The Roots of Photography is Snaps!
Back to the roots!
Straight 4759 / Tillbaka till forntiden för ett tag! Utan svångrem och hängslen! Det må bära eller brista! ;)
Konkurrenter, Zeiss vs Zeiss på tidigt 1950-tal! Den ena från Väst den andra från Öst! Och hur gick det? Så här med facit i hand så vann nog Öst om vi tänker på kameratypen! SLR-kameran! Och det va Japan som sedan tog tag i stafettpinnen, efter att ha skruvat isär några Contax S och Praktina för tips och råd! ;)
.
Ok, å nu e det en Tri-X i Contax S! Det må bära eller brista! Man måste våga litet! Annars finns det ju digitalkameror hålla sig till! ;)
/B
Ps. Har fuskat litet, jag har använt en Phone 5S för produktbilderna! :)
Inlagt 2019-09-26 13:21 |
Läst 2135 ggr. |
Permalink
Den västra sidan av Zeiss i Stuttgart och Oberkochen hade skiljt av sig helt från öst. Man gick nu ut med en försäljningsstrategi som kan sammanfattas i den bärande slogan man använde: "De gamla välkända modellerna kommer åter". De nya kamerorna skulle alltså vara lätt igenkännbara från förkrigsproduktionen.
Detta funkade med bravur till att börja med - men man hade missat hela spegelreflexkoncptet. När man väl insåg sitt misstag, kom man med en massa underligheter. Japanerna som hade kollat in de östtyska ESR-kamerorna drog ifrån med flaggan i topp.
Själv hade jag en Praktika Super TL på 70-talet som inte var ett tekniskt under. Inte heller deras tillhörande objektiv Domiplan.
Och Leica fanns i Väst, så även Voigtländer.
Och så kan man ju jämföra den eleganta Rolleiflex med den östtyska tunga lådan Pentacon Six.
Vinnaren var egentligen Japan, eftersom de kunde kopiera tyska kameror på grund av att Tyskland hade förlorat alla sina patent.
I oktober 1946 demonteras Carl Zeiss Jena av ryssarna (via SMAD) man beslagtog 96% (!) av maskinparken som krigsskadestånd. Zeiss stod alltså kvar med tomma hallar och lite skrot som ryssarna inte ville ha.
Detta var ännu det gamla Carl Zeiss Jena, och genom att dammsuga och hårddra alla sina kontakter över hela Tyskland, lyckades man på rekordkort tid återutrusta Jenafabriken. En hel del utrustning nytillverkades i Jena och Dresden. Återstart av objektivproduktionen kunde ske under våren 1947.
När det gäller din jämförelse mellan Rolleiflex och Pentacon Six, så är det lite som att jämföra äpplen och päron. Om man jämför Pentacon Six med det som den skall jämföras med – nämligen andra ESR-kameror för 6x6, så var den under hela sin tillverkningsperiod marknadens minsta och lättaste.
Frågan om Öst vann racet är ju både kontroversiell och svår. Man gjorde ju det i någon bemärkelse i och med att man i Västtyskland så småningom fick lägga ner hela kameratillverkningen, utom Leica – medan Öst bara lugnt producerade på. Det stora ”vinstkortet” är ju dock den enögda spegelreflexen, som kom från Öst och som japanerna kunde föra till totalframgång – och i och med det, den Västtyska kameraindustrins död.
Slutligen en intressant fråga: Kom den enögda spegelreflexen, alltså Contax S, verkligen från ”Öst”? Redan i oktober 1945 startar Wilhelm Winzenburg hos Zeiss Ikon AG i Dresden projekteringen av Contax S, och kameran var färdig 1948 när företaget exproprierades av SMAD och den (öst)tyska kontrollkommissionen. Med visst fog kan man därför säga att VEB Zeiss Ikon i Dresden snodde Contax S, därför att det var lätt och praktiskt. Den egentliga rättsliga ägaren var det nybildade Zeiss Ikon AG i Stuttgart – där kameran även borde ha producerats.
Den blivande Contax IIa lyckades man flytta från Dresden till Stuttgart, men då det gällde Contax S så lyckades man inte säkra sin egendom.
Contaflex var ett tekniskt underverk. För att anpassa en ESR-kamera till en centalslutare (Heintz Küppenbender som var chef för Zeiss Ikon i Stuttgart hade stora privata intressen i Compur-Werk...) - fick man verkligen prestera en teknisk ekvilibristik i den högre skolan. Ekvilibristiken ifråga fick dock som följd att det tog en evighet mellan det att man tryckte på avtrycket, och att bilden verkligen exponerades. Ljusstyrkan var låg och kraftigare vidvinkel och längre telen var uteslutna. Det var just denna slags verklighetsfrånvända konstruktioner som gjorde det möjligt för Japanerna att med betydligt enklare och rakare teknik fälla nästan hela den västtyska kameraindustrin.