Att begränsa sig är bra - om det sker på rätt sätt

Fotosidans Magnus Fröderberg funderar på att skrota sin analoga kamera. Han känner sig mindre kreativ och dessutom begränsad när han använder den för gatufoto. Enligt honom själv blir det stelare bilder, färre chanstagningar och fler döda objekt som avbildas. Han verkar inte helt nöjd, med andra ord.

Själv har jag gjort en slags motsatsresa och blivit analog. När jag gatufotograferar med min digitalkamera blir det gärna för mycket. Det blir bilder med kort skärpedjup, långt skärpedjup, kraftig vidvinkel, kort tele, inomhus, utomhus, dagtid, kvällar, nätter, och så vidare. Utöver det kan jag välja mellan färg och svartvitt också. Jag blir alltså ganska spretig som fotograf och får det svårare att renodla och vara konsekvent.

Men visst känner jag mig begränsad ibland. Emellanåt har jag därför allvarligt funderat på att köra digitalt istället och strunta i det analoga tjafset och böket. Men när jag besinnat mig och tänkt igenom saken har jag ändå konstatera att det analoga arbetssättet tillför något som får mina gatufotobilder att hålla ihop - en slags stringens.

Fast att jobba analogt, enbart med svartvit film, helmanuellt och med en mätsökarkamera ger också ett resultat som kan uppfattas som lite långsamt, eller hur jag ska beskriva det. På så sätt har Magnus helt rätt. Ibland när jag tittar på mina egna bilder kan jag se en fördel med det, andra gånger en nackdel.

Det dåliga är att det jag producerar inte riktigt ser ut som den typen av gatufoto som gäller just nu. Mina bilder bygger mycket på komposition, att vara förbered och att invänta rätt ögonblick snarare än att kunna experimentera sig fram till bilder, mata på och dra nytta av fantastiska ISO-egenskaper. 

Om jag ser positivt på saken blir det att mina fotografier är mera klassiska i sitt stuk. Därför väljer jag såklart att se det så :-)