Den fotograferande Dr. Jekyll och Mr. Hyde
Ibland känner jag mig som en fotograferande version av Dr. Jekyll och Mr. Hyde. En person med dubbla personligheter. Jag slits mellan två olika bildstilar som på sätt och vis är varandras motpoler.
Dr. Jekyll representeras av frilansfotografen som tar säljande och glättiga marknadsföringsbilder med en positiv känsla. Det är inbjudande och tillrättalagda motiv på människor och miljöer som Dr. Jekyll säljer till reklambyråer och turistnäringen.
Mr. Hyde är den fotograferande privatpersonen som på sin fritid tar svartvita porträtt. Inte sällan med konstiga undertoner. Men även ruffiga studier av parkeringshus, buskage och motorvägar. Bilder som aldrig säljs utan som bara visas på nätet - i bästa fall.
Emellanåt funderar jag på vem det är jag gillar mest. Dr. Jekyll är ju den som drar in pengar och som får sina bilder publicerade. Men Mr. Hyde är fotografen som tillfredställer något djupt därinne. Det är alltid hans bilder som känns personligast och intressantast i längden.
Så vem vill jag vara? Det är väl kanske det saken handlar om i grund och botten. Och brotttas även andra fotografer med liknande dilemman? Det hade varit kul att veta.
Nåväl, här kommer några av Dr. Jekylls bilder. Mr.Hydes alster har jag redan visat tidigare här i bloggen.
Va skönt att ha två sidor! Speciellt när den ena drar in pengar =)
Huvudsaken är ju att man trivs med bägge sidor, man behöver inte välja.
Kan ju vara skönt att växla, få ut lite av varje sida. Skulle jag tycka va underbart!
För själv har jag nog inte hittat någon sida än, men jag hár mina aningar.
Och framförallt har jag ett mål om hur jag vill fota. Hur MINA bilder ska se ut.
Drömmen är väl att man ska se på bilden att det är jag som har tagit den.
Tycker dina bilder är så sköna. Bilderna man verkligen bli glad av!
Har dock inte kikat in Mr. Hyde`s bilder men måste kika på dom, känns som de kommer falla mig i smaken =)
Ha de gott// Mimmi
Visst är det kul att sälja bilder, även om jag inte säljer så mycket nu längre av tidsskäl. Har ju ett heltidsjobb som helst måste skötas ordentligt i första hand! :-)
Annars är du inne och nosar lite på det jag menar när du skriver att du vill att andra ska känna igen dina bilder. Det handlar om att skapa en igenkänd och personlig fotostil som är förankrad i en själv. Om du nu förstår vad jag menar! ;-)
Fast samtidigt handlar det ju om det där hitta sin personliga fotostil. Jag inbillar mig att det är lättare om man väljer spår och sedan fokuserar sig. Att hoppa för mycket fram och tillbaka mellan olika stilar/uttryck gör ju att man framstår som lite spretig.
Ibland kan jag därför känna att man borde välja och sedan satsa på en grej som man utvecklar ordentligt. Men det kanske inte behövs egentligen. Jag har inget svar på det.
Hur som helst. Det behöver ju inte vara något problem egentligen. Det är mest funderingar från min sida.
Kul att mitt blogginlägg hamnade på förstasidan förresten. Riktigt sporrande och roligt! :-)
Bilder är som musik. Blues ena dagen, rock&roll nästa dag, bara man slipper dåliga covers.
Ordet "glättiga" för mig betyder nog mer färgrika, glada, soliga, osv. Alltså inget negativt egentligen.