SE BILDEN: Därför köpte jag en Leica M2

Fotograferat med Lieca M2 och Voigtländer Ultron 35 mm f/2,0.

Det är väl lika bra att jag inleder med en varning: Detta är ett riktigt nördigt blogginlägg! Eller, ett som är ännu nördigare än vanligt, kanske är en bättre beskrivning. Så om du har svårt för ältande kring specifika kameramärken, analogt fotograferande och så vidare – då är det nog bättre om du läser något annat. 

Hursomhelst så har jag återigen gått och blivit ägare till en Leica. För några veckor sedan införskaffade jag mig nämligen en silvrig M2 och objektivet Voigtländer Ultron 35 mm f/2,0. Att det blev en Leica och just av modellen M2 beror i huvudsak på tre saker.

Först och främst mina kassa ögon.

Jag har haft dålig syn hela livet och det har verkligen inte blivit bättre med åren. Så när jag drog igång mitt analoga fotograferande igen i början av året, blev det plågsamt tydligt för mig hur svårt det är att sätta skärpan med mina manuella spegelreflexkameror. Något som är betydligt lättare med en mätsökarkamera. 

En annan anledning är att Leicas kameror är förhållandevis små, smidiga och enkla att ha med sig. Faktiskt inte särskilt mycket större än Fujifilms X100-serie (om än betydligt tyngre). Och ni som känner mig vet att jag alltid har föredragit små kameror. 

Att det blev en M2 beror dels på att de fortfarande går att hitta för någorlunda rimliga priser i sammanhanget, och dels på grund av att de är så sjukt välbyggda. Dessa små mekaniska underverk är också fantastiskt tillfredställande att plåta med, enligt min mening. 

Fotograferat med Lieca M2 och Voigtländer Ultron 35 mm f/2,0.

Men blir bilderna bättre nu när jag främst kör analogt och med Leica? Kanske, kanske inte! Fast det är såklart inte därför jag håller på med det här.

Som jag har nämnt i tidigare inlägg handlar det för mig om att dra ner tempot, plus att jag gillar den taktila känslan i gamla analoga kameror. Det vill säga tyngden, precisionen, mekaniken, återkopplingen när man trycker på avtryckaren, och så vidare.

Men också att det är mycket svårare och mera utmanande att fota analogt än digitalt. Något som jag går igång på.

Sedan finns det en faktor till och det är att jag måste vara mer fokuserad på det jag gör. Det analoga kräver en högre närvaro. I alla fall för mig personligen.  Och det är också något som jag gillar. 

Fotograferat med Pentax LX och SMC Pentax-M 50 mm f/1,7.

Sedan har jag såklart återupptäckt allt det jobbiga med det analoga. Hur lätt det är att missa skärpan, att exponera fel, att ha glömt bort att dra fram filmen och allt det där andra.  

Fast just nu gör det mig inget alls. Så länge det är kul kommer jag att köra på. Detta ingår också i de där svårigheterna som sporrar mig.

Bilderna i det här inlägget kommer för övrigt från mina två senast soppade rullar. Och i nästa inlägg lär jag antagligen avhandla detta med film, framkallning, digitalisering och så vidare. 

Så nu är ni förvarnade om det också :-)

Att fotografera med en manuell kamera när det är växlande molnighet och solen kommer och går på sekunden, är en utmaning. Just därför blev den här bilden något överexponerad. Men jag lyckades fixa till den bra i datorn. Fotograferat med Lieca M2 och Voigtländer Ultron 35 mm f/2,0.  

Den här bilden blev något underexponerad, vilket helt och hållet berodde på min egen klantighet. Glömde ställa om kameran innan jag knäppte. Fotograferat med Lieca M2 och Voigtländer Ultron 35 mm f/2,0. 

Oskarpa bilder är något man blir van vid som analog gatufotograf. Den här bilden tog jag medan jag backad ut ur en tunnelbanevagn, samtidigt som dörrarna stängdes. Kameran var inställd på 1/30-dels sekund och objektivet på bländare 2,0. En kombo som för övrigt verkar ge bra exponering i tunnelbanan. Fotograferat med Lieca M2 och Voigtländer Ultron 35 mm f/2,0.  

Så här ser det ut på min analoga hylla just nu. Jag har visserligen fler gamla kameror i mina gömmor, men det är dessa tre som jag använder för tillfället. 

2024-08-26 14:16   froderberg

Var och en blir salig på sin tro. Det är bra att du hittat din grej som stimulerar ditt fotograferande.

För mig är analoga kameror som att köra veteranbil, en härlig nostalgitrip, men jag har svårt att hitta någon egentlig nytta av dem.

Ska bli kul att få se fler av dina analoga bilder från M2:an.

Svar från Joakim K E Johansson 2024-08-27 13:02

Frågan är vad du lägger i ordet "nytta". Att bilderna ska bli så tekniskt bra som möjligt? Att det ska gå fort?

För mig är exempelvis njutning och fotoglädje nytta :-)

froderberg 2024-08-27 19:17

Med nytta menar jag om de tillför något positivt till mitt fotograferande. Jag har svårt att se det för min del, men det är uppenbart annorlunda för andra.

2024-08-26 14:26   Benganbus

Håller med om allt! Mera sån't här! :)
/B

Svar från Joakim K E Johansson 2024-08-27 12:59

Tack, Bengt! :-)

2024-08-26 14:38   Wolfgang

Kul med nördiga inlägg! Min känsla betr den analoga fotografin stämmer väl överens med Din. Jag har haft en M2 på 90-talet och ångrar nu att har sålt den, men jag har istället hittat mellanformat, eftersom jag gillar dessa 6x6 negativ. Med mellanformat ska man vara ännu mer kräsen när det gäller motiv än med småbild, eftersom filmen har bara 12 rutor. Jag ser framemot fler av Dina analoga inlägg. Mvh Wolfgang

Svar från Joakim K E Johansson 2024-08-27 13:03

Tack för kommentaren, Wolfgang!

6x6 är ett härligt format. Jag har en Yashica mat 124 G som jag aldrig har använt.

Kanske borde jag börja plåta lite med den också :-)

2024-08-26 14:55   Sven Blomquist

Jag har också dålig syn, särskilt på höger öga. Jag landade dock i en kamera med autofokus och IBIS, eftersom jag också blivit darrig... Det blev därför en kamera som hjälpte mig med att sätta skärpan och med att eliminera darrigheten: Fujifilm XT-5.

Svar från Joakim K E Johansson 2024-08-27 13:04

Tack för kommentaren, Sven!

XT-5 är en bra kamera. Själv har jag en XT-4 som jag är nöjd med.

Den använder jag när jag vill att det ska gå snabbt och lätt.

Sven Blomquist 2024-08-27 18:13

Hade en XT-4 men mina darriga händer behöver IBIS och där är XT-5 perfekt. 40 MP är ingen nackdel heller. Fujis objektiv klarar en rejäl beskärning när det behövs.

2024-08-26 15:32   syntax

Grattis till att du har blivit med Leica... :-)
Jag håller med i allt som du säger om den manuella filmbaserade fotografin. Dessutom vill jag tillägga att grundomständigheten i en hobby, det är inte att man skall förflytta sig på det effektivaste sättet mellan punkt A och punkt B - det är att man skall ha roligt!

Svar från Joakim K E Johansson 2024-08-27 13:05

Tack för din kommentar, Peter!

Kul att du håller med :-)

Själv håller jag med om det du skriver gällande A till B. Precis så är det.

2024-08-26 16:45   Ventures

Jag håller med om liknelsen med veteranbilar. Har blivit med både M2 och MG och det är ju inte det bekvämaste sättet, men man "gör det med stil". Kameran har inte samma serviceintervaller som bilen som tur är.

Svar från Joakim K E Johansson 2024-08-27 13:06

Tack för kommentaren, Hans Erik!

Att göra något med stil ska inte underskattas :-)

2024-08-26 17:52   alf109

Kul att du hittat din grej.
Håller med om detta med att hålla sig skärpt, kanske den största skillnaden när man plåtar på gatan? När jag knallade runt med Leican var jag alltid medveten om ljusets skiftningar och ställde in kameran mer eller mindre automatiskt. Men att jag just hela tiden var medveten om och reagerade på det innebar också att jag var närvarande på ett annat sätt i själva fotograferingen, jag var beredd om något dök upp. Nu plåtar jag ju inte den typen av bilder så mycket längre så nu är det mer bekvämt för mig att köra bländarförval och auto-iso och låta kameran sköta det hela.
/Affe

Svar från Joakim K E Johansson 2024-08-27 13:09

Tack för kommentaren, Alf!

Jag minns när du gick runt med din Leica :-)

Tror man måste hitta vad som funkar bäst för en själv. Något som ju visserligen ofta kan förändras över tid.

Just nu känns i alla fall detta helt rätt för mig.

2024-08-26 18:23   morgondotter

kul inlägg

jag har, i min naivitet, alltid undrat vad det optimala är

ingen fotograf har ännu visat en optimal bild och sagt att, nu visar jag en bild där allt är perfekt, även själva det focuserade, naturen, människan mm

kan inte du visa mig en bild där du är nöjd med allt

då skulle jag kanske förstå

/inger

Svar från Joakim K E Johansson 2024-08-27 12:59

Tack för kommentaren, Inger!

Vad som är optimalt skiljer sig från person till person. Så där får man nog främst söka inåt och fundera på vad man själv tycker.

2024-08-26 23:30   mombasa

Jag är nog benägen att hålla med Magnus Fröderberg i den här frågan. Kul men nutidens teknik trumfar. Men det gäller samtidigt att förhålla sig till det. Vi lever fortfarande i ett skav mellan ett analogt tänk 0ch och det digitala.
(Voigtländer utan h.)

Svar från Joakim K E Johansson 2024-08-27 12:55

Tack för rättelsen, Gunnar!

Visst är den moderna tekniken överlägsen om man ser till kvalitet, leveranssäkerhet, snabbhet och så vidare.

Men som Peter Hennig är inne på så finns det annat som är viktigt när man också fotograferar för sitt höga nöjes skull. Då kan föråldrad teknik rent av vara det som trumfar :-)

Själv blandar jag ju analogt och digitalt beroende på vad jag för tillfället är ute efter.

2024-08-27 11:43   Johan Pihl

Fin kamerasamling du har, Joakim. Tre kompetenta kameror att ta gatubilder med. Fina bilder! Ser fram emot att se fler!

Svar från Joakim K E Johansson 2024-08-27 12:51

Tack för det, Johan!

Ja, det är tre väldigt trevliga kameror.

2024-08-27 13:23   PeterJu

precis så känner jag, närvaro-känsla och responsiv fotografering.
Även om jag använder digitalt fullt ut så är utmaningen att fota helt manuellt oslagbart när det gäller resultat, och man blir mer tillfreds. Om o när jag börjar med analog teknik igen är oskrivet men dina ord förstärken viljan där.

Svar från Joakim K E Johansson 2024-08-28 11:34

Tack för din kommentar, Peter!

Man kan ju köra både och. Det är så jag gör.

När lusten och engagemanget finns där, blir det analog. Men när jag vill att det ska gå snabbt, enkelt och smidigt - då blir det digitalt.

2024-08-28 03:44   MattiasL

Allt beror nog på sammanhang. För mig har foto på film alltid varit mycket av en social grej. Att man liksom delar en lite mystisk process med några. Att dela mörkrum är en trevlig sak. Att veva med händerna över bilden för att ljusa upp och mörka ner gör att man känner sig mer involverad vilket är trevligt. Ändå inte min grej, just nu iallafall. Kanske kommer det tillbaka med tiden.

En annan parallell: ett av mina starkaste musikaliska minnen var i slutet av gymnasiet då några kompisar brukade sitta i parken och lyssna på stenkakor med 40-talsjazz på vevgrammofon. Knappast HiFi, men det är inte alltid det som är grejen.

Svar från Joakim K E Johansson 2024-08-28 11:37

Tack för kommentaren, Mattias!

Din liknelse med 40-talsjazz på vevgrammofon är bra, tycker jag.

2024-08-28 09:27   Urr

Säljer nog aldrig min M2. Det är nog som att köra MC. Inte lika praktiskt som bil. Men roligare. För det mesta blir det likafullt digitalt fotande.

Svar från Joakim K E Johansson 2024-08-28 11:35

Lätt att det blir så.

Tack för din kommentar, Urban!