Zeiss Ikon Kolibri

Leica, som lanserats 1925, visade att hade man bara bra optik, kunde man få bra bildresultat även på 35 mm film.

Ett mindre filmformat innebar bl a större skärpedjup, vilket var en fördel i en tid då de flesta kameror saknade avståndsmätare. Dessutom innebar ju miniatyrformatet också lägre filmkostnader, vilket var en fördel inte minst för amatörer. Flera tillverkare började snegla mot formatet.

Hos Zeiss Ikon behövde man nu också ta fram en kamera i "miniatyr-formatet", som det kallades. Dock hade man fått ägna en hel del tid de första åren till att rensa i den stora modellflora som blev resultatet av sammanslagningen 1926. Lite nytt hade det visserligen blivit. Ikonta t ex, kom 1928. Dock hade det till stor del handlat om mellanformat (ofta 6x9 cm på 120-film, eller "BII" som den kallades i Europa) och glasplåtar (t ex 9x12 cm).

35 mm film fanns ännu bara som råfilm, och såldes inte i alla fotoaffärer. Den måste man dessutom själv spola upp i speciella kassetter, vilket var onödigt krångligt för vanliga amatörer. Contax skulle inte komma att lanseras förrän 1932, och den färdigladdade 135-filmen ytterligare två år senare, med Nagels Kodak Retina. 127-film däremot, eller "A8" i Europa, fanns däremot mer allmänt. Den användes, förutom i Kodak Vest Pocket, inte minst i den egna Ikonette, samt i Piccolette (som hängt med ända sedan 1914, från Nettel). Där handlade det dock om det vanliga liggande 4x6.5-formatet.

Nu lade man det två tvären, och använde istället halvformatet 3x4 cm. Då blev det dessutom 16 rutor istället för 8, vilket gav ännu bättre ekonomi! En av de första modellerna med 3x4 cm blev den lite udda Kolibri, som kom sommaren 1930.

Den lilla enkla lådkameran Baby Box-Tengor hann dock före, om än bara med en månad. Ett annat exempel på 3x4, men från en annan tillverkare, är Foth Derby. Några år senare kom även den lilla nätta Baby Ikonta (520/18).

Eftersom det är 3x4 istället för 4.5x6, men filmen bara har en rad med nummer, så behövs naturligtvis två sifferfönster där bak.

Man får dra fram numret, först i det ena, sedan i det andra fönstret. Så nästa nummer, först i det ena, osv. Här är ruta tolv framme.

För att i någon mån ha en chans mot Leica, så blev givetvis även Kolibri ett kvalitetsbygge.
Man märker det direkt när objektivet skall ut. Man tar bara tag i tumgreppen på vardera sidan av objektivet och vrider lite åt vänster, så hoppar objektivröret ut en bit av fjäderkraft. Sedan drar man ut resten, varvid det självt snäpper fast i utfällt läge. Mycket enklare och distinktare än på Leican, där man själv får se upp så man inte råkar låsa objektivet lite snett.
När objektivet skall in igen gör man samma sak. Man vrider återigen lite åt vänster, varvid objektivet åker in en bit. Sedan trycker man in resten, och det snäpper fast. Dresden vs Wetzlar. :-)

Bra optik fanns redan, här i form av Tessar, som ju var minst lika bra som Leitz Elmar. Fokusering sker här dessutom med hela objektivet. Inte bara frontlinsen, som på många bälgkameror.

Lika välgjord som objektivtuben är, lika primitiv är sökaren. Man fäller upp en bakre och en främre flärp. Tillsammans bildar de en enkel Newton-sökare, dvs den bakre flärpen har bara ett fyrkantigt hål.

Det eleganta fodralet däremot är nästan värt ett eget litet kapitel. Förutom att det ser påkostat ut, med sin utformning och sina präglingar, har det trots sin litenhet ändå plats för några originaltillbehör. Till att börja med finns ett gängat hål för förvaring av stödpinnen, så den inte ramlar ut. Dessutom finns plats för två försättslinser (Proxar 1 & 2) samt ett gulfilter.

Med Proxar 1 fokuserar kameran från 1 - 0.5 m, och med Proxar 2 (dvs 2 dioptrier) följaktligen från 0.5 - 0.3 m. För att korrigera för parallax står det i instruktionsboken: When using a Proxar Lens 1 incline the camera slightly so that the centre of the object to be photographed lies about half way between the centre and the lower edge of the view finder. With a Proxar 2 the centre of the object to be photographed should appear almost on the level of the lower edge of the view finder frame.

På 127-dagen härförleden, dvs den 12:e Juli, passade jag på och laddade kameran. Jag har några rutor kvar, men jag har fixat ett snöre med knutar på, så jag kan prova några närbilder också, innan rullen är slut. :-)

Årets 127-dag

Nu har det gått några år sedan jag senast hedrade 127-dagen, dvs den 12/7, men i år skulle det bli bot och bättring.
Årets kandidat blev en Zeiss Ikon Kolibri, från 1931. Det blir 16 gånger 3x4 cm.

Fiskade upp en gammal efke ur frysen. Framkallas senast 2013-1, visade det sig. Det kan inte ha varit så långt innan fabriken lades ned.

Laddade sedan, i skuggan under ett träd i Drottningholms-parken.

Vi får se så småningom, vad resultatet blev (och blir).

Fortsättning följer här, även ang kameran. 

Original Baby Rolleiflex 4x4 K1

Det här är första typen av Baby Rolleiflex, 4x4 cm. Den tillverkades mellan mars 1931 - maj 1938, och är mycket lik, för att inte säga identisk med, den normalstora (6x6) Rolleiflex Standard, som började tillverkas knappt ett år senare. Att den kom 1931 gjorde att den faktiskt var den första modellen, med den för Rolleiflex senare så typiska frammatningsveven.

Man laddar som vanligt,

och vevar i vanlig ordning fram filmen tills "1" syns i fönstret.

Sedan sätter man tillbaka locket för fönstret (otroligt att det fanns kvar), och "ett-ställer" räkneverket med knappen intill.

Den har ingen spärr mellan frammatning och slutare, så det går finfint att råka dubbelexponera, alternativt mata fram två tomma rutor...

Den stora skillnaden mot Standard är, som sagt, storleken.

Den har m a o även samma typ av sportsökare som storasyster/-bror,

med den konkava spegeln mitt i korset, där man skall se sin pupill precis omsluta den lilla öppningen i mitten.

Den kunde fås med antingen Tessar 3,5/60 eller 2,8/60, monterad i en Compur 1 - 1/300, T & B, eller (från dec 1934) Compur Rapid 1 - 1/500, T & B.

Första rullen fick bli en köpt omrullad HP5+. Jag hade kameran med, och laddade direkt i butiken (Brunos, på Västerlånggatan). Sedan knallade jag norrut, mot Sergels torg, tunnelbanan och eftermiddagen på jobbet.

Det blev några bilder längs vägen.

Jag tror förresten objektivet kan må bra av lite ordentlig rengöring innan sommaren.

Mer läsning:

1. Rolleiflex Standard
   
2. Rolleiclub

På söndag är det 127-dagen,

dvs 12/7. Ett extra bra tillfälle att plåta 127-film

Själv kommer jag nog att använda de två bakre, Rolleiflex Baby och Vest Pocket Kodak (från 1914). Ett lätt val, då båda är laddade med film sedan samma dag i fjol...

127-dagen närmar sig

På tisdag är det den 12/7 , och då går startskottet för årets 127-dag!

Det betyder att det är dags att ladda våra kameror med 127-film igen! :-)

Baby Ikonta (3x4cm), Rolleiflex Baby (4x4cm), Kodak Brownie Starlet (4x4cm), Vest Pocket Kodak (4x6.5cm)

Jag glömde tändsticksasken...
127-kameror är ju tämligen små. Ungefär som en modern digitalkompakt.

Egentligen borde man ju använda dem mer även under resten av året. Även om de flesta modellerna var ganska enkla så var en del av dem riktigt bra. Rolleiflex Baby, t ex.

127-dagen är ju lite av julafton för oss självplågare som vägrar inse att Kodak, som lanserade 127-filmen 1912, slutade tillverka den 1995. Som tur är för oss finns även t ex efke, i Kroatien, som fortfarande tillverkar svartvitt. Rollei Retro 80 är ett annat alternativ. Dessutom finns alternativ i färg, nedskuret och omrullat från större format.

Ett år går fort. Det var inte länge sedan sist.

Det är bäst att vi hjälps åt att förbruka lite så tillverkningen inte helt upphör!
Du kan läsa mer här.