Bländarsallad...

För ett par veckor sedan, efter fikat på Fågelsången, gick jag en sväng i Uppsala med den gamla Bladaren, 1000F. Jag gillar den, inte bara för att den är gammal och mer primitivt retro, utan också för att dess Tessarobjektiv är några hekton lättare än Planaren till 500C, och kameran därför inte blir så framtung.

Det var gråväder, och trots att det var mitt på dagen var det sparsamt med ljus. Normalobjektivet, en Tessar 2.8/80, har bländarförval, dvs just före exponering bländar man med långfingret snabbt ned, mot ett förinställt stopp.

I det skrala ljuset märkte jag på en gång att objektivet inte ville öppna till mer än ca bl 4 - 5.6. Jag försökte titta på bländaren, och hur den rörde sig, men kunde inte se något onormalt. Jag tyckte den rörde sig symmetriskt och fint men, som sagt, bara mellan 22 och 4 - 5.6. Det blev till att fokusera på en något mörkare mattskiva än normalt, som om den inte vore tillräckligt skum på full öppning...

Tog några bilder, och åkte sedan hem.

I databladet hemma fanns en genomskärning.

Hur svårt kan det va..?

Jag började bakifrån.

Sedan kunde fokuseringssnäckan enkelt lyftas av.

Efter att ha skruvat loss del lilla knastret kunde även bländarspaken/hylsan lyftas av.

Sedan kom turen till bakre linsgruppen, mest för att inte råka skada eller sätta några fingeravtryck.

Sedan vände jag på steken, och gick loss på namnskylten.

Här körde jag sedan fast, då linspaketet inte ville komma ut. Jag gav upp och monterade ihop igen, för att skicka in det till en som kan...

Skam dock den som ger sig...
Kvällen innan jag tänkte skicka bestämde jag mig för att ändå prova igen. Jag kunde få ned en tunn mejsel i springan mellan linspaketet och tuben, och försiktigt, försiktigt bända lite i sidled. Då släppte det, och med två mejslar kunde jag lirka upp främre linsen med sin fattning. Det hade mest handlat om byrålådseffekten, då passningen naturligt nog är ganska trång.

Såg nu att genomskärningen inte stämde riktigt, då båda linserna enligt den skulle ha suttit ihop i en grupp.
Gjorde istället samma sak med nästa lins, och den kom snällt upp. Eftersom jag redan plockat bort knastret till bländarens styr-ring (hittar inget bra ord) kunde jag nu enkelt, med bara fingrarna, lyfta upp den och frilägga bländarlamellerna.

Missade att ta en bild av ringen, men den har på undersidan spår som bländarlamellernas främre tappar löper i, och som när den vrids får lamellerna att svänga inåt och minska öppningen.

Försökte först peta runt lamellerna lite, i hopp om att tapparna skulle slinka ned i rätt hål, men det var givetvis lönlöst. Jag fick plocka ut alla, och passade då på att pensla dem rena med ren bensin.

Notera de små tapparna. De sitter lite olika i de båda ändarna, så man måste vända dem åt rätt håll när man sätter tillbaka dem.

Nu börjar det roliga...
De första bladen brukar inte vara så besvärliga att lägga dit, men så småningom måste de föregående lyftas upp, så att nästa kan skjutas in under, och nästa, och...

 
Den skarpögde ser att jag vänt några blad fel i första bilden.

Genom att successivt tejpa ihop dem till en kaka kan man få dem att ligga någorlunda still tills alla är på plats, och efter tredje eller fjärde försöket kunde jag med en titt i spegeln se att alla tappar satt i sina resp hål.
Genom att sätta en fingertopp emot kakan kunde jag sedan med pincetten lyfta upp en tejpbit i taget.

Sedan var det bara att göra om alltsammans, fast nu baklänges. :-)

PS. Bilderna är givetvis inte tagna i den ordning jag visar dem här, utan visas i den ordning jag borde ha gjort allt...

Tenax. Kärt namn med många barn.

Varning! Nördinlägg²

På Zeiss Ikon, och dess föregångare, återanvände man gärna modellnamnen. Det verkar inte ha spelat så stor roll om modellerna hade något gemensamt eller ej.

Här är ytterligare ett exempel. Tenax. Eller närmare bestämt Tenax I, ibland även kallad Taschen-Tenax.

In under skinnet

Den lanserades 1939, strax efter Tenax II... Till skillnad från II:an, som var påkostad med både utbytbara objektiv och mätsökare, så var Tenax I enklast tänkbara. Nästan.

Till en början satt en trelinsig Novar (3.5/35 mm) framtill, men senare kunde den även fås med örnögat Tessar (3.5/37.5 mm). Fokuseringen underlättades av den relativt korta brännvidden.

Förutom namnet hade den bara två saker gemesamt med sitt större syskon. Bildformatet (24 x 24 mm) och snabbframmatningen. När man med vänster pekfinger i en rörelse både dragit fram filmen och spänt slutaren, tryckte man av med höger. Så kunde man hålla på, enl reklamen med upp till 1 bild i sekunden! Enastående för sin tid, men jag tror risken för skakoskärpa var överhängande...

Jag har sett uppgifter om att Berning (med "R^OB^OT"-kameran) var inblandad i konstruktionen. Jag vet inte hur det är med den saken, rykten uppstår lätt. De har inget gemensamt i detalj, som i t ex slutaren, men de har samma bildformat, ungefär samma storlek, och en förenklad frammatning och slutarspänning.

En liten snabbskjutare. Alltid med. Inte bara på söndagar.

Det är en liten kamera. Som en digitalkompakt, ungefär.

De tillverkades i Dresden, åtminstone fram till 1941. Sedan tog antagligen krigsproduktionen överhand. I en svensk Zeiss Ikon-katalog från våren -45 fanns den dock fortfarande kvar.
Den kostade 294 :-

En intressant sak med Tenax är att den återupptogs efter kriget. 1948 kom tillverkningen igång igen, till en början i exakt samma utförande som tidigare, men så småningom med annan slutare eftersom handeln mellan ockupations-zonerna blev allt svårare. Huvudkontoret hade nu flyttat till anläggningen i Stuttgart (gamla Contessa-Werk), och anläggningarna i Dresden övergick i "folkets ägo". De förlorade rätten till både namnet Zeiss Ikon och modellbeteckningar som t ex Tenax, men fortsatte ännu en tid som förut. Typnumret byttes dock (570/27 > 111/23). 1953 byttes den hopfällbara Newton-sökaren ut mot en modernare inbyggd teleskopsökare, och -54 bytte den pga konflikten namn till Taxona.

De är inte så sällsynta på Tradera och ebay. Oftast är det efterkrigsversionen man ser. Den här är dock av tidig modell, sannolikt från 1939.

När jag kom över den här funkade inte tiderna. Utom på 1/300 s var det 1/100 s oavsett inställning. Jag antog att det bara var fördröjningsverket som beckat ihop, men den blev länge liggande. Långt senare hade jag samlat mod och kunskap och bestämde mig för ett försök. :-) Efter att ha skruvat ur objektivet och öppnat slutaren kunde jag konstatera att allt såg helt ut, men att verket mycket riktigt fastnat efter många års vila.

Klädseln blöttes loss med T-Röd.

Fördröjningsverket urtaget.

Jag påbörjade demonteringen. Compurslutaren är ganska tacksam att jobba med, på det sättet att nästan alla fjädrar sitter fast i sina resp delar. Det underlättar återmonteringen avsevärt.

Jag tvättade delarna med ren bensin, efter tips från Werner på LP Foto. Allt eftersom såg jag mer smuts, och det slutade med en total demontering och rengöring av hela kameran. :-)

När slutaren var hopmonterad fortsatte jag med objektivet. Det var ordentligt dimmigt, och hade fett på lamellerna.

Nu har jag kört en rulle Tri-X, och den verkar funka.

Jag får nog vara nöjd, men jag väntar lite med att limma tillbaka lädret... :-)

*) Namnets historia går tillbaka till C.P. Goerz i Berlin, en av de tillverkare som 1926 gick tillsammas under namnet Zeiss Ikon. Redan 1907 fanns det en Tenax i sortimentet. Den hade bälg, och fanns i storlekar från 6,5 x 9 till 10 x 15 cm glasplåtar. 1909 kom en liten "Vest Pocket"-modell, för 4,5 x 6 cm plåtar. Långt senare, på sextiotalet, kom ytterligare en.

Haveri!

Igår kväll, när jag behövde full glugg, kom jag inte hela vägen. Det tog stopp vid bländare 2.8 ungefär.

Kollade.

Några bländarlameller verkar ha krokat ur. :-(

Vad gör jag nu?

Bäst att kolla i skåpet om det finns nåt.

Hmm, lite gott och blandat...

Kan det passa?

S:en får nog lugna sig lite, medan jag utforskar kaninhålet.

Detta blev det 99:e inlägget. :-)

PS. Werner på LP Foto (salig i åminnelse) fixade sedan objektivet.