Gatufotograf

"Jag vill granska alla bilder i din kamera!!"

En kvinna kom fram till mig på Hötorget och krävde detta. Först frågade hon om jag fotograferat henne. Jag nekade då jag aldrig sett kvinnan.

Mitt svar var sedan enkelt - "Nej, jag fotar vad jag vill och vem jag vill här". Frågan var därmed avslutad. Jag  vände kvinnan ryggen.

Trots att jag tar mycket gatubilder är det sällan någon regerar. Senast i London för något år sedan hände det. En man som sålde grönsaker i ett stånd i Covent Gardern tyckte det var oartigt jag tog bilder på honom. Han blev så ofta fotad av turister och det kändes besvärade.  Jag svarade att det var väl något man fick stå ut med på ett turistmål.

Som sagt det är sällan folk bryr sig om att de blir fotade. Men man vet ju aldrig hur det blir i framtiden.

En ny form av lättkränkthet kanske är på väg att smyga sig in i det allmänna medvetandet.  Upprörda personer kommer kanske framöver att kräva att få granska ens kamera gång på gång för att kontrollera att de inte råkar finnas med på någon bild.

Jobbigt. Men kul när det händer något annorlunda under fotopromenaden.

På den här bilden vara alla upptagna med sina förehavanden och brydde sig inte om någon gatufotograf.

Inlagt 2016-09-05 08:02 | Läst 2017 ggr. | Permalink
Gruppen faktaresistenta nyhetsundvikare ökar tyvärr trots internet! ;)
"Det finns så mycket att titta på, både på Tv och internet, så hur skall man då hålla koll på vilka lagar och regler som gäller vid tex foto på sta'n! Det borde vara staten som talar om vad som e tillåtet och inte e tillåtet! Så man inte missar det" ;) :)
B)
Svar från Nisse Larsson 2016-09-05 09:31
Rätt tänkt. Vi gatufotografer borde uppvakta kulturminister Bah Kuhnke och kräva en statlig affischkampanj om vad lagen säger om fotografering på allmän plats.
Rätt så! Fotograferingen på allmän plats är i stort sätt fri. Så som man väljer att uppträda på allmän plats, får man även finna sig i att bli fotograferad.
Lättkränktheten sprider sig. Man har ju även föreslagit bildande av de lättkränktas riksförbund... :-) Begreppet kränkande fotografering finns även för allmän plats, men det handlar om olyckssituationer ock liknande när den enskilde är särskilt utsatt, och har svårt att ha kontroll över sin framtoning. Det viktiga är att det är domstol som avgör om kränkning föreligger - inte den självuppfattat kränkte.
Svar från Nisse Larsson 2016-09-05 09:37
De lättkränkta är ett besvärande släkte. Det gäller att hålla dem i schack. Men damen såg rätt belåten ut över att ha framfört sitt budskap.
syntax 2016-09-05 10:41
Kan tänk mig det. Säga-till-tanter är ett speciellt släkte.
Trist N_E .Jag kan berätta du är inte ensam. Jag fick samma uppmaning på Västerlånggatan. En kvinna ville se mina bilder. När jag sen förklarade att det var tillåtet på allmän plats att fotografera, sa hon- nej! du har fel Du måste fråga först. Skulle jag då stoppa alla turister på Västerlånggatan och fråga svarade jag, då gick hon utan att säga något. Jag undrar vem som sprider ut de här egna lagarna. Det vore intressant att veta. Riktigt bra förslag N-E på kulturministern!
Bengt
Svar från Nisse Larsson 2016-09-05 11:33
Kanske samma tant? Jag fick intryck av att det inte var första gången hon hutade åt en fotograf!
Benganbus 2016-09-05 15:41
De e det här f-b TV och internettittandet på såpor, tävlingar osv, osv, osv som gör att man inte har tid för att lära sig enkla bestämmelser/lagar! ;) "Jag har så mycket att göra så jag hinner inte med sån't tjafs"
Faktasresistent liksom! ;)
B)
Fin triangelkomposition, med olika händelser.
/ Bengt
Svar från Nisse Larsson 2016-09-05 11:34
Tack Bengt!
Angående att sånt får man stå ut med på ett turistmål:
Jag jobbar sommartid som skeppare på en liten passagerarbåt. I det jobbet blir jag väldigt ofta fotograferad. Har alltid blivit, redan innan varenda människa hade en digital kamera i någon form. Nu i år upplever jag det som att det har blivit mycket vanligare att folk frågar innan de tar ett foto av mig. Tidigare var det ganska ovanligt. Jag har inget emot att bli fotograferad och tycker att det ingår i jobbet. Men något har hänt just i år eftersom man har börjat fråga. Jag vet inte om det är egna dåliga erfarenheter efter utskällningar från lättkränkta eller om man bara har läst om det.
Själv fotograferar jag gärna andra utan att fråga. Det blir inte samma slags foton när man har frågat.
Michael f8 2016-09-05 13:09
Hövligheten har bevisligen ökat bland fotograferande turister. Ifrågasättande av folk som blir avfotograferade känns som de minskar i stor takt med att gatufotograferandet ökar dramatiskt i och med mobilkamerorna.

Så skulle man kanske kunna sammanfatta det med?
Svar från Nisse Larsson 2016-09-05 15:01
Jag tycker mig också märkt att turistfotografer har blivit väldigt hövliga. De är ute efter trevliga semesterminnen. En leende posör är då toppen. Raka motsatsen till vad vi gatufotografer vill ha.
Jag kan erkänna att jag är lite kluven ...

Rättigheten att få ta bilder när och (nästan) var som helst är enormt viktig och något vi har all anledning att slå vakt om och försvara. Det finns överraskande gott om människor som inte känner till detta (eller inte vill veta), och jag håller med om att det ibland skapar problem. Det är extra irriterande när vakter och poliser försöker hindra fotografering - de om några borde ju verkligen känna till vad som gäller.

Men ... Ett färskt exempel ur verkligheten. En släkting som nyligen var med om en jobbig familjesituation satt för ett par veckor sedan och lunchade på en uteservering i centrala Stockholm och pratade med en kompis om det som hänt. Mycket känslor och tårarna rann. Så är de ju ibland när man pratar om jobbiga saker. Mitt i detta går en man med en kamera förbi serveringen och sticker fram kameran och tar några närbildsporträtt. När hon rycker till och - tycker jag, inte helt omotiverat - frågar "va fan håller du på med" svarar han först "det blir jättebra bilder" och sedan som ett tillägg "och du har ingen rätt att hindra mig!". Juridiskt sett har han ju helt rätt. Men ... Mänskligt sett?

En gång är ingen gång och man skall inte dra stora växlar av enskilda händelser. Men kan inte en faktor i det hela vara att vi har en växande irritation över onödigt buffliga fotografer? De må vara få och undantag, men vi vet ju alla vilka det är vilka som märks och vem man kommer ihåg ...
Svar från Nisse Larsson 2016-09-05 14:56
Självfallet finns inga särskilt fredade zoner i det offentliga rummet som går utöver lagens ramverk. Ibland trampar man varandra på tårna både bokstavligt och bildligt inom dessa ramar. Nåt man får leva med. De mest buffliga med kameran är nog sådana fotar trafikolyckor eller utsatta människor i trångmål på något sätt.
Grevture 2016-09-05 15:51
Min känsla är väl dels att vi, som flera har påpekat, har fler lättkränkta människor idag (som tar illa upp över att vara med på bild), men jag tycker nog också att vi också verkar ha rätt gott om lättkränkta fotografer som inte tål att någon ifrågasätter deras fotograferande och reagerar onödigt bryskt på det.

Som du säger, ibland trampar vi varandra på tårna (i synnerhet jag som är klumpig och har stora fötter) men för det mesta kan man ju avväpna sådana situationer med lite smidighet, något jag väl ibland upplever att en del fotografer saknar. Killen i mitt exempel hade ju antagligen kunnat dämpa reaktionen väldigt snabbt om han (utan att frångå sin rätt att ta bilder) varit lite vänligt förstående över att hon faktiskt reagerade.
Jag brukar använda den så kallade Schenström-skandalen som exempel på hur befängt det skulle bli om motivet var tvungen att ge sitt godkännande. "Är det OK att jag tar en bild och publicerar i Aftonbladet på dig när du på arbetstid sitter lite halvpackad och hånglar med en TV4-journalist?"
Svar från Nisse Larsson 2016-09-06 07:28
Ett mycket bra exempel på betydelsen av att pennan och kameran ska vara fria verktyg att beskriva det som händer i samhället. Sårad kränkthet eller snyftresonemang i olika former är motbjudande i sammanhanget.