"Jag vill granska alla bilder i din kamera!!"
En kvinna kom fram till mig på Hötorget och krävde detta. Först frågade hon om jag fotograferat henne. Jag nekade då jag aldrig sett kvinnan.
Mitt svar var sedan enkelt - "Nej, jag fotar vad jag vill och vem jag vill här". Frågan var därmed avslutad. Jag vände kvinnan ryggen.
Trots att jag tar mycket gatubilder är det sällan någon regerar. Senast i London för något år sedan hände det. En man som sålde grönsaker i ett stånd i Covent Gardern tyckte det var oartigt jag tog bilder på honom. Han blev så ofta fotad av turister och det kändes besvärade. Jag svarade att det var väl något man fick stå ut med på ett turistmål.
Som sagt det är sällan folk bryr sig om att de blir fotade. Men man vet ju aldrig hur det blir i framtiden.
En ny form av lättkränkthet kanske är på väg att smyga sig in i det allmänna medvetandet. Upprörda personer kommer kanske framöver att kräva att få granska ens kamera gång på gång för att kontrollera att de inte råkar finnas med på någon bild.
Jobbigt. Men kul när det händer något annorlunda under fotopromenaden.
På den här bilden vara alla upptagna med sina förehavanden och brydde sig inte om någon gatufotograf.
"Det finns så mycket att titta på, både på Tv och internet, så hur skall man då hålla koll på vilka lagar och regler som gäller vid tex foto på sta'n! Det borde vara staten som talar om vad som e tillåtet och inte e tillåtet! Så man inte missar det" ;) :)
B)
Lättkränktheten sprider sig. Man har ju även föreslagit bildande av de lättkränktas riksförbund... :-) Begreppet kränkande fotografering finns även för allmän plats, men det handlar om olyckssituationer ock liknande när den enskilde är särskilt utsatt, och har svårt att ha kontroll över sin framtoning. Det viktiga är att det är domstol som avgör om kränkning föreligger - inte den självuppfattat kränkte.
Bengt
Faktasresistent liksom! ;)
B)
/ Bengt
Jag jobbar sommartid som skeppare på en liten passagerarbåt. I det jobbet blir jag väldigt ofta fotograferad. Har alltid blivit, redan innan varenda människa hade en digital kamera i någon form. Nu i år upplever jag det som att det har blivit mycket vanligare att folk frågar innan de tar ett foto av mig. Tidigare var det ganska ovanligt. Jag har inget emot att bli fotograferad och tycker att det ingår i jobbet. Men något har hänt just i år eftersom man har börjat fråga. Jag vet inte om det är egna dåliga erfarenheter efter utskällningar från lättkränkta eller om man bara har läst om det.
Själv fotograferar jag gärna andra utan att fråga. Det blir inte samma slags foton när man har frågat.
Så skulle man kanske kunna sammanfatta det med?
Rättigheten att få ta bilder när och (nästan) var som helst är enormt viktig och något vi har all anledning att slå vakt om och försvara. Det finns överraskande gott om människor som inte känner till detta (eller inte vill veta), och jag håller med om att det ibland skapar problem. Det är extra irriterande när vakter och poliser försöker hindra fotografering - de om några borde ju verkligen känna till vad som gäller.
Men ... Ett färskt exempel ur verkligheten. En släkting som nyligen var med om en jobbig familjesituation satt för ett par veckor sedan och lunchade på en uteservering i centrala Stockholm och pratade med en kompis om det som hänt. Mycket känslor och tårarna rann. Så är de ju ibland när man pratar om jobbiga saker. Mitt i detta går en man med en kamera förbi serveringen och sticker fram kameran och tar några närbildsporträtt. När hon rycker till och - tycker jag, inte helt omotiverat - frågar "va fan håller du på med" svarar han först "det blir jättebra bilder" och sedan som ett tillägg "och du har ingen rätt att hindra mig!". Juridiskt sett har han ju helt rätt. Men ... Mänskligt sett?
En gång är ingen gång och man skall inte dra stora växlar av enskilda händelser. Men kan inte en faktor i det hela vara att vi har en växande irritation över onödigt buffliga fotografer? De må vara få och undantag, men vi vet ju alla vilka det är vilka som märks och vem man kommer ihåg ...
Som du säger, ibland trampar vi varandra på tårna (i synnerhet jag som är klumpig och har stora fötter) men för det mesta kan man ju avväpna sådana situationer med lite smidighet, något jag väl ibland upplever att en del fotografer saknar. Killen i mitt exempel hade ju antagligen kunnat dämpa reaktionen väldigt snabbt om han (utan att frångå sin rätt att ta bilder) varit lite vänligt förstående över att hon faktiskt reagerade.