Reflektioner, mest vardagliga, genom en glugg. Inlägg när andan faller på

Bakslag och backslag

Vi har befunnit oss i ett väderbakslag i 5 veckor nu och åker hem till ett väderbakslag imorgon. Nåja, bakslag eller inte kan diskuteras. Naturliga variationer är nog det mest troliga. Oväntade sådana åt fel håll uppfattas förstås som bakslag. Medelvärdet är dock sig likt, i stort sett. Det förändras långsamt över tid. Oftast över längre tid än mannaminnet och mannaminnet är kort.

Kommer att tänka på ett bakslag i slutet av sjuttiotalet. Några arbetskamrater och jag skulle ut och segla i Östergötlands skärgård. Några var presumtiva världsomseglare (de kom till Västindien och tillbaka) och ville prova en större båt, vilket en av kamraterna hade.

Vi började förstås med att göra en kopp kaffe i båten på lördagsmorgonen. Nu hade lite gas läckt under veckan så den undre halvmetern i ruffen var en blandning av luft och gasol. Det blev en rejäl smäll förstås. Luckan till piken for upp med schvung och båtägaren som tänt köket blev lomhörd med susningar i huvudet i en bra stund. När dammet och lugnet väl lagt sig efter en kopp kaffe la vi ut och gick utomskärs. Det blåste så där på gränsen till kuling så den tunga långkölade båten gick bra i sjön och vinden. Det började dock mulna på och vi vände så småningom för att gå mot Harstena för övernattning. Gick för platt läns och revade någon kilometer före ingång till kilen. Båten hade bra fart säkert 15 knop och banade sig bra i sjön mot Harstenas hamn. När vi väl var i kilen kom båtägaren på att backslaget inte fungerade. Hur bromsar man en båt när det inte finns manöverutrymme och med en propeller som bara driver framåt? Med runt 10 knop drog vi rätt in i kilen. Hälsade artigt på de som vi seglade förbi och som ankrat på båda sidor. Vi hoppades med bävan i sinnet på att deras ankarlinorna inte skulle fastna i vår köl. Det gick bra. I kilens ände blev det bra mycket grundare så för att få stopp på båten styrde vi upp den på en ler- eller dybank i kilen och där blev den stående med lite slagsida.

En man ur lokalbefolkningen kom snabbt roende ut till oss och undrade om vi hade någonting kvar. Han var törstig och antog att sådana snedseglare, som vi såg ut att vara, kan knappast vara nyktra. Han fick inget för vi hade inget.

Morgonen efter hade vi ett drygt jobb med att dra loss båten. Vi fick ömsom gunga i sidled och ömsom i längsled medan en av oss stod i dyn och försökte skjuta på åt rätt håll, men vi kom loss. Med viss försiktighet sattes kaffekitteln på och vi blev de sista att lägga ut med kurs hemåt.

/MA

Inlagt 2022-04-05 16:33 | Läst 1585 ggr. | Permalink


(visas ej)

Hur mycket är tre plus två?
Skriv svaret med bokstäver
Spännande seglingsäventyr. Att man överlevde alla dessa seglingsäventyr och klarade kroppen någorlunda helskinnad
/Gunnar S
Svar från Mats Axelsson 2022-04-05 18:17
Jag tror att ibland var försynen med oss! Det var i alla fall inte skicklighet :-)
De som seglade till Västindien somnade med vindroder i engelska kanalen… rena turen att de kom helskinnade ut till Atlanten.
/MA
He he! Tur att båtar ofta är ganska robust byggda.. ⛵️
Hälsn!
Svar från Mats Axelsson 2022-04-05 18:18
Ja stadiga bitar med långköl och ett skrov som fungerade som ett skal.
/MA