Analogt i all ära - men jag börjar tröttna
När jag hade knäppt bilden här ovanför kände jag frustration. Sekunden innan stod nämligen damen till höger i samma framåtböjda ställning som sin väninna mitt emot. Det såg ganska kul och charmigt ut men tillfället försvann eftersom jag tvingades ändra exponeringsvärdena på min helmanuella analoga kamera (och så fick jag inte till skärpan heller).
Nu hade detta antagligen inte blivit en särskilt exceptionell bild i alla fall, men det är ändå ett av skälen till varför jag just nu grubblar på om jag ska börja köra digitalt istället. Jag tycker mig helt enkelt allt för ofta missa bilder som jag förmodligen hade satt utan problem om jag plåtat med exempelvis min 5D Mk II.
Främsta skälet till att jag tvekar är det där med smidigheten. En tyst, diskret och liten mätsökare är i grunden en dröm för oss gatufotografer. En betydligt större, svart, bullig och ganska ful systemkamera är tyvärr inte alls lika lockande.
Men jag retar mig mer och mer på de där missade bilderna om jag ska vara ärlig. Jag har ju övat upp mitt bildseende, jag har förmågan att reagera, men när jag fotar analogt förvandlas kameran aningen för ofta till ett hinder – inte en möjlighet.
Som grädde på moset har jag upptäckt att min Canonet QL 17 som jag älskar att använda för gatufoto bakfokuserar med flera meter. Förmodligen ett resultat av att jag förra året tappade den i asfalten så delarna flög åt alla håll.
Alltså är det kanske dags för mig att på allvar prova vad min 5D Mk II går för. Om jag skruvar av batterigreppet och slänger på en fast trettiofemma eller en femtia så är den inte särskilt stor heller. Så jobbar exempelvis Magnus Fröderberg här på fotosidan och han lyckas tveklöst riktigt bra med sitt gatufotograferande.
Läser annars Alf Johansson blogg SPÅNERIER och ser att han föredrar analogt på gatan. Intressant hur vi alla gör olika ställningstaganden. Inget är rätt eller fel - det handlar bara om att hitta sitt eget sätt.
/Gunnar
Men du kanske startade med en litet för klumpig och otidsenlig analog?
En Minolta CLE kanske varit bättre?
Å nu e det Canon 5 som e lösningen! ;)
Tror du inte att en X100 vore ett bättre val! ;)
/B
//Mikael Good
/Torbjörn
Jag ställer in kameran kontinuerligt när jag rör mig på gatan, det går så pass automatiskt att det inte är något jag tänker på. Om jag kör med 35:an kör jag även som regel hyperfokal, så alla inställningar är gjorda i förväg.
Sedan är väl inte just detta du tar upp här så mycket en fråga om film eller digitalt, det finns ju automatik och avancerade mätsystem i analoga kameror också om man vill ha det.
Att jag själv ofta föredrar film handlar mer om att jag gillar de fysiska originalen och det traditionella mörkrummet än att det skulle bli bättre rent tekniskt, för det blir det inte. När det gäller fotografering som måste gå fort, som gatufoto föredrar jag också mätsökare framför spegelreflex. Vid andra typer av fotograferande kan spegelreflex eller skärm vara mer praktiskt då man slipper parallaxfel.
-affe
http://gelatin-silver.blogspot.com
Jag använder sällan autofokus vid gatufoto. Däremot vill jag gärna ha motor.
Jodå, jag jobbar självklart med försinställd kamera och hyperfokal. Det är väldigt smidigt men funkar långt ifrån alltid. Extra knepigt är det soliga dagar på sommaren när halva gatan ligger i starkt solsken och den andra i djup skugga (vilket Dennis också är inne på). Om du går i skuggan och det plötsligt händer något i solskenet så står du helt enkelt där med fel inställningar. Samma sak när det är växlade molnighet och ljusförhållandena ändras från sekund till sekund. I dessa lägen får du betydligt fler keepers med en helautomatisk kamera.
Dessutom är du i regel fast med samma ISO när du plåtar analogt. Så om det är riktigt mulet eller om du fotar på kvällen har du inte mycket skärpedjup att spela på när du exempelvis får ligga på bländare 4. Då har du tveklöst betydligt bättre chanser med en digitalkamera.
Men visst, det finns en charm och en känsla i analoga mätsökare som är svårslagen. Det går inte att förneka :-)
Jodå, jag jobbar självklart med försinställd kamera och hyperfokal. Det är väldigt smidigt men funkar långt ifrån alltid. Extra knepigt är det soliga dagar på sommaren när halva gatan ligger i starkt solsken och den andra i djup skugga (vilket Dennis också är inne på). Om du går i skuggan och det plötsligt händer något i solskenet så står du helt enkelt där med fel inställningar. Samma sak när det är växlade molnighet och ljusförhållandena ändras från sekund till sekund. I dessa lägen får du betydligt fler keepers med en helautomatisk kamera.
Dessutom är du i regel fast med samma ISO när du plåtar analogt. Så om det är riktigt mulet eller om du fotar på kvällen har du inte mycket skärpedjup att spela på när du exempelvis får ligga på bländare 4. Då har du tveklöst betydligt bättre chanser med en digitalkamera.
Men visst, det finns en charm och en känsla i analoga mätsökare som är svårslagen. Det går inte att förneka :-)