Reflektioner, mest vardagliga, genom en glugg. Inlägg när andan faller på

Landkrabbor och öppen baklucka!

Vi skall krympa, frivilligt. Det vill säga anpassa oss till en enklare tillvaro på en mindre fysisk yta och med färre prylar för att kunna ha tid att växa på en metafysisk yta, i alla fall försöka. Eller kanske rättare sagt kunna hinna med att veta vad vi har och vad vi inte behöver, särskilt det sistnämnda. Att avyttra prylar som införskaffats under åren sätter det materialistiska i själen på prov. Bakluckeloppis är faktiskt en roligt variant att göra sig av med överskottsmateriel och som dessutom ger lite mera sociala erfarenheter än ett besök på avfallsstationen eller på någon insamlingsorganisation och kanske också lite säljkunskap. Vi har ju alla varit små, de flesta av oss i alla fall, och förmodligen försökt att sälja nästintill osäljbara saker. Besvikelsen brukar sitta i länge, så det är med en viss skepticism man sätter sig i bagageutrymmet. Bakluckekollegorna gjorde utbudet varierat och det var roligt att med glimten i ögat förhandla med kunderna. Det som drog mest var nog trots allt inte de öppna bakluckorna.