En stressad gatufotograf, komplexa bilder och usel film

Mannen på bilden här ovanför hade inte bråttom. Men det har jag just nu. Lite för bråttom faktiskt då jag märker på mig själv att jag hastar igenom mina filmrullar. Jag vill helt enkelt alldeles för mycket vilket resulterar i att jag stressar när jag plåtar. Sedan är det ju så förbaskat kul att hålla på också. Det gör sitt till det med.

Jag är högst medveten om att det inte är bra. Man kan helt enkelt inte tvinga fram bra gatufoto. Det är nämligen en konst som kräver en stor portion tålamod och att man snarare är beredd och mottaglig när ”bilden” uppenbarar sig. Att jaga gata upp och gata ner som en desperado är helt enkelt ingen framgångsmetod. Jag vet.

För tillfället försöker jag också utveckla min gatufotostil. När jag tittar på mina bilder som jag har tagit så här långt känns mycket som upprepningar på samma tema (som första bilden). Det jag vill är att skapa en bättre närvaro, men jag testar mig också fram när det kommer till mer komplexa motiv. 

Bilden här under är ett sådant experiment. Det handlar om att försöka få in flera människor och händelser i en komposition. Men också att jobba med kontraster skuggor och högdagrar. Just den här bilden är visserligen långt ifrån en bild som jag är helt nöjd med. Jag visar mest upp den för att ni ska förstå vad jag menar.

Bilderna i det här blogginlägget är för övrigt tagna med Ilford Delta 400. Jag gillar verkligen inte den filmen. Negativen blir alldeles för grovkorniga och brutala för min smak. Jag har ett par rullar kvar. Så fort de är slut återgår jag till min absoluta favoritkombination. T-MAX 400 och XTOL.  

Slutligen en liten bonusbild. Bli inte rädda nu bara...

2011-08-23 22:01   pic-tor

Det är bara att nöta på. Man blir aldrig fullärd och dagsformen varierar. Varje timme man är därute är nyttig, även om det inte blir ett enda skott. Vi är nog många som upprepar samma tema och jag tycker inte det är något fel med det. Till slut blir man förmodligen riktigt duktig inom det området och kan utvidga sin repertoar om man så önskar. Första bilden på den krumma gubben hade kunnat bli riktigt bra med ett mer lätthanterligt ljus.

Svar från Joakim K E Johansson 2011-08-23 22:24

Nej, fullärd blir man aldrig. Och visst är det som du skriver inte bara negativt med upprepningar. Det kan ju till och med vara det som sedan bygger ens fotografiska stil - på något sätt.

2011-08-23 22:02   Benganbus

Du e seriös och medveten och prövande, de lovar gott!
Du vet vad problemet är, jobba på det! ;)
Simma lugnt alltså! :)
/B
Ps. Jag gillar också T-Max 400 och XTOL! :)

Svar från Joakim K E Johansson 2011-08-23 22:25

Jag ska simma lugnt! :-)

T-MAX 400 och XTOL - det är farliga grejer - som jag sa! ;-)

2011-08-23 22:26   Anders F. Eriksson

Ibland är det kul att bara okynnesfotografera, men sånt är kanske bäst att göra digitalt av kostnadsskäl :)

Bilden på gubben och tanten, och de randiga benen är väl inte så dumma :)

Svar från Joakim K E Johansson 2011-08-23 22:35

Visst är det så, ibland måste man släppa lös sitt skjutglada finger! ;-) Men då är det bättre att köra digitalt, som du säger! :-)

2011-08-23 23:19   gors

Det är ett helvete att ha en utvecklad bildsmak, allt blir så mycket svårare då.

Men jag undrar lite hur du tänker dig att ditt sammanhang ser ut? Varför tar du bilderna och för vem? Vad vill du säga om Karlskrona idag, vad intresserar dig? Det är ju jättesvårt att veta om man uppfattat tonen rätt så här på distans, men jag får för mig att du kanske skulle vinna något på att förlora dig mer i din motivvärld och mindre i din egen process. Det är som att jonglera, så fort man tänker på vad man gör och hur så tappar man alla bollarna.

Fast det jag egentligen ville säga med den här kommentaren är att jag uppskattar att läsa din blogg.

Anders F. Eriksson 2011-08-24 02:25

Hej Göran, (och ursäkta Joakim för lite bloggkapning) ...

Jag känner igen ditt resonemang från när du pratade med naturfotografer (som jag då trodde mig kunna vara) på Landsort för några år sedan, och förstår fortfarande bara delvis ditt resonemang. Räcker det inte att man gör bilder för att man tycker det är kul och visar bilderna för de som råkar vara intresserade?

Det var (och är) svårt för mig att göra bilder utan syfte och målgrupp, vilket var något jag hade när jag jobbade som fotograf, men just det kravet gjorde att jag inte kunde fotografera privat alls (i synnerhet om jag inte hade tillgång till rätt prylar). Hur tänker du att man vinner på att förlora sig i motivet i stället för själva fotograferingsprocessen?

Avslutar med att hålla med om att Joakims blogg är intressant - för mig framför allt för att Joakim verkar ha ett tänk som liknar mitt (men med ett bättre resultat) :)

N Thomas Meldert 2011-08-24 07:30

Att förlora sig i motivet har jag fått uppleva några gånger och det är riktigt kul. Speciellt om det är en utdragen händelse som kan bli en bildstory. Det är såna tillfällen man kan gå runt motivet och ta bilder från flera håll eller ta flera bilder i sekvens för att berätta om händelsen. På klubben kommande utställning ställer jag ut två sådana berättelser. Ett nytt grepp från min sida men har varit väldigt kul att göra. Och det var kul att förlora sig i motivet en stund. Jag hade, förstås en kamera som inte behöver mycket uppmärksamhet för att göra det jag vill utan kan koncentrera mig på motivet =)

Anders F. Eriksson 2011-08-24 07:39

Det lät bra, ända tills du var tvungen att berätta om kameran :)

gors 2011-08-24 09:13

Jodå Anders, det räcker mer än väl att bara fotografera för att det är kul. Men Joakims blogginlägg visar att han inte är nöjd med det. Han vill också ha bättre resultat.

Det jag försöker säga är att jag tror att det är svårt att nå bättre resultat utan att se bilderna i ett sammanhang. Jag följer ju Joakims blogg och vet att han slipar på sin metod, men jag tror inte att det är den som behöver mest uppmärksamhet, utan visionen.

Men text lämpar sig illa för att föra sådana här resonemang. Varje fotograf består naturligtvis av en alldeles egen mix av drivkrafter, visioner och metoder, och det är svårt att generalisera.

N Thomas Meldert 2011-08-24 12:01

Anders: Men jag sa inte vilken kamera =)

2011-08-24 11:34   Joakim K E Johansson

Göran: På gott och ont är jag en person som gärna analyserar det jag håller på med. Ibland är det bra, ibland blir det för mycket grubblerier. Men jag hoppas ändå att jag har en vettig balans just nu. I alla fall är det så det känns.

Vad vill jag med mitt plåtande i Karlskrona? I grunden är det ett fotografiskt projekt och jag riktar mig nog innerst inne mest mot andra bildmänniskor. Därför vill jag att det jag gör ska ha en hög nivå – en slags verkshöjd. Utgångspunkten är klassiskt gatufoto med allt vad det innebär. På så sätt är det en ganska smal målgrupp.

Det jag vill visa är den allmänmänskliga vardagen som egentligen finns i alla urbana miljöer. Livet på gatan, människorna, händelserna, miljöerna. Att det går att gatufota även i en svensk småstad. dessutom är det ett rent dokumentärt projekt också. Så här ser det ut i Karlskrona 2011. Därför hoppas jag också att bilderna ska kunna intressera boende i Karlskrona – den lokala publiken.

Jag förstår hur du menar med visionen. Den är oerhört viktig. Men jag tror jag har den klar. Kanske borde jag dock fokusera mer på den än på själva processen, som du skriver. Jag ska ta till mig av det rådet.

Verkligen roligt att du gillar min blogg förresten. Det gläder mig. Speciellt eftersom jag har dina böcker här hemma i bokhyllan. ”Konsten att ta vinnande bilder” har jag läst flera gånger och det var en bok som verkligen inspirerade mig att tänka i nya banor. En stor favorit helt enkelt.

Tack för din intressanta kommentar också.

2011-08-24 11:39   Joakim K E Johansson

Verkligen kul med era diskussioner och funderingar i anslutning till blogginläggen. Det känns alltid lika roligt när man lyckas få andra att fundera och resonera. Det är en stor glädje med bloggandet här på fotosidan. Tack för era givande inlägg.