SE BILDEN
SE BILDEN: Tri-X, skärpeproblem och analog fotoglädje
I går rev jag av de sista exponeringarna på Tri-X-rullen som satt i kameran. Visst, jag stressade mig litegrann igenom de sista rutorna, det får jag väl erkänna. Men det var för att jag verkligen ville se resultatet jämfört med Kentmere Pan 400 som jag använde senast och tyvärr inte blev särskilt nöjd med. Sedan var det verkligen inget vårväder på stan utan kallt och eländigt. Så efter tre timmars harvande var jag genomfrusen och ville bara åka hem och värma mig med en kall öl och lite filmframkallning.
Fast det jag allra mest var nyfiken på var hur jag hade lyckats sätta skärpan den här gången. För utan att ljuga så blev jag i det närmaste chockad när jag spanade in mina två första rullar. Till min stora förvåning satt skärpan fel på majoriten av bilderna. Jag trodde inte att det var sant och tänkte att det måste vara fel på objektivet som jag nyligen skaffat mig- ett Olympus Zuiko 35 mm f/2.
Men så verkar tack och lov inte vara fallet. Jag testkörde ett gäng bilder hemma i trädgården på olika avstånd och bländare, men också med olika objektiv, och allt såg bra ut (förutom att dessa gamla 70-talsgluggar är rätt softa). Så det handlar alltså högst sannolikt om skit bakom spakarna, vilket var en lättnad. För det är betydligt enklare att skärpa till sig själv, än ett oskarpt objektiv.
För övrigt njuter jag för fulla drag just nu när jag är ute med kameran. Jag går sakta. Stannar upp och hänger en stund på strategiska ställen. Knäpper av något enstaka skott när något bildmässigt dyker upp framför linsen. Jag pratar med folk och tar porträtt när jag hittar någon som som jag tycker sticker ut från mängden. Just nu vill jag bara ha kul och inte känna någon press. Det får bli vad det blir. Bra eller dåligt känns inte superviktigt. Målet är att återigen komma in i det analoga och att fotografera med svartvit film.
En annan sak som jag har insett är att jag behöver bygga upp ett system kring framkallning och digitalisering. Just nu är det för bökigt, segdraget och opålitligt. Inte minst behöver jag hitta en bättre metod för att digitalisera negativen. I alla fall om jag långsiktigt tänker hålla på med det här, vilket det definitivt känns som just nu.
Slutligen så kan jag säga att resultatet som jag fick med Tri-X verkligen överglänste det som jag fick med Kentmere. Att det skulle bli så visste jag såklart redan innan jag hade framkallat filmen. För det är knappast första gången som jag använder Tri-X 400. Samtidigt blev det så tydligt hur otroligt bra Kodaks svartvita filmemulitioner är. Men så är det en betydligt dyrare film än Kentmere också.
Fast jag tänker inte ge upp när det kommer till Kentmere bara för det. Inte minst eftersom jag har köpt på mig en sisådär tio rullar. I mitt förra blogginlägg fick jag dessutom några bra tips som jag tänker testa (tack för det). Sedan får vi se hur det blir. Kanske kan jag lära mig att uppskatta Kentmere också.
SE BILDEN: Svartvit film - Kentmere eller Tri-X?
I mitt förra blogginlägg skrev jag om glädjen och utmaningarna med det analoga. Detta eftersom jag nyligen har börjat plåta med film igen efter flera års uppehåll. Som jag också skrev senast känns det riktigt roligt och inspirerande. Lite som att hitta tillbaka till en kär gammal vän.
Den här gången tänker jag avhandla detta med svartvit film. För första gången i livet har jag nämligen provat Kentmere Pan 400. En film som jag inte riktigt vet hur jag ska förhålla mig till? Jag vill gilla den, men min initiala erfarenhet har varit dålig. Fast kanske kan den uppfattningen ändras?
Kentmere Pan 400 är en av de billigaste filmerna som finns på marknaden, även om jag tycker att närmare hundra spänn för en rulle film är saftigt det också. Filmen är inte dålig, det vill jag inte påstå. Men jag upplever den som grådaskig, kontrastlös och framförallt känns bilderna väldigt mjuka och utan riktig skärpa.
Mitt problem är sannolik att förra gången som jag fotade analogt så använde jag mer eller mindre uteslutande Kodak T-Max. I mitt tycke den överlägset bästa svartvita filmen på marknaden. Sedan är jag såklart också påverkad av det digitala som ger superskarpa bildfiler.
Samtidigt har jag läst på nätet att det går att få betydligt bättre resultat med Kentmere om man använder rätt sorts framkallare. Problemet är bara att jag inte har hittat några uppgifter om vilken den rätta framkallaren i så fall skulle vara. Kanske är det någon här på Fotosidan som vet?
Jag har i alla fall satt i en rulle Tri-X i kameran nu och det ska bli intressant att jämföra negativen från de båda filmerna när Tri-X-rullen är exponerad och framkallad. Hoppas därför att jag hinner ut på stan en sväng nu i helgen. För jag är bra sugen på att göra den här jämförelsen.