En av mina gatubilder är nu omslag på en amerikansk bok. Kul och spännande. Hur kan det komma sig undrar kanske någon. I början av veckan blev jag kontaktad av en amerikansk författare som kikat på mina bilder på deviantArt. Han gillade ett par bilder och frågade om han fick använda någon av dem som cover till en e-bok. Givetvis är jag positiv till att stödja litteraturen.
Den här bilden tog jag vid Skanstull en förmiddag i januari för ett par år sedan. Den engelska titeln är "The ten o´clock man". Boken heter "Passersby" så visst kan bilden passa som cover. Dessutom går ju mannen på bild inte att identifiera (skadestånd och sånt alltså).
Bilden är visserligen hyfsat men lite platt och tråkig så frågade om han var mer intresserad av två andra stuk på bilden.
Den sista bilden med förfärliga färger blev författaren jätteförtjust i. Med text och författarnamn har omslaget nu det här utseendet.
Bokens innehåll beskrivs på det här viset
Visst är det kul att tänka sig att mannen på bild heter Jimmy. Och nånstans utanför bild vandrar Claudia. Båda är egentligen stockholmare.
E-boken finns att köpa på Amazon om ni går till följande länk.
Kung Karl Gustav är inte så mycket ute och går på stan. Därför kul att kunna gatufota honom i fredags i Stockholm utanför Konserthuset.
Det var slumpen som gav bilden. Hängde på Hötorget när det dök upp några bilar med uniformer kring. Försökte komma nära. Men tilltalades bestämt men vänligt av en polis som ropade "Stopp. Inte längre!" Tyvärr var kungen synlig bara några sekunder men det blev en situation i alla fall. Nån prisutdelning på gång enligt polisen. Prins Philip är på gång till vänster. När han dök upp i bild var kungen försvunnen.
Vädret var vackert och lämpligt för fotopromenad. En vända nere i Hötorgshallen gav en bild på den här lunchätaren.
Inne i Kulturhuset fick jag en bild på en försenad besökare som kom springande till någon teaterföreställning på Stadsteatern - antagligen.
På Drottninggatan kom en mannen gående när jag satt och vilade på en soffa. Ett av mina favoritställen att hänga på. Bar en reklamskylt och skulle väl fatta posto vid korsningen Kungsgatan och Drottninggatan,
Som vanligt fortsatte jag på Drottninggatan ner i Gamla Stan. På långt håll såg jag den här scenen med pojken som tittade stelt upp i luften. Pappan på huk med sin mobil. Han var väl ledig men jobbet krävde hans uppmärksamhet ändå. När jag lite senare kom tillbaka så hade scenen inte förändrats. Tålig grabb det där.
Höstsolen var riktigt varm. Framme vid Kornhamstorg togs en bild på tjejjgänget. Ett par av dom hade lustiga grejor på huvudet.
Sista bilden blev utanför Åhlens på väg tillbaka på Drottninggatan. Tycker bildtiteln "Two and a half women" kunde passa.
Som vanligt så fanns det lite att se en solig fredag ute på stan i Stockholm. En gatufotograf behöver inte ha tråkigt.
Ibland blir det ett besök i Uppsala. Kameran är alltid med. Det ges tillfälle att komma ut för nån timmes gatufoto bland vimlet av studenter. De verkar för övrigt inte bry sig om en gatufotograf. En inställning möter man bara i världsmetropoler.
Höstsolen står lågt på förmiddagarna numera. Det var kul att använda sig av. Skuggan från gatuskylten blev nästa mänsklig i mötet.
Bildtiteln här kunde vara "Hulk Shadow". Skuggorna utmanar fantasin.
Botaniska trägården är alltid värt en fotoutflykt. Men blogginlägget handlar ju om gatufoto. Så det får bli en bild med någon som har bråttom till dagis.
Spännande att bläddra i senaste numret av tidskriften ”Slipstream”, som rymmer poesi av amerikanska författare.
Tidningen säger om sig själv ”Slipstream Magazine is a yearly anthology of some of the best poetry you'll find today in the American small press. Founded in 1980, Slipstream features the work of both new and established writers.”
En dag för några månader sedan fick jag en förfrågan om jag ville delta i nästa nummer av "Slipstream" med gatubilder. De fick välja själva bilder från deviantArt. I fredags fick jag en stor kartong med posten. Tidskriften är en tjock bok på nära hundra sidor.
Dagens amerikanska poesi verkar gå väl ihop med gatufoto. Båda konstformerna skildrar närgånget och intensivt den moderna människan. Alla dikter är utmanande, får läsaren att tänka nytt och kanske se sig själv i ny dager.
Bilden ovan har titeln ”Double call” och är från Berlin. På samma uppslag i boken finns ett poem av Josh Smith som slutar med dessa rader.
I´m not saying to think outside of the box,
Because that´s exactly where I reside,
The very cold, very lonely outside-of-the-box region,
I´m asking that the boxes be redefined.
I´m asking that the questions be changed:
Do you love?
Do you need love?
Have you been loved?
Please check all.
“Bun Eater” är en bild från Centralen i Stockholm. På uppslaget i boken finns en dikt av C Dylan Bassett. Den heter ”I imagine myself elsewhere”. Kunde även passa in på bilden - kanske. Dikten inleds med att berätta om ett långt telefonsamtal med en kvinna som varit död sedan ett år.
Förresten - mannen på fotot kommer nog aldrig att få veta hans anonyma bullätande i dagarna betraktas av otaliga amerikanska poeter. Inte heller mannen med mobilen.
"Lost My Hat" tog jag en mörk februaridag i våras på Kungsgatan i Stockholm. Bilden följs av en dikt "The mark that stays".
....And then there are the Words,
the punishment and praise:
I am so very disapointed
or good job, you are such a good girl. And you lick
the scoop of Rocky Road
before it melts...
Ser ett porträtt på Leslie Anne Mcilroy som skrivit dikten. Likheten med kvinnan på bilden är slående.
Cykeln har blivit gatufotografens värsta fiende. Dom dyker upp snabbt och ljudlöst. Det händer ibland att man blir nära omkullknuffad. Bilar går att undvika. De håller sig på gatan i alla fall. Men cyklisterna svärmar överallt utan hänsyn till trafikregler.
Nåja det finns ordentliga cyklister. Som på de här två bilderna.
Tre välklädda män i Rom. De försökte komma underfund med hur en cykel fungerar. Efter ett tag vinglade en av dom försiktigt iväg. Cykel är ingen stor grej i Rom.
Jag tror inte dom här prydliga grabbarna är några cykelmarodörer. Även om bilden är från Stockholm.
Det är dom flåsiga stresscyklisterna som är faran.
