Tankar i Granada (del 1) Basilica San Juan de Dios
Det småregnade och Basilica San Juan de Dios passerades nästan innan vi uppmärksamt på informationsskyltar läste oss till vad denna sevärdhet kunde innehålla. Det som väckte uppmärksamheten var klassisk musik som strömmade ur dolda högtalare och vi var inte säkra på om det var någon musikutbildning eller oratorium som det handlade om. En universitetslokal fanns alldeles intill. Siestan var slut men det såg nästan stängt ut. Ja man har siesta även om det bara är 13 grader och regnar i november. (Granada ligger högt). Det var en information och uppmaning om att besöka Basilika San Juan de Dios. Entrén till basilikan var inte den gängse, stora slagdörrar i tornbyggnadens markplan utan en mera museéanpassad entre vid sidan om med glasdörrar och ställ för paraplyer samt en disk. 2 euro i inträde men ingen pensionärsrabatt! Vi hann inte mer än betala inträdet och få handhållna lurar med engelsk guidning förrän föreståndaren undrade om vi ville komma in i sakristian och bakom altaret med flera utrymmen. Det var normalt avspärrat. Jomenvisst ville vi det. Tillsammans med ett pensionärsliknande holländskt par trädde vi in i utrymmena. Oj, vilket hantverk och vilka konstarbeten. Rösten i luren matade fram årtal och namn utan slut. Kanske är inte just denna sortens konst i min smak att ha hemma i stugan men ändå. Målningar, stenarbeten, träsniderier, möbler och gjutgods ofta förgyllda och förgyllt relikskrin med resterna av den helgonförklarade Juan förstås. Det skall också nämnas att Juan levnadsöde var något ovanligt och hans filantropi och empati resulterade i helgonförklaringen så småningom.
Stenarbeten med marmor från Sierra Nevada, röd, vit och svart. Golvbeläggningen fotograferad från midjehöjd gav intryck av att vara tredimensionell. Högglansig yta.
Svårt ljus att fotografera i så bilden ger inte utsmyckningens myckenhet rättvisa. (Fipplade med ISO-inställningen och så slirade formatet över till jpg). Relikskrinet syns i alkoven över målningen med de speciella utrymmena vi fick besöka och som var lika belamrade med konstföremål som altaret.
Jag kan inte annat än slås av tanken på vikingarnas härnadståg. Fick de vetskap om sådana här skatter, (just den här kyrkan har nog smyckats mest efter vikingatiden och låg knappast inom räckhåll) relativt den tidens värden borde det ha sporrat vilken rövare som helst att göra plundringståg. En del av myntskatterna som hittats nedgrävda här och var i de skandinaviska landskapen är nog inget annat än lösensummor som erhållits för att inte plundra och slå sönder de tempel man träffade på utefter kusterna som kristnades tidigt.
Gravkapellet för Isabella och Ferdinand som låg inte så långt därifrån var inte lika belamrat med konsthantverk och föremål, kanske för att det inte var folkets hyllning utan den officiella statens. Där var dessutom strängt fotoförbud. 4 euro i inträde per person och inte heller där pensionärsrabatt!
/MA
//GöranR
/MA
/MA