Att skaffa sommarsparv
är inte lika ansvarsfullt som att skaffa sommarkatt.
Det är också enklare, så tillvida att man kan ”fånga” dem i flygande fläng. Dessutom med ganska enkla medel. Man behöver alltså inte transportera sig till någon kattuppfödare eller hem för övergivna katter. Sparv svarar bra på bröd. Några smulor och vips dyker de upp. Det gör inte katter.
Likheterna är flera: De lever sitt eget liv men gärna i människans närhet och de är självständiga. (Har hört att italienska utvandrare till Nordamerika, tog med sig några gråsparvar för att dämpa hemlängtan lite. Nu finns en population där). Vildheten finns där under ytan och de är något av opportunister. De gillar att ha något att äta när de är hungriga. De är skattebefriade.
Fördelarna då: Ingen eller ringa allergirisk, ingen risk för att bli klöst eller att få ett bett när de måste markera sin självständighet. Knappt några revirstrider, och om så blir fallet, inte heller så blodiga revirstrider. Ingen kloklippning, det sköter de själva. Hanar ser alla hyfsat lika ut liksom honorna. Så problemet med främmande sparvbesök kan ignoreras då det ändå inte kan utredas. De kan lämnas vind för våg när sommaren är över. Inga samvetsförebråelser när sparven lämnas i augusti.
Nackdelarna då: Viss salmonellarisk finns men man kan använda handskar vid matningsstället. De lystrar inte till sitt namn. De sitter i rad på staketet med hela familjen och väntar så fort man dyker upp inom synhåll eller i vårt fall när terrassdörren öppnas på morgonen. Under väntan lämnar de spår efter sig. Det ljuder ett uppfordrande tjatter tills dess att maten serverats. Nej det sista är ingen nackdel mera en interaktion mellan födogenierna och utfodraren.
/MA
/MA
Hälsn!
/MA
Mer sådana.
/MA
Hälsningar, Bjarne
/MA
/MA