Spanien spanska tåg har

Har alltid varit fascinerad av järnvägar och tåg. Jag försökte som 4-åring smita iväg till Linköping med rälsbussen från Åtvidaberg, men samhället var litet och jag var en liten men känd tågfantast, så stinsen ringde hem. Alla låtsades att allt var som vanligt medan jag satt i vagnen undrade varför rälsbussen inte avgick. Så dök barnflickan upp på perrongen och jag insåg till min besvikelse att nu blev det ingen resa på järnvägen. Det fanns en gångbro över järnvägen som man kunde stå på när ångloken passerade och för några sekunder kunde man gömma sig i den vita röken från ångloken. Järnvägen kunde man se som en ridå mot skogen från köksfönstret och de gångerna man reste med föräldrarna blev tåget en färd ut i världen, oftast till Linköping. Mormor och morfar kom med tåg från Skaraborg via båten  från Hjo till Hästholmen och vidare över den östgötska prärien, eller kanske över jordbrukslandskapet runt Klockrike som Martinson skulle beskrivit det.  Numera går det inte att transportera sig med tåg den vägen. De ekonomiska förutsättningarna har ändrats och vårt beteende anpassats efter andra måttstockar. 

Det är inte bara i Sverige som de här förändringarna pågått och pågår. Vid ett besök i Spanien i vintras fastnade jag för en nedlagd station mitt i bland apelsinlundarna. Tåget går dock fortfarande.

Åk tåg!/MA