SE BILDEN: Förortens själadödande estestik
Det finns forskning som pekar på att människors hälsa försämras av fula omgivningar. Att monoton arkitektur, brutala betongmiljöer och avsaknaden av det vackra gör något med både kroppen och hjärnan. Förmodligen även med själen, kan man anta.
Insikten om detta är knappast ny. Antikens filosofer talade om skönhetens stora betydelse för välmåendet. Hur vackra miljöer verkar främja hälsan och stimulera intelligenta tankar. Ja, till och med att en estetiskt tilltalande arkitektur gör att människor blir mer civiliserade och vänligare mot varandra.
Detta är något som jag ofta funderar på när jag rör mig i vissa urbana miljöer. Ibland undrar jag hur arkitekterna och stadsplanerarna tänkte när de bestämde hur en ny stadsdel skulle se ut. Reflekterade de över vår sårbarhet inför det fula? Eller var det bara pengarna och det praktiska som styrde?
Bilderna är för övrigt från mitt pågående fotoprojekt om Akalla. Precis som i alla andra svenska förorter finns det fula även här. Samtidigt är det bara en av alla sidor. Det vackra existerar också, men av någon anledning är det inte lika intressant att fotografera. Visst är det lite märkligt?
Tror det betyder en del.
/B
Jag tror att tanken var god, men att resultatet blev misslyckat (pga att det var ett samhällsexperiment som inte testats tidigare). Och som du skriver, att det ekonomiska och det praktiska styrde.
Sen får man inte glömma problemen med trångboddhet som fanns före miljonprogrammets tid. Jag tror att båda mina föräldrars familjer på sex, sju barn plus två föräldrar, bodde i två- eller trerumslägenheter då de växte upp. Trångboddhet kan också skapa sociala problem.
Lycka till med ditt projekt! Det blir nog bäst om du klarar av att blanda det vackra med det fula ;)
Vi får se var det slutar. Om det blir den här typen av bilder eller något annat. Just nu befinner jag mig i den undersökande fasen :-)
/ Bengt H.
Ja, det går ju såklart att få fram bilder som är tilltalande i dessa fula miljöer. Det är väl lite av utmaningen också, på något sätt.
Det har blivit lite bättre med nybyggd arkitektur - bättre än på 60 och 70-talen då man mest byggde "lådor" utan någon som helst struktur på fasaderna. Här i Uppsala har vi det fina Celciushuset från 1600-talet inklämt bland några betonglådor - beklämmande.
Själv bor jag nära naturen, och den har ju sin egen skönhet som man alltid kan lita på. Har turen att bo ett stenkast från ett naturreservat.
/Tomas
Jag tror att även den som inte bry sig nog gör det ändå någonstans - om inte annat omedvetet. Sedan är säkert vissa mera tåliga än andra, såklart.
Hursomhelst - tack och lov finns det mycket natur här runt Akalla med vandringsleder, grusvägar, hus och gårdar, små skogspartier, insjöar, med mera. Det är väldigt fint och trevligt.