Motionsfascism eller kroppsreligion?

Morgon vid gymmet. Kö. Solen skiner från en klar himmel. Klockan är knappt tio. Redan 20 grader varmt ute. Spända ansikten på väntbänken utanför lokalen möter de lyckliga svettiga ansiktena som är klara med dagens pass. Det är måndag. Har man syndat hela helgen så måste botgöring ske. Bikt? Kanske har man hälsan i behåll längre om man inte har syndat? Blankpolerad marmor på golv och i entré. Det går att spegla sig i golvet när man väntar på sin tur. Krampaktigt håller man i vattenflaskan och svettduken.

Ur de öppna fönstren utanför hörs en taktfast musik med en upphetsad röst som vrålar: Bueno! Continuar! Más rápido! Rápido! Rápiiiidooo! Uno dos tres cuatro! Músculo!

Nåväl! Den korta semestern kanske är enda tillfället då livspusslet går ihop med tid till motion och synd. Och förresten vad är synd egentligen? Är det att ha roligt? Att ha skönt? Att må så gott man kan? Att slå klackarna i taket? (Med gamla Tretex-plattor kan det vara förödande).

Min bikt är på tisdag! Motionerar på tisdag alltså! Syndat en hel långhelg? Motionerar i vatten. Inte vigvatten men klorerat sötvatten i taktfast musik med en kvinnoröst i en vältränad kropp som ropar: Bra! Upp, upp,upp, upp. Bakåt, bakåt bakåt, Ett två tre fyra, ett två tre fyra! Jaa! 

/MA

2019-03-12 17:34   Dubbelolle

Första bilden är mycket spännande! Hils, LO

Besvara

Svar från Mats Axelsson 2019-03-12 18:23

Tack! Skuggor från taket intill raden med väntande gymmare.
/MA

Svara