Hiphop Symphony, del 2

Så var det över, uruppförandet.
Efter en intensiv helg, från fredag eftermiddag till söndag kväll, med genrep och tre utsålda konserter, kan man se tillbaka på något unikt som blev en succé.

Det handlar om mötet på Gottsunda Dans & Teater, mellan Uppsala Blåsarsymfoniker och hiphopmusiken, street-dansare och blåsmusik. Över huvud taget om olika kulturer, som normalt inte möts.

Föreställningen skildrar hiphopens utveckling, från 80-talet, via 90-talet till nu, och hur den förändrats från en lekfull subkultur till glittrig jätteindustri.

Bortsett från ett par mer klassiska orkesterstycken var arrangemangen specialskrivna för det här tillfället, och arrangörerna hade lyckats mycket bra att fånga känslan i musiken även i orkestertappning. Det gungade ordentligt. :-)
Allt gick i en tät följd, som sammanhängande satser i en större svit, och där även de två klassiska styckena vävdes in i dansen.

Att döma av applåderna var det mycket uppskattat. Inte bara de stående efteråt. Flera av dansnumren, som t ex breakdansaren Saga Ax, rev ner spontana applåder under tiden.
Efteråt hörde jag en tjej ur publiken komma fram till orkestern och utbrista "alltså, wow...", och UNT skrev bl a "Uppsala Blåsarsymfoniker spelar funkigare än man tänkt möjligt ".

Söndag förmiddag, kl 11. Snart fylls scenen åter av dansare och 55 tätt packade musiker.

Efter en kortare repetition på söndagen blev det paus, innan publiken anlände. Några dansare stretchade, medan några av musikerna satt och jammade. Autumn leaves, bl a... :-)

Så blev det dags igen.
Jag lovar att det svängde. :-)

I kontrabasklarinett-stämman brukar det vara en hel del pauser, och i en av de längre vågade jag mig på att ta upp kameran en kort stund. Det gällde dock att inte tappa räkningen, så koncentrationen på fotandet fick komma i andra hand.

Efter en späckad helg, tillbaks till verkligheten och jobbet, och med torra läppar, kändes det nästan lite tomt på måndagen, men olika bitar av musiken snurrade runt i huvudet hela dagen, på en evig repeat. :-)

Fler bilder här, på UBS Instagram och #thehiphopsymphony.

Jag är mycket tacksam för att jag fick frågan, och glad att jag sa ja så jag kunde vara med om det här. :-)

Vikarierande hiphoppare

PS. För den som missade blir det en repris 23:e Mars, då på Uppsala Stadsteater.

Hiphop Symphony

Efter en tids uppehåll har jag återigen hamnat bakom notstället. :-)

För några veckor sedan fick jag frågan, om jag kunde hoppa in som vikarie på kontrabasklarinett i Uppsala Blåsarsymfoniker, inför en kommande konsert.

Ett stort antal kända hiphop-låtar har arrangerats för orkester, och kommer att framföras tillsammans med ett gäng duktiga street-dansare, i en musikalisk tidsresa som tar oss genom hiphopen från 80-talet och framåt.

Dansarna har vunnit SM och flera tävlingar i Europa. Blåsarsymfonikerna å sin sida, har vunnit SM i blåsmusik de senaste två åren, och även representerat Sverige i EM och VM.

En trailer på Instagram finns här.

27 och 28/10 går det av stapeln på Gottsundateatern, i Uppsala. De båda 18:00-föreställningarna är redan utsålda, så en extra, kl 13:00 på söndag har satts in.

Jag har inte spelat hiphop, än mindre dansat street tidigare, men det är riktigt kul att repa igen.

Det blir en föreställning utöver det vanliga, jag lovar. :-)

Stand clear for closing doors, please...

Har åkt tunnelbana runt Manhattan en vecka runt midsommar.

Jag fick förmånen att få följa med Örebro Woodwind Ensemble på en enveckas turné i New York med omnejd. Jag började skriva det här på en dator i hotellobbyn, men blev inte klar.

Jag halkade in på ett bananskal efter att ha blivit tillfrågad ett par veckor innan avresa. Anledningen var den kontrabasklarinett jag ibland trakterar. Självklart kunde man inte bara säga nej utan vidare...

Allt löste sig, och jag kom med. Vi reste torsdagen före midsommar.

Självklart måste man ha något roligt att fota med. D300:an fick stanna hemma då det blir mycket om man också skall släpa runt på stort instrument. LeicaIII-an hade jag lämnat på service strax innan jag fick nys om resan... Det fick bli IXUS plus några gamlingar: Vest Pocket Kodak, No1 Pocket Kodak och Foth Derby, dvs 10-, 20- och 30-tal. Drömbilden var ju en bild på Frihetsgudinnan, tagen med den 95 år gamla VPK:n under inflygning till Newark. Fönsterplats hade jag också.

Så blev det nu inte...
När jag skulle ladda VPK:n någonstans över Kanada upptäckte jag att den saknade tomspole! Tydligen hade jag plockat ur den av någon anledning, och glömt sätta tillbaka. Den förutsätter man ju sitter i, och jag hade tillräckligt av annat att tänka på när jag packade. Nåväl, ingen större skada på drömbilden. Vi flög in en annan väg, och molnen stod som spön i backen...

På kort final mot Newark.

På Midsommarafton var det bättre väder, och vi åkte vi guidad busstur på förmidagen. Vi klev ur på några ställen, bl a vid World Trade Center, där man kunde se ut över byggplatsen.

På eftermiddagen spelade vi i Battery Park, på södra Manhattan.

Vi hade några trogna åhörare. De följde oss hela veckan...

På kvällen var det firande på samma ställe, med stång, små grodor, raketer och Idas sommarvisa. Inte ens sillen och nubben saknades.

På lördag var det spelning vid ett midsommarfirande för "the Scandinavian American Heritage Society" i "Vasa Park", Budd Valley, New Jersey. Vi åkte gul skolbuss dit. :-) Sill, ägghalva, rödbetssallad osv bjöds det också. Inte ens regnet saknades. Det regnade hela dagen med kortare avbrott.

På söndag spelade vi till gudstjenesten i Norska Sjömanskirken.

Men in black på väg tillbaka till hotellet.

Vi kompenserade på kvällen genom att gå på Birdland. Den här kvällen var det Chico O'Farril's Afro-Cuban Jazz Big Band som spelade. De var tajta...

IXUS med jazzklubbinställning.

På måndag spelade vi på ett bättre äldreboende. Också ute i New Jersey.

Salen är fullsatt, och vi skall strax in...

Vid det här laget hade jag äntligen kunnat ladda VPK:n. Jag hade tagit färdigt en rulle med Derbyn, som också använder 127-film. Med den svarta kavajen som mörkrumspåse, på knä på golvet i det mörklagda badrummet, kunde jag nu rulla av dess film, stoppa i en burk, och knycka spolen.

Tisdagen var ledig, och några tog en tur uppåt Manhattan.

The "A" train och en Canon G7.

Tja, t ex kan man spela trumpet 40 år med Stockholmsfilharmonikerna... Det gjorde vår dirigent.

På onsdag spelade vi på Broadway mitt på dagen. De har faktiskt stängt av vissa delar och ställt ut stolar.

Onsdag kväll hade vi vår sista konsert. Det var i Svenska Kyrkan.
Den följdes av middag på en restaurang alldeles intill Brooklyn Bridge.

På torsdagen åkte vi hem igen.

Alla bilder tagna med IXUS 960.

Jag har inte framkallat några rullar än, men det lär bli regn i helgen. :-)