Den Idealiska kameran

ZI Ideal 250/3 (6.5x9 cm) och 250/7 (9x12 cm). Från 1930 resp 1929.

Zeiss Ikon Ideal tillverkades under en lång period, 1907-38. Dess historia går därmed bakåt inte bara till Ica-epoken (1909-26), utan ända till Hüttig AG, som sedan 1896 hade huserat på den senare klassiska adressen Schandauer Strasse 76 i Dresden.

Annonsen sägs vara från 1907

Ideal var en lite mer påkostad modell. Huset var t ex i aluminium-gjutgods, istället för trä som var det vanligaste. Förutom de vanliga skift-möjligheterna (upp/ner och i sidled) fanns även "tilt", genom att man med en liten spak kunde låsa stöttan i andra lägen än "snäppet". Den möjligheten fanns dock inte på den mindre modellen.

250/7

Inte heller möjligheten att enkelt byta objektiv.

250/7

Givetvis fanns möjlighet till dubbelt utdrag. Även på den mindre modellen.

250/3

Den större av dem blev min för några år sedan. Slutaren var lite seg på långa tider (som så ofta), objektivet inte så rent, men framförallt saknade den kassetter, vilket har gjort att den inte kommit till användning än. Kassetterna till just Ideal är lite annorlunda, på så sätt att man inte skjuter ned dem i en skåra som på de flesta andra liknande kameror. Istället har de bara en nedre fals som hakas i, för att sedan bekvämt fällas in och snäppa på plats.

  
250/3

För att ljus då inte skall läcka in längs kanten har de istället en liten "sarg" runt öppningen, med motsvarande spår i huset.

Mycket bekvämt och praktiskt. Problemet är bara att de kassetterna inte är lika vanliga...

Nyligen skrev jag, på vinst och förlust, till Leicashop i Wien, och frågade om de möjligen hade några kassetter liggande, med rätt nummer på (726/7).

Jag fick svar, med bild, att jovisst, det hade de. :-)

Det var tre äldre med Ica-loggan, i "plånbok", och en märkt Zeiss Ikon i original-förpackning, till synes oanvänd. :-)

Nu måste jag fixa slutaren. :-)

I höstas fick jag syn på ännu en Ideal, denna gång lillasyster 250/3. Till skillnad från den större var den här komplett med tre kassetter, om än inte med plånbok. Dessutom verkar de ha använts med bladfilm tidigare, då de också hade sk "septums", passande 6x9. Annars brukar jag ju få fästa filmen på en tillskuren plastskiva, som då får ersätta den tjockare glasplåten.

250/3

Inte nog med det, den hade även ett "Rada" rullfilmsbakstycke, för vanlig 120-film. :-)

Nu var inte heller den här kameran helt komplett, även om problemet den här gången var mindre. Slutaren fungerade bra, objektivet var hyfsat rent, men istället saknades ramsökaren. Det är väl inte hela världen om man använder stativ och mattskivan, man kan ju dessutom t ex använda brilliant-sökaren om man fotar från höften. Vill man däremot fota i ögonhöjd är ramsökaren bra att ha. Dessutom följer den ju faktiskt med objektivet, om man skiftar åt något håll.

Det enda jag hade att gå efter var en bild ur en samtida katalog.

Den har många bockar åt olika håll, men när man granskar kameran blir det ganska uppenbart både varför, och hur de skall se ut.

Jag skaffade en rulle järntråd i lagom tjocklek och bockade till. Svarvade en mässingshylsa till fästet och fick hjälp med lödningen. Jag fick justera några bockar för att kunna fälla ihop kameran.

Järntråden är kanske lite väl mjuk, men det får duga så länge.

När sökaren var fixad kunde jag med glädje ladda magasinet med film.

Nu skall jag bara ladda plåtkassetterna också, med rutor av tillklippt 120-film. :-)

Retrokamera: Ica Maximar

Ica Maximar var bara en av alla dessa kameramodeller som tillverkades av Ica i Dresden, under 1900-talets första decennier. Ica, som 1926 skulle bli en av hörnstenarna i Zeiss Ikon ¹⁾, var i sin tur en sammanslagning av fyra tidigare tillverkare ²⁾.

Maximar var väl ingen toppmodell direkt, utan kanske lite mer mittemellan. Såvitt jag kan se tillverkades den mellan 1912 - 36 i olika storlekar (6.5  x 9, 8.2 x 10.8, 9 x 12 och 10 x 15 cm), och givetvis med olika kombinationer av slutare och objektiv. Den här, en Maximar 207, sannolikt från 1916, i storlek 9 x 12 cm, har den trelinsiga Novar (f/6.3 f=10.5 cm) i en Compound-slutare, med tider från 1 - 1/250 s.

Givetvis har den förutom brilliantsökaren även LiveView!

Den blev min 2011. Det kompletta kitet, med väskan som även rymde "plånboken" med tre kassetter.

Den pneumatiska dämpkolven var trög i början, så jag fick plocka isär slutaren först.

Jag har haft kassetter laddade till den här liggande ganska länge nu. Förutom de tre som följde med, ytterligare en som jag hade sedan förut. Totalt alltså bara fyra stycken, men det har tagit mig några år.

Sunne, 9 dec 2012

Den här har legat exponerad ett bra tag, men väntat på framkallning. Det måste ha varit 2012 den togs, för jag minns att pappa satt i bilen och väntade. Jag hälsade på helgen innan jul, och vi åkte in till Sunne och åt lunch. Året efter bröt jag foten, och kom inte iväg till julhelgen som planerat. Året därpå, då fanns han inte kvar.

Den har shift-möjligheter, både vertikalt och horisontellt. Dessutom dubbelt utdrag. Minst.

En annan kul detalj är kassetterna. De har en finurlig flagga som visar om plåten är exponerad.

Tack vare utforningen av låshaken till plåthållaren/mattskivan, så lyfts änden av flaggan ut när man skjuter ned "darksliden" igen. Fiffigt.

Kassetterna är givetvis avsedda för glasplåtar. I brist på sådana gick jag till glasmästaren och fick tillskuret plastskivor i lagom tjocklek. Med dubbelhäftande tejp fäste jag sedan bladfilm på dem.

Som synes är de också lite rostiga här och där, och "sliden" har inte varit så skonsam mot filmen.

I höstas tog jag mig i kragen och bestämde mig för att exponera kassetterna som var kvar. En dag i början av December packade jag t ex ned den i ryggsäcken, och åkte in till Slussen på lunchen.

Agfa APX 100,  f/6.3 1/25 s

På båda bilderna har jag bara lappat de värsta dammfläckarna, i Photoshop. För övrigt "as is".

Det syns inte, men det blåste riktigt kallt den här dagen, och fingrarna blev stela, ömma och utan någon vidare känsel i fingertopparna. Det gjorde att jag skyndade (slarvade) lite mer än jag borde. Annars hade jag nog varit mer noggrann med uppställningen. Nu blev det onödigt mycket himmel. Jag kan delvis skylla på mitt tidsenliga gamla trästativ, som inte har någon kulled monterad. Istället skiftade jag ned objektivet så mycket det gick. De stela och domnade fingrarna gjorde också att jag hamnade lite snett när jag sköt in "sliden" igen. Det är därför det är en lite ljusskada i vänsterkanten.

En vänlig och intresserad herre erbjöd sig att dra isär vajrarna när jag exponerade, så att de inte kom i vägen. :-)

När jag tog Slussen-bilden kunde jag tydligt höra att den 1/25-del jag ställt in blev betydligt längre. Den var nog närmare 1/4 s, så jag får öppna slutaren igen, och se om jag kan få dämpkolven i Compound-slutaren att gå lite lättare.

Sedan skall jag också putsa upp kassetterna lite så inte emulsionen tar skada, för den här kameran måste användas igen. :-)

Gott Nytt År, förresten!

1). ↑ Zeiss-Ikon bildades 1926, efter en sammanslagning av Ica, Contessa-Nettel, Ernemann och C. P. Goerz.
2). ↑ Ica (Internationale Camera Ag) i Dresden bildades 1909, efter en sammanslagning av Carl Zeiss Palmos AG, Hüttig AG, Kamerawerk Dr Krügener och Wünsche AG.

Får det lov att vara lite 9x12?

Att jag är svag för gamla kameror har väl inte undgått den som någon gång har läst min blogg. Inte heller att jag framför allt gillar att använda dem. Det gör inget om de är lite pyssliga att använda. Det sätter bara lite extra piff på anrättningen. :-)
Till exempel kan man använda en gammal ICA.

ICA (Internationale Camera Aktiengesellschaft) i Dresden var ett av de företag som 1926 slogs samman och bildade Zeiss Ikon, och ICA Teddy var en av de alldeles för många modeller som tillverkades där nere i Dresden. Jag har sett en uppgift att den tillverkades mellan 1914-22. Det här exemplaret misstänker jag är från 1920. Rise, Fall och Shift finns, men slutaren verkar vara den lite enklare, som senare kallades Derval. Objektivet är en fyrlinsig Extra-Rapid-Aplanat "Helios" 1:8 F=13 cm, dvs samma konstruktion som Dallmeyers samtida "Rapid Rectilinear", men med Steinheil som uppfinnare.

Den är avsedd för 9x12 cm glasplåtar, och har mattskiva med Live-View. :-)

Nu har jag ju inga glasplåtar, utan jag laddade hållarna med kartong i botten (för tjocklekens skull), och sedan bladfilm ovanpå det. Det funkar hjälpligt, men filmen kan halka iväg lite, t ex när man skjuter in skyddsplåten.

/* Edit:
Ett bättre tips är att, som Lasse Mellberg föreslår i sin kommentar, använda glas- eller plastskivor, ev tillskurna av glasmästaren, och använda någon form av snällt lim. */

Första försöket.
Jag tog min svarta regnjacka med ut i solskenet en dag i somras, och drog upp kapuschongen över kameran för att bättre kunna se och fokusera på mattskivan. Det blev lite svettigt innan jag blev klar. Sedan skulle slutaren stängas, mattskivan bytas till magasin, rätt tid och bländare väljas, innan slutligen skyddsplåten drogs ut och jag kunde exponera.

Ilford FP4 Plus, och gulfilter

Ljusinsläppen är från den utdragna skyddsplåten. Den satt visserligen kvar i spåret, men pekade upp mot himlen. Nästa gång får jag nog täcka för med jackan e d.

Nästa försök blev en kvällsbild i Västerås hamn.

Här har det istället blivit något konstigt i bildens vänsterkant. Det verkar ha blivit i framkallningsdosan.

Här finns potential till förbättringar. Det är kul att lära sig något nytt hela tiden. :-)