SE BILDEN: Analoga misstag lättare att acceptera än digitala
Det finns ett lite småmärkligt fenomen som jag har noterat när jag kör analogt. Och det är att jag har en högre tolerans för brister än när jag fotograferar digitalt. Lite oskärpa hit eller dit gör mig exempelvis inte så otroligt mycket. Jag går mer efter känsla och innehåll än teknisk perfektion.
Med andra ord är jag hårdare mot mig själv när jag plåtar digitalt. Fler bilder sållas bort och döms ut. Visst är det lite konstigt men kanske också helt logiskt. För det blir helt enkelt fler tekniskt sämre exponeringar när man kör analogt. Få bilder skulle med andra ord klara sig vid en riktigt hård gallring.
Samtidigt ser jag detta som en styrka och något som tar bort en osund fixering vid teknisk perfektion. Det känns med andra ord ganska skönt att kunna vara nöjd med en suddig bild, eller en som innehåller mycket korn. Befriande, rent av.
Jag kan också tycka att det är just dessa brister som ofta gör att analoga bilder vinner över digitala som har en tendens att kännas overkligt perfekta. Men det är som sagt enbart min personliga åsikt, så bli nu inte ledsen om du tycker annorlunda.
Förresten så är min Canon 7 till salu om någon är intresserad.
Fantasilösa bilder kan vara jätteskarpa!
B)
Jag har gjort i ordning en bild till en utställning där skärpan ligger lite bakom huvudmotivet. Många har sett bilden men det är nog bara jag som tänkt på att skärpan ligger fel. Det blev en lärorik erfarenhet.
Jaså, du ska sälja en klassiker? Vänta tills du blir känd, så kan du ta bättre betalt för den ;)
Det ställs kanske högre krav på att bilden har något,att säga. Det kan väl kanske vara till fördel med det digitala. Jag tycker en sak är rätt intressant, det är att analogt som var en självklarhet för mig och dig och andra fotografer som varit med ett tag tycks förvånas så starkt över eventuella fördelar och skillnader med det analoga i jämförelse med det digitala.
Jag ser helt enkelt en risk i det. Jag tycker mig märka ibland, att den analoga fotografen i dag försvarar sig en aning,
och gärna påvisar att bilden är analog och att betraktaren därmed ska ta ett visst hänsyn eller uppskatta detta och ta med det i beräkningen. Just detta påpekande kan leda till, att betraktaren, i stället kollar just korn svärta undrar över framkallare film kontrast skärpa OSV och att bilden budskapet kommer i skym undan. Än värre är det om bilden i sig inte säger så mycket, och fotografen omedvetet själv nöjer sig med att bilden är analog, och därmed glömmer bilden .
Nu tycker jag att båda dina bilder här är bra. Så mitt inlägg har absolut ingen koppling till dina bilder. Bara lite tankar Ha det bra K-E
/ Bengt
Jag kan inte se att felinställd skärpa skulle vara ett specifikt fel för den analoga tekniken. Det analoga kräver mer av fotografen, och jag kan inte se varför man skulle slappna just där.
Se gärna min blogg för exempel (http://www.fotosidan.se/blogs/afe/index.htm) :)
Visst blir det gärna för mycket fingranskande när man har sina bilder på skärmen. Det oavsett om ursprungskällan är analog eller digital.