Vråltrippen del I av III
Dålig bild på dåligt väder genom dåligt putsat fönster på färjan Rödby-Puttgarden
Med en begagnad Opel Astra styrdes kosan återigen mot söder. Ciara, lågtrycket från väster klassades som en tvåa. I Tyskland som en trea. Respekt, alltså. Detaljerade väderprognoser för Hamburg och Hannover angav 16 mm regn på måndagen i Hamburg, 30 m/s i byarna nere vid Hannover runt midnatt med sannolik risk för fallna träd och annat vinddrivet på autobahn. Nu behöver vi inte ”leverera i tid”. Vi är inte längre i den åldersgruppen, så att avvakta väderläget blev det minst omdömeslösa.
Valet av kamerautrustning som skulle tas med på trippen blev ett sätt att använda tiden, men inte blev det lättare för det. Likaså gott att ta med rubbet. Så behöver jag inte ångra mig. Bara om jag glömmer någon pryl någonstans.
Blå timmen existerar också på färjor. I det här fallet är det det mulna vädret som gör det.
Lite långsam start på måndag förmiddag. Vädret var blåsigt och regnigt men fullt hanterligt. 300 mil på fyra dagar skall klaras av.
Nådde strax söder om Hannover första dagen den här gången också.
Med en hustru i baksätet som har högerfoten i högläge på vår väg söderut blev det lite diskussion om SAS senaste marknadsföringsvideo. I den startar man med att säga att det finns inget som är direkt skandinaviskt. Inget. Och så ger man exempel på alla influenser i traditioner och maträtter. SAS fick många kritiska telefonsamtal. Så många att de tog bort videon. Kritiken tålde man inte. Någon hävdade att ryska nättroll satt igång en motkampanj. Tror till och med att det var någon från "God-Natt-pressen". Om det inte varit för de häftiga kastvindarna på autobahn och 130 knyck i ytterfilen hade jag tagit mig för pannan. Med båda händerna. Kanske är det det som är typiskt skandinaviskt: Självutplåning och bristande självkänsla! Ja, inte Danmark förstås och inte Norge och inte....
Hannovermässorna drar mycket folk så det finns också ett stort antal små hotell till rimliga priser och byar där man aldrig skulle satt sin fot om det inte var för det låga priset på övernattningar. Behövde inte ta upp frågan om pensionärsrabatt. Det blev i Wülferode som vi övernattade den här gången. En by med agrara inslag. Centralt i byn fanns stora anläggningar med ekonomibyggnader och maskinhallar. Det "laga skiftet" eller enskiftet har inte nått mellersta Tyskland, ännu. Den svenska påverkan på tysk jordbrukspolitik runt sekelskiftet 1700-1800 verkar ha varit obefintlig. Nu vet jag inte hur tyskarna gjort med sin omfördelning av ägor så jag skall inte trassla in mig en sådan diskussion. (Tror inte att feodalsamhället som man haft på kontinenten medgav några som helst omfördelningar även om Marx och Hegel kommer från de här trakterna och laga skifte hade lite andra syften).
Att även en by som Wülferode har lite stolthet gick inte att ta miste på.
Byns rådhus låg otvunget kvar i vänstersvängen intill den breddade huvudgatan eller snarare matarleden.
Även räddningstjänsten kan komma i nödläge.
Behagligt att avnjuta frukost före avfärd. Det gäller att stoppa i sig lagom så att man inte får matslag vid ratten eller börjar tugga på den av hunger och så fick vi en hel termos med kaffe, så vi var laddade för nästa etapp.
Vädret lugnade sig och som sagt kastvindarna på autobahn var inte värre än att stadigt tag om ratten hjälpte. Nästa hållpunkt får bli nere vid Freiburg eller Mulhouse på franska sidan. Vi får se vad det blir.
/MA
//GöranR
/MA
Visst är där så härliga små byar i olika stil.
Brandstationen med bakgrund exakt som det ser ut i södra Skåne på slätten.
Go resa på er
Gun-Inger
/MA