6x9 den 6:e september

Det har varit dåligt med fotograferandet de senaste åren, men så helt plötsligt tog jag mig i kragen och bestämde mig för att ladda en kamera och köra lite 6 x 9 cm. "Offret" den här gången fick bli en gammal Cocarette, från Contessa Nettel i Stuttgart. Jag berörde den som hastigast för några år sedan. Den är från 1925, så om bara några år fyller den 100 jämnt. Objektivet är en Tessar "1:4,5 f=10,5 cm".

Jag tog en rulle för flera år sedan, men den var hopplöst felfokuserad. Nu vet jag varför.

Den är en så kallad "laufboden"-kamera, dvs objektivet fälls inte ut med en sinnrik mekanism som på senare kameror, utan man drar ut fronten med objektivet på skenor på luckans insida. Nu har väl skinnet i bälgen med åren blivit lite torrare och stramare, för jag noterade att hela fronten drogs lite uppåt/bakåt vilket sannolikt orsakade felfokuseringen. Den fokuserar förresten med hela objektivet, och inte bara med frontlinsen, som i många senare applikationer.

Bortom oändligheten finns inget att se, så på lunchen, innan jag laddade filmen, provade jag lite snabbt att lägga in ett papper i bildplanet, och titta genom "rensluckan" därbak mot något ljusblänk i någon bil på parkeringen utanför jobbet.

I stället för på oändligt ställde jag därefter in mot ca 8 - 10 m på skalan och hoppades att skärpedjupet skulle fixa resten. Det var dessutom en tacksam dag med solsken som gjorde att jag kunde blända ned bra. Taktiken höll, visade det sig.

Jag tycker den gamla Tessaren står sig bra. :-)

Den Idealiska kameran

ZI Ideal 250/3 (6.5x9 cm) och 250/7 (9x12 cm). Från 1930 resp 1929.

Zeiss Ikon Ideal tillverkades under en lång period, 1907-38. Dess historia går därmed bakåt inte bara till Ica-epoken (1909-26), utan ända till Hüttig AG, som sedan 1896 hade huserat på den senare klassiska adressen Schandauer Strasse 76 i Dresden.

Annonsen sägs vara från 1907

Ideal var en lite mer påkostad modell. Huset var t ex i aluminium-gjutgods, istället för trä som var det vanligaste. Förutom de vanliga skift-möjligheterna (upp/ner och i sidled) fanns även "tilt", genom att man med en liten spak kunde låsa stöttan i andra lägen än "snäppet". Den möjligheten fanns dock inte på den mindre modellen.

250/7

Inte heller möjligheten att enkelt byta objektiv.

250/7

Givetvis fanns möjlighet till dubbelt utdrag. Även på den mindre modellen.

250/3

Den större av dem blev min för några år sedan. Slutaren var lite seg på långa tider (som så ofta), objektivet inte så rent, men framförallt saknade den kassetter, vilket har gjort att den inte kommit till användning än. Kassetterna till just Ideal är lite annorlunda, på så sätt att man inte skjuter ned dem i en skåra som på de flesta andra liknande kameror. Istället har de bara en nedre fals som hakas i, för att sedan bekvämt fällas in och snäppa på plats.

  
250/3

För att ljus då inte skall läcka in längs kanten har de istället en liten "sarg" runt öppningen, med motsvarande spår i huset.

Mycket bekvämt och praktiskt. Problemet är bara att de kassetterna inte är lika vanliga...

Nyligen skrev jag, på vinst och förlust, till Leicashop i Wien, och frågade om de möjligen hade några kassetter liggande, med rätt nummer på (726/7).

Jag fick svar, med bild, att jovisst, det hade de. :-)

Det var tre äldre med Ica-loggan, i "plånbok", och en märkt Zeiss Ikon i original-förpackning, till synes oanvänd. :-)

Nu måste jag fixa slutaren. :-)

I höstas fick jag syn på ännu en Ideal, denna gång lillasyster 250/3. Till skillnad från den större var den här komplett med tre kassetter, om än inte med plånbok. Dessutom verkar de ha använts med bladfilm tidigare, då de också hade sk "septums", passande 6x9. Annars brukar jag ju få fästa filmen på en tillskuren plastskiva, som då får ersätta den tjockare glasplåten.

250/3

Inte nog med det, den hade även ett "Rada" rullfilmsbakstycke, för vanlig 120-film. :-)

Nu var inte heller den här kameran helt komplett, även om problemet den här gången var mindre. Slutaren fungerade bra, objektivet var hyfsat rent, men istället saknades ramsökaren. Det är väl inte hela världen om man använder stativ och mattskivan, man kan ju dessutom t ex använda brilliant-sökaren om man fotar från höften. Vill man däremot fota i ögonhöjd är ramsökaren bra att ha. Dessutom följer den ju faktiskt med objektivet, om man skiftar åt något håll.

Det enda jag hade att gå efter var en bild ur en samtida katalog.

Den har många bockar åt olika håll, men när man granskar kameran blir det ganska uppenbart både varför, och hur de skall se ut.

Jag skaffade en rulle järntråd i lagom tjocklek och bockade till. Svarvade en mässingshylsa till fästet och fick hjälp med lödningen. Jag fick justera några bockar för att kunna fälla ihop kameran.

Järntråden är kanske lite väl mjuk, men det får duga så länge.

När sökaren var fixad kunde jag med glädje ladda magasinet med film.

Nu skall jag bara ladda plåtkassetterna också, med rutor av tillklippt 120-film. :-)

Kan man fota sport med Speed Graphic?

Frågan är felställd. Många har gjort det förut. Frågan var snarare om jag skulle kunna göra det.

Den lille. Miniature Speed Graphic (6 x 9 cm) med släden i rätt läge

Jag gillar Speed Graphic. Den är så underbart omständig att den är svår att låta bli. :-) Nu har det dessutom gått minst ett år sedan den senast motionerades, om inte två, och jag kände ett starkt sug att ta ut den igen. När jag fick se att Stockholms halvmaraton skulle gå av stapeln styrdes kosan dit i går. Jag råkade stöta på det för några år sedan, och då var mycket folk i rörelse, inte minst i Kungsträdgården. Den gången lyckades jag dock slarva när jag drog ut släden, och märkte det först sent, så nästan samtliga bilder blev felfokuserade.

Den här gången var jag mer noggrann. Dessutom hade jag skrivit ut bankartan och kollat förra årets mellantider, så jag hade lite koll på var och när löparna skulle dyka upp.

I Kungsan var det återigen mycket folk.

Långa köer

och många fotografer. :-)

Så småningom började löparna dra sig mot starten på Norrbro.

Jag hade valt ut några ställen, med lämpliga avstånd dit jag enkelt kunde ta mig. Det första fick bli på väg in i Klaratunneln.

Ledaren hade poliseskort, som låg så nära att det var svårt att fånga honom på bild. Nr 1, Haben Idris, kopplade greppet direkt,

men han hade ett koppel i hälarna.

Sedan knallade jag iväg mot Gamla Stan och Mynttorget, där de borde dyka upp ~40 min senare.

Samma klistrade eskort av 1:an var i vägen för bilden jag ville ha, men jag lyckades i alla fall fånga honom när han passerade.

Vid Slussen lyckades jag tyvärr dubbelexponera tätlöparna på deras väg mot mål, så den slipper ni. Flyttade mig några meter och fångade istället de som hade hela Södermalms-varvet framför sig.

Målgången hade jag ingen ambition att fånga, utan jag drog mig bakåt längs banan, och fotade löpare utan eskort.

Det gick i alla fall bättre i år. :-)

PS. Jodå, han behöll ledningen in i mål. :-)

Den 6:e September,

laddade jag Ikontan, för att skjuta en rulle 6x9.

Jag hade ärende till LP Foto på lunchen, och stannade till här och där längs vägen. Utsikt från Regeringsgatan, t ex.

Gjorde en snabb avstickare till Stureplan, och lyckades hitta några siktpunkter i den lilla sökaren.

Gick sedan Kungsgatan tillbaka mot Hötorget, och tunnelbanan till jobbet.

Den gillar inte starka kontraster något vidare, men det blir både charmigt och skarpt. :-)

Tydligen var det Ellens-träff senare samma dag, eller möjligen veckan efter, för sista bilden var tagen vid Slussen.

Och, nej, bilderna blev inte rynkiga. ;-)

Nytt försök.

Besviken som jag var, efter förra helgens mara med min lilla Speed Graphic, var jag bara tvungen att göra ett nytt försök.

Denna gång blev det i Västerås, och jag såg noga till att objektivet nu var ute ordentligt mot stoppet på släden.

Något vidare gatufoto, i strikt mening, blev det kanske inte, men en rundvandring i alla fall. Eller en guidad tur för er, kanske?

I hörnet St Torget/Smedjegatan är det numer en annorlunda fontän, till förnöjelse för bara i alla åldrar.

Vandringen gick vidare. På Asea-torget, utanför Melker, kunde man prova sina talanger på en gammal buss.

Strax intill var några skejtare.

Fortsatte så mot Vasaparken, men hejdade mig när jag fick se tornet på Ottar.

Väl i parken såg jag ett gäng änder i dammen. En av dem satt fint i profil, och näbben lyste grannt i kvällssolen. Innan jag hade dragit fram rätt slutartid hade den givetvis tröttnat, och borrat ned näbben.

När jag väl tagit bilden, då minsann lyfte den på huvudet och tittade sig förvånat omkring. Slutaren ger ifrån sig ett smått snarkande ljud, och med lite fantasi lät det väl som en annan and bakom ryggen...

Fortsatte bortåt, och såg stadshuset dyka upp mellan grenarna.

Gick sedan via Fiskartorget

mot Svartån,

och där tog rullen slut.

***************************

Edit: Jag fick inte vara nöjd den här gången heller.
Sökaren sitter väldigt illa till, speciellt när man har rullfilmsbakstycket på, och det är alltför lätt att titta lite snett genom. Utsnitten blev ibland inte alls vad jag hade tänkt, och jag fick beskära en del för att vissa bilder skulle bli någorlunda.
Nästa gång...