På söndag är det 127-dagen,

dvs 12/7. Ett extra bra tillfälle att plåta 127-film

Själv kommer jag nog att använda de två bakre, Rolleiflex Baby och Vest Pocket Kodak (från 1914). Ett lätt val, då båda är laddade med film sedan samma dag i fjol...

Ibland tappar man fotfästet...

Förra veckan gjorde jag det ett trettiotal gånger. 31 för att vara exakt, men bara 20 sekunder åt gången. 

Det var dags för  en parabelflygningskampanj igen, hos Novespace nere i Bordeaux.

Första veckan gick åt till de vanliga förberedelserna, uppackning, kolla att allt fungerar efter transporten, montera ny skumisolering på alla skarpa kanter etc. Sedan lastades grejerna in i det gamla Airbus-flygplanet som används för flygningarna, följt av ny funktionskontroll och slutlig besiktning. 

Vi kunde åka ned en dag senare i år. Grejerna flög ju ifjol, så Novespace besiktning var inte lika omfattande den här gången.

Helgen bjöd på en del ledig tid. Jag hade upptäckt att trots min egen rätt noggranna packning av inte minst 120-film, så hade jag glömt vanlig sv/v småbildsfilm... Jag hade en ny rulle i kameran, men det var allt. Googlade, och hittade en butik som verkade lovande. Gjorde en utflykt in till centrala Bordeaux på lördag, och hittade butiken. 

Fréres Panajou. Bröderna Panajou. Grundad 1865. Nytt och begagnat. Canon, Nikon och Leica. Bl a en Rolleiflex och en Zorkij på hyllan. Ungefär som Schönherrs i Stockholm, bortsett möjligen för den något tjusigare lokalen. 

Sedan gick jag runt lite på stan.

Le Miroir

Första veckan bjöd mestadels på gråväder, en del regn och upp mot 15 grader på dagen.

Flygningarna veckan därpå, med forskarna på plats, gick bra. 

Jag kan också konstatera att tyngdlöshet funkar bra som alternativ till högläge, för en relativt nyopererad fot. :-)

Glad Påsk!

Retrokamerapoolen 5 år idag. :-)

Knappt hann vi bli 100 st, förrän poolen dessutom fyllde 5 år.

De första entusiasterna

Thomas och jag hade under hösten innan börjat roat oss med att använda gamla kameror, och hade även båda bloggat en del om det. Jag hade t ex laddat min farmors gamla lådkamera, från 20-talet, och även en som jag köpt för länge sedan och därefter nästan glömt. Den senare kom för övrigt att bli avfotad och använd som logotyp för poolen.

Logotypkameran

På den tiden kunde man få en överblick över de befintliga poolerna på FS, men vi kände båda två att det saknades en pool att lägga upp våra bilder i. Svartvita poolen passade t ex inte något vidare, eftersom vi då och då även laddade med färgfilm. Dessutom ville vi kunna vara friare i bildvalet än vad många tillät.

Sagt och gjort. Finns den inte får man väl starta en själv...

Efter en del funderande, och efter att bl a ha rådfrågat en poolvärd vi kände (Bengan) så tog idéerna form. Vi bestämde oss för att släppa bildvalet fritt (så länge det inte bryter mot FS allmänna regler), och istället sätta ett minsta ålderskrav på kamera och objektiv. Den huvudsakliga ambitionen skulle vara att inspirera fler att använda gamla kameror som de ärvt eller skaffat, istället för att de bara skulle kärva ihop i någon låda eller något vitrinskåp.

Det fanns redan ett forum för gamla kameror, och i produktlistan fanns en kategori för äldre utrustning < 1960. Vi tyckte det skulle passa bra också för vår pool. Skarven mellan 50 och 60-talen innebar lite av ett teknikskifte, och det började så smått smyga sig in enklare elektronik och automatik i en del kameror.

Första dagen blev vi fem. Förutom Thomas och jag, Bengan, Ylva och Sofia.
Ungefär hälften av medlemmarna anslöt sedan under första året. Därefter har det lugnat ned sig, men det strömmar fortfarande till nya. Just nu är vi 102.

Thomas skrev första blogginlägget kopplat till poolen. Mitt första kom några dagar senare.

Hej Claes!

De här var utanför fönstret på jobbet i eftermiddag.

Och där kom det visst med en bro också...

Hälsningar

/Olle :-)

Ett steg i taget

Veckan innan jul blev äntligen operationen av, och två dagar senare byttes det tillfälliga kalkgipset mot ett lättare och mycket komfortablare d:o i glasfiber. Lite förenklat lindades helt enkelt förimpregnerade glasfiberremsor (ungefär som de man använder under tapeter) runt benet, klipptes upp och försågs med kardborreband. Fiffigt.

Fotleden var ju skruvad ihop, så det räckte bra, och jag skulle öppna det varje dag för att röra fotleden upp och ned, så långt jag orkade.

Årets julkort.

I måndags fick jag äntligen komma på mitt efterlängtade återbesök, och "gipset" byttes nu mot en sko!

Det är inte smärtfritt, och skon är än så länge tämligen trång pga svullnad, men vad gör väl det. Jag kan röra mig lättare, och t o m bära något i en ledig hand. :-)

Ikväll skruvade jag på en gammal Compur. :-)

På väg upp ur källaren tog jag med lite tvätt.

Det återgår så smått till det normala.