Mitt i England
Bedford: ett lastbilsmärke och en stad. Jag ägde länge en Bedford-lastbil, från början av sextiotalet fram till för några år sedan, då den såldes på loppis. En skalenlig modell gjord av Dinky Toys eller Corgi Toys; kommer inte ihåg vilket. Den var ljusblå från början men den bleknade och blev med åren cerisefärgad (i takt med den ökande feminismen skulle jag tro ;-) ). Häromveckan hade jag tillfälle att besöka Bedford. Spännande att få se staden som givit namn till en bil och som fått sitt namn av en saxisk hövding Beda, som fanns i området någon gång på 700-talet. Ordet "ford" betyder överfart eller vadställe vilket jag inte visste förut. Bedford: Bedas vadställe alltså. Kanske inte vad jag tänkte på när min Bedford-lastbil transporterade grus och sten i sandlådan.
Ån som vadstället gick över heter River Great Ouse. Stränderna och vattenytan används till rekreation och promenader.
Barnfamiljer matar ankor och svanar medan pensionärer matar duvor.
Roddarklubbarna tränar febrilt. I bakgrunden ses resterna efter den medeltida borg som en gång fanns här.
Staden har förstås affärsgallerier och gågator av modernt snitt men mycket finns kvar av tidigare bebyggelse och det är intressantare att fotografera det senare. Affärsgallerierna ser likadana ut överallt.
Inte riktig så hög prisnivå på bostäderna som i Sverige.
Utgångspriset för ett radhus centralt på Dame Alice Street låg på 136500 pund, runt 1,4 miljoner SEK. Ingen tomtremsa på baksidan dock, utan parkering vad jag kunde se.
Där liksom här blir det glest mellan kunderna bara några hundratal meter från köpcentrat.
Närheten till London, ca 40 minuter med tåg liksom den planerade järnvägen mellan Oxford och Cambridge skapar förstås förutsättningar för bostadsbyggande. Flera mindre omgivande byar med bostäder byggs nära Bedford och skalan på husen hålls nere. Willstead och Wixams Village är sådana exempel. Byggnaderna får inte så många våningar och det blir inga stora huskroppar. Dessutom har man haft den goda smaken att lägga in mindre sjöar på runt 100x200 kvadratmeter mellan hussamlingarna.
Det är mer likt ett villa område än ett svenskt miljonprogramområde men brevbäraren gör samma jobb där som här.
Tegel dominerar som fasadmaterial. I det här området, Wixams Village användes inte träregelstommar alls. Lättbetongmurar som bärande ytter- och innerväggar med en skalmur av fasadtegel och betongbjälklag var det genomgående byggnadssättet. Takstolarna var dock av trä. Just den här vyn är från innerstaden men det skiljer inte mycket ute i bostadsområdena. Stora tegelbruk har funnits i närheten och de har gett upphov till en stor arbetskraftsinvandring. Italienare på 50-talet och på 60-talet indier. Bedford är en av de städer som har flest antal etniska grupper i England. Så många som 30 % har italiensk anknytning. Dock tyckte jag att det var många polska butiker och varuhus. De dominerade gatubilden på flera ställen.
Täppa på baksidan av klassiskt engelskt format, långsmal och insynsskyddad. Någon enstaka del av fasaderna på de nybyggda husen var av träpanel.
Men de nya bostadsområdena ligger inte centralt än på någon generation. Busstationen blir ett frekventerat ställe. Både av resande och i grannskapet också av uteliggarna. Kollektivtrafiken är väl utvecklad och det behövs.
Tvåvåningsbussarna ger lite utsikt och vårregnet smattrar på taket medan färden går genom stadslandskapet ut till de nybyggda bostäderna.
Så här i mitten på februari sjunger rödhakar och järnsparvar. Sädesärlorna är inte ovanliga så här års och den engelska varianten med svart istället för grått ses ibland.
Avstressande att inte vara i en "hypad" miljö som t.ex. London. Här var det vardag hela veckan.
Var låg bilfabriken? Den frågan fanns hela tiden i tankarna under vistelsen men mycket annat kom emellan så den spaningen sparar jag till nästa besök. Istället blev det ett besök i Bletchley.
/MA
Det er en meget fin reportage med en masse interessante informationer og historier.
Jeg kan supplere lidt omkring Bedford. Jeg var ansat hos en "General Motors" forhandler i 60erne - så jeg kan godt huske Bedford lastbilerne.
Mvh. Erik.
PS: http://www.fotosidan.se/blogs/emfoto43/nostalgi-og-vackra-veteran.htm
/MA
//GöranR
/MA