På en resa till Upplands Väsby och tillbaka

Numera har man alltid en kamera med sig. De "dödpunkter" som uppstår i tillvaron kan enkelt användas till att föreviga eller dokumentera. Då blir det inga dödpunkter. Ofta ser man bilden efter ett "höftskott" och den förmedlar en känsla. Kanske mera för fotografen än för en okänd bildbetraktare men båda läser in något i bilden så egentligen blir det lika mycket för båda bara olika i variation och styrka. Hur tråkigt kan det vara att låta sig transporteras, arbeta och observera, att inte resa.

Ett förbisusande landskap eller ett tåg som susar förbi landskapet?

Hotellkvällen blir en promenad som kan dokumenteras och lusten att avbilda det som annars inte skulle ha uppmärksammats blir en övning i att se bilden.

Experimentera med det man har och ser just nu. Att ta tillvara ögonblicket som inte är något annat än just ett ögonblick men som på det här sättet får ett innehåll och blir något annat än vilket ögonblick som helst. Inga ögonblick är sig lika, aldrig.

Hem och tillika borgar travade på varandra. En riddare i varje borg eller någon som väntar på en riddare i varje borg?

Oups! Nu ringer det! Frugan undrar om jag är framme!

Jorå! Tar tåget tillbaka.

/MA