SE BILDEN: Är Garry Winogrand överskattad?

Häromkvällen spanade jag in dokumentären "Garry Winogrand: All Things Are Photographable". Det är en och en halv timme om en fotograf som på många sätt anses vara en ikon och förebild. Inte minst bland oss gatufotografer. 

Personligen har jag alltid gillat Winogrand och jag uppskattar verkligen flera av hans fotografier. Men, efter att ha sett den här dokumentären var det som om allt ställdes i en annan dager. Kanske beror det på dokumentären i sig och hur de presenterade hans gärning, eller också på att jag hade kunskapsluckor som nu fylldes i. 

Det blev i alla fall tydligt för mig att även de bilder som jag gillar av Winogrand inte sällan står sig ganska slätt gentemot många andra och samtida fotografers verk. Liksom hur otroligt många intetsägande och rena skitbilder han tog under sin karriär. Alster som faktiskt framstår som fullständigt meningslösa. 

Detta försöktes såklart skylas över i dokumentären. Inte minst genom att ett antal personer satt och snackade upp Winogrands fotografiska gärning. De benämnde hans bilder som konst, talade om postmodernism, att han var världens första digitalfotograf (eftersom han tog så ofattbart många exponeringar jämfört med många andra fotografer), och så vidare.

Men, det jag främst såg var slarvigt sammansatta bilder utan ett uns av medveten komposition. Många gånger oskarpa, felexponerade och i avsaknad av egentligt innehåll. Liksom personer på alldeles för långt avstånd eller röriga folksamlingar. Men också skott tagna genom bilfönster med en A-stolpe mitt i bilden. Foton som främst verkar ha varit hafsiga slumpskott.

När Winogrand dog 1984 lämnade han efter sig ungefär 2 500 oframkallade rullar och cirka 6 500 negativ som han inte hade gått igenom. Tydligen var han inte ens själv intresserad av att se sina egna bilder. Det säger på sätt och vis en hel del.

Bilderna i den här bloggposten är för övrigt från min resa till New York för några år sedan. En plats där Winogrand tog huvuddelen av sina mest kända fotografier. 

2020-01-29 16:53   froderberg

Även om jag gillar flera av Garry W:s bilder så har jag aldrig förstått hans storhet, men det kan ju bero på att man ser honom med dagens ögon och inte dåtidens.

Svar från Joakim K E Johansson 2020-01-29 17:00

Jag har tänkt på det också och så är det såklart i viss mån. Hans hafsiga stil utan stark komposition kan ses som ett medvetet stilbrott. Ett förkastande av traditionerna.

Ändå tycker jag att han bleknar jämfört med andra samtida fotografer.

2020-01-29 22:37   Frekeman

Oj, här svärs det i kyrkan, Joakim! Ett Intressant och modigt blogginlägg. :-)

Känner faktiskt igen mig lite i den kritik du uttrycker i det att man bland Winogrands foton som finns publicerade hittar en del som inte känns så märkvärdiga. Men, överlag så tycker jag att merparten av hans bilder som finns att tillgå är rätt bra och flera är fantastiska. Jag har sett filmen själv några gånger och så har jag några av hans böcker. Innan jag påbörjade detta inlägg bläddrade jag igenom den mest omfattande boken ("Garry Winogrand") jag har med hans foton och filmen går nu dessutom i bakgrunden. Glädjande nog så kan jag ärligt konstatera att jag fortfarande är ett stort fan.

Intetsägande skitbilder tar väl de flesta gatufotografer många av (det är nästan ett måste för att hitta guldklimparna?) och upphöjandet av hans bilder till mer än vad de egentligen är kan man förstås inte lasta Winogrand för själv. Och det säger du förstås inte men du verkar mena att "upphaussandet" påverkade dig hur du ser på hans bilder. Det är intressant att fundera på hur pass påverkad man blir av vad välrenommerade fotografer tycker.

Det som jag gillar med Winogrands fotografi är just den lite orediga känslan som bland annat hans lutningar bidrar till samt hur bra han är på att använda 28mm som brännvidd. Sen så är jag personligen väldans förtjust i "Americana" och då många av Winogrands bilder är tagna just i det landet så finns den attraktionen nästan med för jämnan. Förmodligen bör det också erkännas att åldern automatiskt förbättrar bilderna en aning. Kanske en egna nuvarande bilder blir bättre av den anledningen om 10-20 år?

Gillar för övrigt flera av dina bilder i bloggen. Särskilt den första. De passar bra att illustrera just ett blogginlägg om Garry!

Mvh
Fredrik

Svar från Joakim K E Johansson 2020-01-30 10:04

Smaken är som baken, delad ;-)

Som jag skriver inledningsvis så gillar jag verkligen flera av Winogrands bilder. Och utifrån de intervjuer som finns tycker jag att han verkade vara en ganska charmerande och intressant fotograf. Han är kul att lyssna på, helt enkelt.

Men, jag tycker nog ändå att mycket av det han presterade känns blekt jämfört med andra fotografer från samma era. Hans bilder väcker allt för sällan den där spontana reaktionen som säger "fan vad bra!". I alla fall hos mig. Tycker inte han nådde hela vägen fram i sina försök att kasta alla regler och förhållningssätt åt sidan, eller hur han nu exakt tänkte.

Sedan är det ju som sagt detta med upphöjandet. Alltså där rena skitbilder ska snackas upp och framställas som banbrytande konst. Kanske sänker det hans gärning. Men som du skriver är ju inte det Winogrands fel.

Hursomhelst, tack för kommentaren och kul att bilderna uppskattades :-)

2020-01-31 08:51   Innocent Bystander

Hej! En bok att rekommendera är: Winogrand - Figments from the real world. Förövrigt så gillar jag dina bilder..

Vänligen
Stephen

Svar från Joakim K E Johansson 2020-01-31 15:25

Tack för kommentaren Stephen! Roligt att bilderna gillas!

2020-11-06 21:32   Frekeman

Hej Joakim! Av en slumpartad anledning så fick jag syn på detta blogginlägg igen och kände att jag måste säga att näst sista bilden har vuxit sen jag såg den sist. Håller kvinnan på att på eget bevåg montera ned nån slavdrivarstaty flera år i förtid? :-) Ser ju förstås att hon fotar med mobil men denna gången såg det mer ut som ett verktyg för mig.

Trevlig helg!
/Fredrik