Den Idealiska kameran

ZI Ideal 250/3 (6.5x9 cm) och 250/7 (9x12 cm). Från 1930 resp 1929.

Zeiss Ikon Ideal tillverkades under en lång period, 1907-38. Dess historia går därmed bakåt inte bara till Ica-epoken (1909-26), utan ända till Hüttig AG, som sedan 1896 hade huserat på den senare klassiska adressen Schandauer Strasse 76 i Dresden.

Annonsen sägs vara från 1907

Ideal var en lite mer påkostad modell. Huset var t ex i aluminium-gjutgods, istället för trä som var det vanligaste. Förutom de vanliga skift-möjligheterna (upp/ner och i sidled) fanns även "tilt", genom att man med en liten spak kunde låsa stöttan i andra lägen än "snäppet". Den möjligheten fanns dock inte på den mindre modellen.

250/7

Inte heller möjligheten att enkelt byta objektiv.

250/7

Givetvis fanns möjlighet till dubbelt utdrag. Även på den mindre modellen.

250/3

Den större av dem blev min för några år sedan. Slutaren var lite seg på långa tider (som så ofta), objektivet inte så rent, men framförallt saknade den kassetter, vilket har gjort att den inte kommit till användning än. Kassetterna till just Ideal är lite annorlunda, på så sätt att man inte skjuter ned dem i en skåra som på de flesta andra liknande kameror. Istället har de bara en nedre fals som hakas i, för att sedan bekvämt fällas in och snäppa på plats.

  
250/3

För att ljus då inte skall läcka in längs kanten har de istället en liten "sarg" runt öppningen, med motsvarande spår i huset.

Mycket bekvämt och praktiskt. Problemet är bara att de kassetterna inte är lika vanliga...

Nyligen skrev jag, på vinst och förlust, till Leicashop i Wien, och frågade om de möjligen hade några kassetter liggande, med rätt nummer på (726/7).

Jag fick svar, med bild, att jovisst, det hade de. :-)

Det var tre äldre med Ica-loggan, i "plånbok", och en märkt Zeiss Ikon i original-förpackning, till synes oanvänd. :-)

Nu måste jag fixa slutaren. :-)

I höstas fick jag syn på ännu en Ideal, denna gång lillasyster 250/3. Till skillnad från den större var den här komplett med tre kassetter, om än inte med plånbok. Dessutom verkar de ha använts med bladfilm tidigare, då de också hade sk "septums", passande 6x9. Annars brukar jag ju få fästa filmen på en tillskuren plastskiva, som då får ersätta den tjockare glasplåten.

250/3

Inte nog med det, den hade även ett "Rada" rullfilmsbakstycke, för vanlig 120-film. :-)

Nu var inte heller den här kameran helt komplett, även om problemet den här gången var mindre. Slutaren fungerade bra, objektivet var hyfsat rent, men istället saknades ramsökaren. Det är väl inte hela världen om man använder stativ och mattskivan, man kan ju dessutom t ex använda brilliant-sökaren om man fotar från höften. Vill man däremot fota i ögonhöjd är ramsökaren bra att ha. Dessutom följer den ju faktiskt med objektivet, om man skiftar åt något håll.

Det enda jag hade att gå efter var en bild ur en samtida katalog.

Den har många bockar åt olika håll, men när man granskar kameran blir det ganska uppenbart både varför, och hur de skall se ut.

Jag skaffade en rulle järntråd i lagom tjocklek och bockade till. Svarvade en mässingshylsa till fästet och fick hjälp med lödningen. Jag fick justera några bockar för att kunna fälla ihop kameran.

Järntråden är kanske lite väl mjuk, men det får duga så länge.

När sökaren var fixad kunde jag med glädje ladda magasinet med film.

Nu skall jag bara ladda plåtkassetterna också, med rutor av tillklippt 120-film. :-)