Hur ska jag gestalta mitt gatufotoprojekt?
Ni som kollar in min blogg ibland vet att jag håller på med ett fotoprojekt just nu. Arbetsnamnet är ”På gatan i Karlskrona” och tanken är att det ska bli en utställning i första hand men också en bok i förlängningen. Ja, det är i alla fall vad jag siktar på.
Just nu funderar jag en del på hur jag ska gestalta det hela. Alltså vilka bilder som ska vara med i utställningen och boken. Själva grunden bygger som ni vet på gatufoto, men som det ser ut nu tar jag även uppställda porträtt och inte minst detaljer och miljöbilder helt utan människor.
Min ursprungliga tanke har varit att blanda dessa till en berättelse om Karlskrona. Genom bilderna ska man få en känsla av det vardagliga livet på gatan, människorna som befolkar eller besöker staden och de urbana miljöerna som karaktäriserar just Karlskrona.
Men frågan är om det håller ihop ur ett narrativt perspektiv? Funkar mitt tänk, helt enkelt. I så fall behöver jag nog utveckla vissa bitar i berättelsen som handlar om miljöskildringarna och porträtten. Och funkar det inte blir jag tvungen att skala bort en hel del motiv och fokusera på kärnan i projektet.
I det här blogginlägget har jag gjort ett litet försök att visa ungefär hur jag menar med några nya och några gamla bilder som exempel. Det är ett ganska snabbt och inte särskillt genomarbetat försök att gestalta mina tankar kring detta. Så betrakta det framförallt som en skiss – en ofärdig idé.
En annan sak som jag klurar på är hur många av mina bilder jag ska visa i förväg till exempel här på fotosidan och andra ställen. Det finns ju en risk att de som kan tänkas vara intresserade känner att de redan har sett allt när jag väl är färdig.
Dessutom - om det finns för många bilder ute på nätet när projektet blir verklighet finns kanske risken att man tar död på nyfikenheten hos sin potentiella publik. Tja, det är mycket att tänka på när man gör en sådan här sak för första gången.
/Per-Erik
Men om du vänder dig till en publik som inte är fotografer (insnöade på bildkomposition o.dyl) så ska du nog se till att de flesta bilder innehåller människor. Fast själv skulle jag hellre köpa en bok med fina intresseväckande bildkompositioner. Sedan tycker jag du ska räta upp bilden av killen som läser tidningen.
Någonstans på vägen har jag tagit beslutet att boken inte är till för den breda massan. Då skulle jag snarare ha tagit "fina bilder" åt vykortshållet. ;-)
Så även om jag hoppas att boken ska intressera så många som möjlig är nog den huvudsakliga publiken bild- och fotointresserade. Och allmänt kulturintresserade.
Sedan behöver dom inte bli inblandade, eller så blir dom det! :)
Och tror man måste bestämma målgruppen för en bok.
/B
Målgruppen är - som jag skrev till Magnus ovan - främst personer som är bild- och fotointresserade, eller allmänt kulturintresserade.
Tack för berömmet och kommentaren! :-)
Ditt projekt håller nog bra. Jag skulle personligen föredra att ha tyngdpunkten på bilder där människor ingår, typ 2/3. Men när du har en massa bilder att välja bland tror jag att det ger sig.
Men din metod kan nog funka den också. I alla fall om man redan har liknande bilder ute på nätet som folk kan titta på och få en känsla av vad som komma skall.
Håller med dig om att bilderna där människor ingår nog måste dominera i mängd. När jag tittar på bilderna känns det så.
Kolla in "En blues från Landskrona" och "Mer blues från Landskrona". Thomas H Johnsson har en väldigt konsekvent stil. Böckerna har lite olika perspektiv och håller bra ihop var för sig.
Att ha en curator i någon form är nog ett måste för att det ska gå bra. Annars fastnar man lätt i vissa spår och tappar helikopterperspektivet över projektet.
Egentligen borde man göra på det klassiska sättet och skriva ut printar som man sedan lägger på golvet för att få en överblick och en känsla för helheten. Jag ska faktiskt göra det.
Angående en curator så ska jag försöka hitta någon som kan hjälpa mig med det. Inte minst lär det bli viktigt när projektet ska sammanställas. För precis som du skriver blir man lätt blind för helheten på något sätt.
En sådan mix blir helt enkelt inte bra. Boken och utställningen ska bygga på gatufotobilderna. Det är grejen.
Angående årstiderna så lär det nog komma av sig självt i och med att jag förmodligen lär hålla på med fotograferandet i mer än ett år.