Bästa staden för gatufoto?

Alla gatufotografer har väl sina favoriter. När det gäller personligheter, bemötande och agerande är Rom en klar favorit. Människorna här verkar sponant gilla att bli fotade Visst är det ofta så också i Stockholm. Men ibland blir man bemött med viss misstro.

Ett par scootertjejjer. En snabb och obemärkt bild - trodde jag - men visst gillar dom gatufotograferandet.

På lördagar strövar jag gärna på loppmarknaden vid Porta Portese. Har aldrig handlat något men det har blivit många bilder.

Människor samtalar obekymrat. De måste ju märka att det står en fotograf tätt inpå och fotar för fullt. Och de gillar det.

Gatufotomat - street food - går att blogga om. Sån mat som kan ätas med ena handen, kameran håller man i den andra medans folklivet spanas in. Stora mackor från såna här ställen är oslagbara och prisvärda. Hamburgerställen som McDonald går inte så bra i Rom. Förståeligt.

Street food - några skivor från en sån här bamsekorv på färskt bröd. Finns det något bättre?

Frågade givetvis inte om jag fick ta bilden. Självklart hade hon tyckt att det varit oartigt att inte fotograferat.

I vintermörkret tröstar jag mig med att se fram emot ett par veckor i Rom i mars månad.  Väntar ungefär som den här mannen. Han låtsades inte se mig trots att jag satt bara ett par meter framför.

Själv gillar jag att bli gatufotad. Nyligen blev jag så av en liten japansk kvinna. Hon hade samma kamera som jag. Den såg jättelik ut på henne. Höll min posé utan att titta åt hennes håll. Kanske jag är lite av en romare.

Inte ens kyrkobesökare är fredade från gatufotografering

Så är det! Människor ska självfallet fotograferas överallt. Kyrkan inget undantag. Arkitekturbilder - nåt som alla fotar - finner jag tråkiga. Kyrkorna i Rom är fulla av besökare till skillnad från svenska kyrkor.

När jag återvänder till Rom i mars ska jag gatufota mer på såna här ställen då jag kommer att bo i närheten av Peterskyrkan

Gatufoto = att vara oförskämd med kameran?

Snappade här på Fs för några dagar sedan orden "oförskämd med kameran" som beskrivning av gatufoto. "An asshole with the camera" kanske man måste vara som gatufotograf. Eller?

I höstmörkret sysslar jag lite med att sammanställa kollektioner om fem bilder i varje. Naturligtvis är det gatubilder i svartvitt utförande.  Den här kollektionen kallar jag "Gubbar som läser". Skamlösa närbilder från buss och tunnelbana.

Lärorikt att jobba med kollektioner. Det gäller att rota i bildhögen efter motiv som har  samma tema. Ofta får man se över hantering av kontrast och gråskala så att bilderna harmonierar. Eller så ska bilderna kontrastera mot varandra och berätta en story av något slag! Fantasin sätter inga gränser. Och det handlar om att beskriva människor.

Har fått lägga flera kollektioner åt sidan i väntan på nya bilder  för att något saknas. 

På hur långt avstånd kan man gatufota?

På längre avstånd smälter människorna in i gatumiljön. Den individnära berättelsen som är gatufotots nerv faller bort. Ibland finns den där trots allt. Oftast uteblir  den helt.

Det här med avstånd varierar naturligtvis med typ av objektiv man använder.

Varför ska man fundera kring detta? Gatufotopoolen på Fotosidan ställer inga särskilda krav på vad som ska kallas gatufoto. Finns en person med på bilden så betraktas det som ett gatufoto. 

Däremot. Flera gatufotogrupper på deviantArt kräver att en bild måste godkännas av en eller flera administratörer innan den publiceras. Ointressanta bilder sorteras givetvis bort.  Innehåller en bild figurer underordnade stadsiljön  faller den utanför ramen och publiceras inte heller. Det finna också andra sammanhang det är viktigt att använda rätt kategoribeskrivning.

Den här bilden skulle nog kunna gälla som gatufoto eftersom den dansande paret känns intressant.

En bild som är lite tveksam. Jag tog den från en balkong i Vatikanen i Rom. "Var är min bil? är titeln och relateras till mannen som står och tittar ut över parkeringen. Tänker på hur ofta jag själv varit i sån här situation.

Här kommer två bilder som jag visserligen gillar men knappast skulle vilja kalla gatufoto. Istället skildras intressanta gatumiljöer i Rom där personer ingår.

För egen del känns det viktigt att utveckla fotande och finna bra motiv i form av både personskildringar och  gatumiljöer.

Se folk i vitögat är viktigt för gatubilder

Gatufotot bör förmedla närvaro och kontakt. Det sker bäst om bilden är tagen på så nära avstånd att man kan läsa en människas blick. Bilden i sig behöver inte vara märklig, Det kan räcka med att nån till synes tittar in i kameran,

Den här bilden förmedlar ögonkontakt med flera personer.  Ett sorgmodigt uttryck hos mannen med kepsen fick mig att lyfta kameran. Även de två killarna som sitter på uteserveringen inkluderas i bilden på något sätt därför att man får ögonkontakt med dem.

Han hade satt sig ned på trottoaren för att knyta sina skog. Ställde mig nära och tog flera bilder till dess han förvånat tittade upp. Nöjd lyfte jag då på mössan, sa "Mercie" och lämnade honom.

Den här bilden ger också någon form av ögonkontakt.

Ögonkontakten stämmer även på gatubilder med djur. Lite Elliott Erwitt stuk på bilden hoppas jag.