var en privat kamera som användes i tjänsten, och tryckte upp en dekal som minne.

Max höjd 70 000 fot (~21 000 m). Max fart Mach 1.8.

Den första jag känner till som påstås ha använt falltorn var Galileo, när han från lutande tornet i Pisa (omkring 1590) ville visa att två kroppar av samma material, men med olika vikt, faller lika fort till marken. Det har dock på senare tid ifrågasatts om han verkligen genomförde experimentet.

Mer info här.

Eftersläntrande bild från Puck

Jag hade lovat lägga up bilden från min "hemliga kamera", lådkameran.

Ilford FP4+, f/11, 4 s

Negativet blev tämligen tunt, så jag fick dra en hel del i spakarna. Insåg senare av FP4:s faktablad att jag hade glömt reciprocitetsfaktorn. Tiden borde varit minst det dubbla, men då hade nog fler blivit suddiga... Skärpedjupet vid f/11 börjar f ö vid ung 3 m, vilket väl var borta vid väggen ungefär.

Utan påse...

Fler, och bättre, bilder finns här .