"Jag vill granska alla bilder i din kamera!!"

En kvinna kom fram till mig på Hötorget och krävde detta. Först frågade hon om jag fotograferat henne. Jag nekade då jag aldrig sett kvinnan.

Mitt svar var sedan enkelt - "Nej, jag fotar vad jag vill och vem jag vill här". Frågan var därmed avslutad. Jag  vände kvinnan ryggen.

Trots att jag tar mycket gatubilder är det sällan någon regerar. Senast i London för något år sedan hände det. En man som sålde grönsaker i ett stånd i Covent Gardern tyckte det var oartigt jag tog bilder på honom. Han blev så ofta fotad av turister och det kändes besvärade.  Jag svarade att det var väl något man fick stå ut med på ett turistmål.

Som sagt det är sällan folk bryr sig om att de blir fotade. Men man vet ju aldrig hur det blir i framtiden.

En ny form av lättkränkthet kanske är på väg att smyga sig in i det allmänna medvetandet.  Upprörda personer kommer kanske framöver att kräva att få granska ens kamera gång på gång för att kontrollera att de inte råkar finnas med på någon bild.

Jobbigt. Men kul när det händer något annorlunda under fotopromenaden.

På den här bilden vara alla upptagna med sina förehavanden och brydde sig inte om någon gatufotograf.

Gatufoto på vördnadbjudande damer!

Gatufoto är ju att utforska människor. Äldre damer fångar ofta mitt intresse. De rör sig långsamt. Verkar försjunkna i det förflutna. Tanken att någon skulle vilja fota dem är dem främmande.

Den här damen påminner lite om min egen mor- död sedan länge.

Löpsedeln på väggen med "Hemmets Veckotidning" får mig att minnas att hon gillade veckotidningar och prenumerade på dem. För en grabb var innehållet obegripligt. Men man uppskattade serierna. Och följde exempelvis Pigge och Gniddes bus med kapten Bölja. Seriefigurer som var populära då men finns knappast kvar idag.

Damen observerade flyktigt min närvaro när jag tog bilden. Diskreta höftbilder för övrigt.

En bild från i Rom i våras.

I den överfulla bussen hade jag fått plats i trappsteget. Färden varade väl tjugo minuter.  Även om damen var försjunken i egna tankar, gjorde hon korstecken varje gång vi passerade en kyrka. Och kyrkorna ligger tätt i Rom. Lyckades få upp kameran och ta en bild.

Ljusstrimmorna över hennes ansikte är reflexer i  det fönster som skilde oss åt.

Gatufoto med vid vidvinkel!

Gatufoto med vid vidvinkel är inte något för skönandarna då perspektiven blir kraftigt deformerade. Sedan en tid tillbaka har jag dock ofta använt brännvidden 16 mm på fullformatet. Funnit att det är som att upptäcka världen på nytt.  Och den blir framför allt roligare.

Intressant på den här bilden är de frisyrer som visas - långt utslaget virvlande hår. Kanske ett signum för sådana som älskar armbandsur av märket  Omega.  Vad vet jag? Som köpt mitt armbandsur på Clas Ohlsson?

Lunch på en bänk på Hötorget i Stockholm.  Kan förstå att herrarna föredrog att sitta i solskenet och äta sina kebabrullar.  En avkoppling i det grå kontorslivet.

Jag ställde mig bredvid och inväntade ett tillfälle när de båda högg in på maten. Då sträckte jag fram kameran.

Att färdas på två hjul är inne!

Att färdas på två hjul är givetvis en prestation. Det demonstrerar individens obändiga kraft att på ett halsbrytande sätt färdas mellan två punkter.  Personligen undviker jag utsvävningar av det här slaget och använder andra färdsätt.

Slussen på Söder demoleras för närvarande. Trots sitt sönderfall måste den tjäna som ett kommunikationsnav.  Bilden här ger intryck av en spelscen i Tombraider och man undrar om cyklisten ska överleva.

Sedan cyklisten letat sig genom Slussen måste vederbörande kämpa uppför Götgatsbacken. De svaga väljer här att kliva av och gå sista biten. De med ork och kampvilja strävar på.

De som är måna om sin badass-style cyklar naturligtvis inte. Motorcykel är det självklara tvåhjulsvalet.  När jag tagit bilden gjorde jag en sväng för att gå bakom paret men möttes av en stor utspärrad tatuerad hand som hindrade vidare fotografering. Förstod den subtila markeringen.

Lite längre ned på Götgatan mot Skanstull mötte jag den här tvåhjulingen som stod och väntade på grönt vid stoppljusen. Har aldrig sett ett fortskaffningsmedel av det här slaget i Stockholmstrafiken. Mitt på Söder och flera kilometer till vatten.

Tydligen kan man förvara en sådan här båt i en lägenhet. Fast det måste vara svårt att få in den hissen när den ska ut på gatan.

För en gatufotograf finns det inga alternativ till apostlalhästarna. Det är det vanliga harvandet längs gatorna som gäller.

Vem sjutton läser en papperstidning idag?

Dom är dyra, opraktiska och låter illa vid hantering. Så kan man väl beskriva papperstidningen - det nyhetsmedium som tillhör det förgångna. Trots allt väcker en gammaldags tidningsläsare en känsla av nostalgi. Självklart ett mål för gatufotografering.

Ett gammal par satt utanför ett konditori vid Skanstull i Stockholm och läste Svenska Dagbladet. Mannen höll i tidningen och kvinnan läste över axeln på honom. Man verkade diskutera innehållet i artiklarna. Säkerligen en daglig ritual som ser mysig ut.

Stadsbiblioteket vid Sergels torg. Fortfarande finns böcker kvar på bokhyllorna. Men det digitala tar väl över alltmer. 

Slog mig ned i en fåtölj framför läsarinnan. Blev först irriterad på växten som skiljde oss åt men lyckade finna en glipa i lövverket och ta en bild.

Rensade bokhyllorna hemma och slängde en massa böcker i veckan. Vem behöver såna nuförtiden? Skönlitteratur - kan kanske ladda ned innehållet till en läsplatta istället. Uppslagsverk eller faktalitteratur - Wickipedia  innehåller alltid aktuella uppgifter.

Söndagstidningen var förr i tiden en ritual att läsa. Det kom tidningspojkar och sålde sådana i stugorna. Men nu på morgonen har jag redan skummat av nyheterna på några svenska, engelska och tyska nyhetssiter. Det ringer inte längre några tidningsförsäljare på dörren heller.