Att begränsa sig är bra - om det sker på rätt sätt
Fotosidans Magnus Fröderberg funderar på att skrota sin analoga kamera. Han känner sig mindre kreativ och dessutom begränsad när han använder den för gatufoto. Enligt honom själv blir det stelare bilder, färre chanstagningar och fler döda objekt som avbildas. Han verkar inte helt nöjd, med andra ord.
Själv har jag gjort en slags motsatsresa och blivit analog. När jag gatufotograferar med min digitalkamera blir det gärna för mycket. Det blir bilder med kort skärpedjup, långt skärpedjup, kraftig vidvinkel, kort tele, inomhus, utomhus, dagtid, kvällar, nätter, och så vidare. Utöver det kan jag välja mellan färg och svartvitt också. Jag blir alltså ganska spretig som fotograf och får det svårare att renodla och vara konsekvent.
Men visst känner jag mig begränsad ibland. Emellanåt har jag därför allvarligt funderat på att köra digitalt istället och strunta i det analoga tjafset och böket. Men när jag besinnat mig och tänkt igenom saken har jag ändå konstatera att det analoga arbetssättet tillför något som får mina gatufotobilder att hålla ihop - en slags stringens.
Fast att jobba analogt, enbart med svartvit film, helmanuellt och med en mätsökarkamera ger också ett resultat som kan uppfattas som lite långsamt, eller hur jag ska beskriva det. På så sätt har Magnus helt rätt. Ibland när jag tittar på mina egna bilder kan jag se en fördel med det, andra gånger en nackdel.
Det dåliga är att det jag producerar inte riktigt ser ut som den typen av gatufoto som gäller just nu. Mina bilder bygger mycket på komposition, att vara förbered och att invänta rätt ögonblick snarare än att kunna experimentera sig fram till bilder, mata på och dra nytta av fantastiska ISO-egenskaper.
Om jag ser positivt på saken blir det att mina fotografier är mera klassiska i sitt stuk. Därför väljer jag såklart att se det så :-)
Däremot uppskattar jag att kunna fotografera i fler lägen, inomhus, utomhus, dagtid, kvällar och nätter med digitalkameran. :)
Det gör jag också i vanliga fall - men faktiskt inte när det gäller mitt gatufotoprojekt som jag håller på med just nu. Där blir begränsningarna något som förstärker och förtydligar, tycker jag själv. Låter kanske lite konstigt, men så är det :-)
Jag har själv konverterat till digital fotografering och känner mig bekväm med det, man får en betydligt större frihet som känns avslappnande, man behöver inte vara orolig om bilden kommer att bli bra eller dålig, man kan i stället fokusera mer på själva bilden vilket jag tycker känns bra.
Av gammal vana så begränsar man sig i alla fall, möjligheten gör inte att man tar många av bilder i stället för en bild men man känner sig säkrare på resultatet.
Analog fotografering kommer definitivt att leva kvar men som en marginell teknik, de digitala kamerorna blir bättre och bättre och kommer nästan helt att ta över, kvalitén inte längre en orsak till att fortsätta med analog fotografering. Det händer att jag tar ut bilder i A1-format från min Nikon D700 som har relativt sett få pixlar, de blir ändå helt perfekta och då duger det för mig.
Hantverket att ta fram en bild skiljer naturligtvis men man vänjer sig vid att arbeta med datorn, det viktigaste är att man har en riktigt bra skärm.
Just nu håller jag på att försöka "ragga" nya medlemmar till Dogma-poolen, som tyvärr inte sprudlar av liv längre. Poolen passar kanske bra för dig som gillar att begränsa dig? En kamera, en brännvidd, sv/ eller färg, är ungefär de valen som behövs göras, för bilder man lägger upp där. Poolen skulle nog må bra av att en duktig fotograf som du hade gått med ;)
Den teknik som används kommer alltid att påverka ens sätt att arbeta, motiv-val och därmed det personliga uttrycket.
En gång i London för 25 år sedan hade jag bara en Canon A1, 28 mm, Tri-X 1000 ASA och tog bara liggande bilder som jag kopierade med svart kant. Innanför det staketet kunde jag hoppa och leka hur mycket som helst.
Om man hittar en metod som fungerar (fotografering, kopiering,utskrift, vadsomhelst) gäller det att ösa på och producera, för det enda som är säkert är att rätt som det är ändras förutsättningarna så man måste skifta teknik.
http://theonlinephotographer.typepad.com/the_online_photographer/2009/05/a-leica-year.html
Apropå begränsning och att lära sig VAD FOTOGRAFERING ÄR.
Visserligen var jag inte nybörjare 2009 men den artikeln fick mig att skaffa en M6. Det har jag inte ångrat även om hötapparna blivit fler.
Intressant länk. Kan inte annat än hålla med om slutsatsen. Jag har nämligen på sätt och vis gjort den resan själv de senaste två åren.