Varför gå i lera och sörja...

när man kan gå på is och ha det glatt?

Jo, därför att allt det roliga har ett slut.

Förra torsdagen (5/12) var jag på väg ut på lunch när lite is, försåtligt gömd i botten av en oskyldig liten vattenpöl plötsligt hindrade min väg. Jag hade nog bara hunnit 40 m från jobbet, men fick hjälp av några kollegors axlar att hoppa tillbaka, in till receptionen. Den rekvirerade ambulansen tog mig till Karolinska, där jag placerades på en säng och kördes in i ett rum. Efter grov-reponering fick jag en gipsskena, och kördes vidare till röntgenavdelningen.

Ditåt skall den visst peka...

Luxationen orsakade en trimalleolär fraktur i fotleden. Viss lateralisering av Talus förelåg visst också...

Kort sagt, här behövde det skruvas, vilket borde passa en mekanist som jag ganska bra. Fråga mig inte om åtdragningsmomentet, bara...

Det pratades om operation samma kväll, eller möjligen nästa dag. Om man inte tar det snart blir det för svullet, och svårt att få ihop operations-såret. Då får man vänta ytterligare några dagar på att svullnaden går ned. Det var bara det, att eftersom jag tillhör Uppsala läns landsting, informerade de mig om att jag kanske skulle flyttas till Akademiska sjukhuset i Uppsala först. Detta för att Weiman skall slippa betala Filippa...
Jag kände hur chansen till en snar operation minskade.

Klockan var nu omkring fyra. Jag hann ju aldrig få någon lunch så nu började jag bli bra hungrig. Servicen på KS var dock ganska god.

Röntgenplåtarna visade att bitarna inte låg så bra, så ny reponering, med efterföljande gipsning och ny röntgen gjordes.

Därefter blev det mycket riktigt förflyttning till Uppsala.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Omkring 19:00 ankom jag UAS ortopedakut per taxi. Där hade det varit lugnt ett tag, men ungefär när jag kom började visst telefonerna ringa... Jag blev sittande på ett rum, väntande.

Jag började nu få ont i skallen, och frågade en passerande läkare om det var ok att ta ett äpple jag hade kvar i väskan.

Efter några timmar fick jag en säng, och fortsatte vänta.

Fick yoghurt och macka. Satt fint. :-)

Efter midnatt kom en läkare in och berättade att operation skulle ske först nästa vecka. Det hade jag redan räknat ut. Man kan säga att tåget gått medan jag satt i väntsalen. Fick lite smärtstillande tabletter med mig hem. Kom hem 02:00.

Fredag morgon 09:00 blev jag väckt av telefonen och inringd för ett nytt besök. Man hade tittat en gång till på plåtarna, och ville göra en ny reponering för att svullnaden skulle få en bättre chans att gå ned. Fick en ny gipsskena som omslöt benet mer, för att bitarna skulle hållas på plats bättre. Mycket trevlig personal. Läkaren noterade digitalkompakten jag hade runt halsen när jag kom in. Själv hade han visst en NEX-7. Vi småpratade kameror under tiden han jobbade med foten.

Trevlig typ. :-)

Efter gipsning fick jag själv hoppa bort och ta hissen en trappa upp, och vidare till röntgen. Receptionen där hade ännu inte fått remissen, så jag fick vänta en liten stund innan jag kunde hoppa vidare till röntgen-väntrummet.

Efter ännu en tids väntan kom läkaren, och kunde meddela att plåtarna tyvärr inte visade så stor förbättring som man hoppats, men att ytterligare försök inte säkert skulle göra det bättre. Jag var på listan, för operation någon gång under kommande vecka (v 50), sannolikt tisdag eller onsdag. Foten i högläge, var ordinationen.

Måndagen kom, men inte någon kallelse till tisdagen.
Tisdagen kom, men ingen kallelse till onsdag.

Onsdagen kom. Nu hade jag fått mer ont. Det hade jag egentligen haft hela tiden med nya gipset. Förutom mer värk började jag nu också känna ett jobbigt tryck mot insidan av foten. Ungefär som om man skulle ha fått en sten innanför gipset.

Eftersom en sten var utesluten, misstänkte jag att det avbrutna "mediala malleolfragmentet" hade flyttat sig, och orsakade trycket jag kände. Det gjorde allt mellan ganska ont till riktigt ont. Eftersom det blivit onsdag och ännu ingen kallelse, började jag också bli orolig att ännu en helg skulle passera.

Provade ringa Akademiska fram på förmiddagen. För de som ännu inte gjort det kan jag nämna att där finns gott om telefonsvarare... På ortopeden tog de för övrigt inte emot fler samtal den dagen.

På torsdag (12/12) morgon ringde jag igen så snart klockan slagit 08:00. Skulle bli kontaktad efter 13:00. Jag ville prata med en människa, och jag började känna mig ganska uppgiven. Jag blev uppringd, och jodå, jag hade fått en tid. Tisdagen den 17:e...

Visserligen skönt att få ett datum, men varför ytterligare en vecka? Det var visst många "akuta fall" som fått gå före. Om man räknar med fyra operationer om dagen hade jag alltså helt plötsligt blivit omkörd av tjugo stycken i kön. Tjugo stycken, mer akuta än tre frakturer och en rejält förskjuten talus. Hur som helst, om jag hade stora problem kunde jag ju alltid prova att åka till akuten för en ev omgipsning.

Sagt och gjort. Fredag morgon tog jag mig till akuten, och fick faktiskt komma in lite snabbare den här gången. Behövde inte ens ta nummerlapp före registrering. Gipset och kryckorna öppnade dörren. :-)

Kunde efter en stunds väntan få hoppa in på ortopedakuten, och blev direkt visad in på ett rum. Läkaren skulle komma strax.
Det här artade sig ju.

På KS hade jag körts runt i en säng, med högerbenet/foten på en specialkudde. På UAS får man en stol att sitta på, och i bästa fall en extra att sätta foten på. Med sprängande fot och ordinationen högläge ringande i öronen såg jag mig om. Hittade sopsäcks-ställningen bakom ryggen. Den fick duga, och var ganska bekväm faktiskt.

Kostnadsbesparande tips!

Nåväl. Det blev ingen omgipsning. Läkaren var mycket trevlig, och förstod min frustration. Framförallt kändes det bra att få prata med någon, och att få lugnande besked. Han visste inte varför min operation flyttats fram så mycket. När jag nämnde min räkneövning med att tjugo operationer plötsligt blivit mer akuta fick jag höra att man kan göra åtta operationer per dag, och mina uppskattade tjugo blev plötsligt fyrtio!

"Stenen" kunde mycket väl vara malleolfragmentet, som jag misstänkt, men en omgipsning skulle inte säkert göra läget bättre.

Jag bad om, och fick recept på mer tabletter för att klara mig ytterligare en helg.

Jag vill poängtera att personalen på UAS är hur trevlig som helst och hjälpsam, med de förutsättningar de har. Problemet är bara att det är så förtvivlat, och omvittnat svårt att få tala med dem. Deras resurser verkar också vara rätt begränsade. Jämför t ex säng med specialkudde mot stol, eller att köras runt i sängen jfr med att själv få hoppa runt på kryckor.

Sådana här operationer skall tydligen göras inom två veckor. Får jag min operation nu på tisdag har jag två dagar till godo.

Nu gäller det bara att inte bli förkyld, eller nåt...

Det oranga är "talus". De ungefärliga frakturerna på malleolerna (fotknölarna) är rödmarkerade

^
Luxerad = Ur led. Som tiden.
Grov-reponering = Vrida rätt foten. Jo, det känns...
Mediala = Inre
Laterala = Yttre
Malleoler = Nedre ändarna av skenben (tibia) resp vadben (fibula). De mediala och laterala utgör inre resp yttre fotknölarna.
Trimalleolär = Laterala, bakre och mediala malleolerna.

Mer info.

Nu är vi 100!

Det har sakta men säkert närmat sig, och nu har det skett. Retrokamerapoolen har nått 100 medlemmar!

Visst finns det pooler med betydligt fler, och det är inte så konstigt. Vi är ju trots allt inte så många, som digitalkameror till trots ändå halvt självplågaraktigt vill använda de sedan länge omoderna maskinerna. Och dessutom njuter av det...
Några har klivit av under tiden, men nya har fyllt på, och till slut har vi nått hit.
Av de hundra är det idag femtiotre som också har lagt upp bilder. Det vore kul om de blev fler, men tiden motsvarar ju inte alltid våra ambitioner. Så  är det med allt. Kul ändå att så många velat bli med. Av de utan egna bilder är det dessutom flera som varit aktiva på andra sätt, t ex med att blogga eller ge kommentarer på andras bilder. :-)

Ansökningarna varierar:

"...vill gärna lägga upp bilder tagna med den äldre utrustningen Leica II /5,0cm Summar, Werra I med CZJ Tessar och 6x9 bälgkameran ERRTEE med Compurslutare 10,5cm Laack Rathenow Dialytar 1:4,5 ..."

"Hej, söker medlemskap efter att ha glidit in på analogt igen. Har sedan ett tag börjat fota med en Zeiss Ikon Ikonta 521/16 och en Flexo tlr,..."

"Nu har jag ju en sån där gammal ljusburk som fungerar. Släpp in mig :)"

Två poolare som inte tänker hoppa av. :-)

Kan man fota sport med Speed Graphic?

Frågan är felställd. Många har gjort det förut. Frågan var snarare om jag skulle kunna göra det.

Den lille. Miniature Speed Graphic (6 x 9 cm) med släden i rätt läge

Jag gillar Speed Graphic. Den är så underbart omständig att den är svår att låta bli. :-) Nu har det dessutom gått minst ett år sedan den senast motionerades, om inte två, och jag kände ett starkt sug att ta ut den igen. När jag fick se att Stockholms halvmaraton skulle gå av stapeln styrdes kosan dit i går. Jag råkade stöta på det för några år sedan, och då var mycket folk i rörelse, inte minst i Kungsträdgården. Den gången lyckades jag dock slarva när jag drog ut släden, och märkte det först sent, så nästan samtliga bilder blev felfokuserade.

Den här gången var jag mer noggrann. Dessutom hade jag skrivit ut bankartan och kollat förra årets mellantider, så jag hade lite koll på var och när löparna skulle dyka upp.

I Kungsan var det återigen mycket folk.

Långa köer

och många fotografer. :-)

Så småningom började löparna dra sig mot starten på Norrbro.

Jag hade valt ut några ställen, med lämpliga avstånd dit jag enkelt kunde ta mig. Det första fick bli på väg in i Klaratunneln.

Ledaren hade poliseskort, som låg så nära att det var svårt att fånga honom på bild. Nr 1, Haben Idris, kopplade greppet direkt,

men han hade ett koppel i hälarna.

Sedan knallade jag iväg mot Gamla Stan och Mynttorget, där de borde dyka upp ~40 min senare.

Samma klistrade eskort av 1:an var i vägen för bilden jag ville ha, men jag lyckades i alla fall fånga honom när han passerade.

Vid Slussen lyckades jag tyvärr dubbelexponera tätlöparna på deras väg mot mål, så den slipper ni. Flyttade mig några meter och fångade istället de som hade hela Södermalms-varvet framför sig.

Målgången hade jag ingen ambition att fånga, utan jag drog mig bakåt längs banan, och fotade löpare utan eskort.

Det gick i alla fall bättre i år. :-)

PS. Jodå, han behöll ledningen in i mål. :-)

Tenax. Kärt namn med många barn.

Varning! Nördinlägg²

På Zeiss Ikon, och dess föregångare, återanvände man gärna modellnamnen. Det verkar inte ha spelat så stor roll om modellerna hade något gemensamt eller ej.

Här är ytterligare ett exempel. Tenax. Eller närmare bestämt Tenax I, ibland även kallad Taschen-Tenax.

In under skinnet

Den lanserades 1939, strax efter Tenax II... Till skillnad från II:an, som var påkostad med både utbytbara objektiv och mätsökare, så var Tenax I enklast tänkbara. Nästan.

Till en början satt en trelinsig Novar (3.5/35 mm) framtill, men senare kunde den även fås med örnögat Tessar (3.5/37.5 mm). Fokuseringen underlättades av den relativt korta brännvidden.

Förutom namnet hade den bara två saker gemesamt med sitt större syskon. Bildformatet (24 x 24 mm) och snabbframmatningen. När man med vänster pekfinger i en rörelse både dragit fram filmen och spänt slutaren, tryckte man av med höger. Så kunde man hålla på, enl reklamen med upp till 1 bild i sekunden! Enastående för sin tid, men jag tror risken för skakoskärpa var överhängande...

Jag har sett uppgifter om att Berning (med "R^OB^OT"-kameran) var inblandad i konstruktionen. Jag vet inte hur det är med den saken, rykten uppstår lätt. De har inget gemensamt i detalj, som i t ex slutaren, men de har samma bildformat, ungefär samma storlek, och en förenklad frammatning och slutarspänning.

En liten snabbskjutare. Alltid med. Inte bara på söndagar.

Det är en liten kamera. Som en digitalkompakt, ungefär.

De tillverkades i Dresden, åtminstone fram till 1941. Sedan tog antagligen krigsproduktionen överhand. I en svensk Zeiss Ikon-katalog från våren -45 fanns den dock fortfarande kvar.
Den kostade 294 :-

En intressant sak med Tenax är att den återupptogs efter kriget. 1948 kom tillverkningen igång igen, till en början i exakt samma utförande som tidigare, men så småningom med annan slutare eftersom handeln mellan ockupations-zonerna blev allt svårare. Huvudkontoret hade nu flyttat till anläggningen i Stuttgart (gamla Contessa-Werk), och anläggningarna i Dresden övergick i "folkets ägo". De förlorade rätten till både namnet Zeiss Ikon och modellbeteckningar som t ex Tenax, men fortsatte ännu en tid som förut. Typnumret byttes dock (570/27 > 111/23). 1953 byttes den hopfällbara Newton-sökaren ut mot en modernare inbyggd teleskopsökare, och -54 bytte den pga konflikten namn till Taxona.

De är inte så sällsynta på Tradera och ebay. Oftast är det efterkrigsversionen man ser. Den här är dock av tidig modell, sannolikt från 1939.

När jag kom över den här funkade inte tiderna. Utom på 1/300 s var det 1/100 s oavsett inställning. Jag antog att det bara var fördröjningsverket som beckat ihop, men den blev länge liggande. Långt senare hade jag samlat mod och kunskap och bestämde mig för ett försök. :-) Efter att ha skruvat ur objektivet och öppnat slutaren kunde jag konstatera att allt såg helt ut, men att verket mycket riktigt fastnat efter många års vila.

Klädseln blöttes loss med T-Röd.

Fördröjningsverket urtaget.

Jag påbörjade demonteringen. Compurslutaren är ganska tacksam att jobba med, på det sättet att nästan alla fjädrar sitter fast i sina resp delar. Det underlättar återmonteringen avsevärt.

Jag tvättade delarna med ren bensin, efter tips från Werner på LP Foto. Allt eftersom såg jag mer smuts, och det slutade med en total demontering och rengöring av hela kameran. :-)

När slutaren var hopmonterad fortsatte jag med objektivet. Det var ordentligt dimmigt, och hade fett på lamellerna.

Nu har jag kört en rulle Tri-X, och den verkar funka.

Jag får nog vara nöjd, men jag väntar lite med att limma tillbaka lädret... :-)

*) Namnets historia går tillbaka till C.P. Goerz i Berlin, en av de tillverkare som 1926 gick tillsammas under namnet Zeiss Ikon. Redan 1907 fanns det en Tenax i sortimentet. Den hade bälg, och fanns i storlekar från 6,5 x 9 till 10 x 15 cm glasplåtar. 1909 kom en liten "Vest Pocket"-modell, för 4,5 x 6 cm plåtar. Långt senare, på sextiotalet, kom ytterligare en.

6x6-dagen, med klackarna i taket.

Det har varit tyst i min blogg länge nu. Ett helt år. Fotat har jag förstås gjort, men tiden och inspirationen har inte riktigt räckt till för att skriva och lägga upp bilder.

Nyligen var jag på tjänsteresa, och som så ofta tidigare tog jag också med någon trevlig kamera, som komplement till digitalkompakten. Eftersom den 6/6 skulle infalla under resan blev valet ganska enkelt. Super Ikonta (532/16), från 1939. 6x6 cm. En gammal favorit. Hopfällbar, vilket är praktiskt när man reser.
En smidig liten reskamrat, på knappa kilot... :-)

Jag befann mig ett par veckor i Bordeaux, på en s k parabelflygningskampanj. Vi bistår forskare med utrustning och tyngdlöshet när de vill utföra olika experiment. Ibland i sondraketer, eller som här, genom att flyga i upprepade kastparabler.

Novespace, i Bordeaux, har en modifierad Airbus A300. Ursprungligen ett av provflygplanen för övrigt, från 70-talet. Den anlitas bl a av ESA, för olika experiment i tyngdlöshet. Under en flygning hinner man med 30 parabler, då man blir tyngdlös under lite drygt 20 sekunder åt gången.

"Vomit Comet" kallades amerikanernas motsvarande maskin, av de blivande Apollo-astronauterna på 60-talet, när de fick prova på kortare stunder av tyngdlöshet. Jag förstår varför. :-)

6/6 var sista dagen vi flög, men t o m jag insåg ju att jag inte gärna kunde ta med Super Ikontan ombord och använda den i tyngdlöshet. Framförallt hade jag annat att göra. Dessutom måste allt man har med sig antingen sitta fast, eller stoppas undan när det inte används. Man kan inte ha tappade saker flytande omkring, som sedan dunsar i huvudet på någon när tyngdlösheten tar slut, eller landar på nödstopp-knappen på någon annans experiment...
Det fick räcka med digitalkompakten i remmen, snett över axeln.

Någon bild tagen den 6/6 måste jag ju ha, så istället sprang jag och hämtade Super Ikontan så fort vi hade landat.

Super Ikonta, 6x6, den sjätte i sjätte

Nå? Rubriken då?

Jodå. Under de sista parablerna behövde inte vårt experiment så mycket skötsel längre, så  jag fick möjlighet att spänna loss och testa det också, i en särskild hage ombord. :-)

Forskarna har gjort en film om försöken.