Hur ser biltokiga gubbar ut?

"Bilburen ungdom" var för länge sedan ett begrepp. De tillbringade all fritid med sina bilar och betraktades som farliga och upproriska av vuxensamhället. Det krävdes motortekniskt kunnande att hålla igång en gammal skrotbil. Ungdomarna skaffade sig mycket kompetens på området.

Den här gruppen är idag till åren kommen och ofta pensionärer. Det är dessa som äger och beundrar veteranbilar. De får utlopp för sitt kunnande och intresse de utvecklade i unga år.

Jag råkar bo några hundra meter från en en flygplats där det årligen äger rum ett veteranbilevenamang och besöker det gärna.

Den här gubben med farfarskägg har rätt ålder och framtoning för att besöka en veteranbildag.

"Sex cylindrar" suckade gubben hänfört till mig när vi beundrade motorcykeln. Jag nickade i samförstånd.

Korv med bröd är den självklara lunchen.

Visst fanns det många baja-major uppställda på flygfältet.Det fanns också ett "Pee Field" som synes. Ett självklart förstahandsval för oss gubbar.

Dagens ungdom är inte motorintresserad. De skaffar sig inte körkort. De kan nog inte ens hantera en skiftnyckel eller en skruvmejsel. Kanske en oundviklig utveckling.

Och biltokiga gubbar är ett utdöende släkte. Det lär väl bli dåligt med återväxten.

Gatufoto med vid vidvinkel!

Gatufoto med vid vidvinkel är inte något för skönandarna då perspektiven blir kraftigt deformerade. Sedan en tid tillbaka har jag dock ofta använt brännvidden 16 mm på fullformatet. Funnit att det är som att upptäcka världen på nytt.  Och den blir framför allt roligare.

Intressant på den här bilden är de frisyrer som visas - långt utslaget virvlande hår. Kanske ett signum för sådana som älskar armbandsur av märket  Omega.  Vad vet jag? Som köpt mitt armbandsur på Clas Ohlsson?

Lunch på en bänk på Hötorget i Stockholm.  Kan förstå att herrarna föredrog att sitta i solskenet och äta sina kebabrullar.  En avkoppling i det grå kontorslivet.

Jag ställde mig bredvid och inväntade ett tillfälle när de båda högg in på maten. Då sträckte jag fram kameran.

Det lågmälda gatofotandet

I gatufoto avbildas gärna situationer som sticker ut. Helst sådana med action. Bilder som är enkla och vardagliga hamnar i skymundan.  Själv söker jag gärna bilder av det slaget och spanar efter ansikten i gatuvimlet och försöker få en glimt av någons personlighet.

Rusningstid i på Drottninggatan är en bra plats för detta fotande. Här går de flesta människor snabbt fram och ger ett upptaget intryck. Men inte alla.

Kvinnan gjorde den här minen under nån sekund när hon råkade befinna sig framför min kamera.

En av skyltgubbarna på Drottninggatan, som står för reklamens skull här hela dagarna, och tjänar en slant.

Det bekymrade utseendet kommer sig av att kvinnan hade rullator och undrade väl hur hon skulle kryssa förbi mig. Till höger går det att komma fram, tänkte hon väl.

Mina parkbilder på lättklädda flickor - blir jag gripen av polis nu?

Lars Epstein greps av polis för misstänkt sexuellt ofredande när han fotade barn. Han blev bortförd och föremål för polisens utredning - förhör, koll med arbetsgivare och inventering av tagna bilder i kameran. Sedan avskrevs misstanken.

Förra året passerade jag Brunkebergstorg under ett evenemang. Tror det var "We are Sthlm". En lekplats hade  tillfälligt ordnats på torget med många lekande barn. Som vanligt hade jag kameran på magen men inte en tanke på att fota. En väktare kom fram till mig och sa i myndig ton att stoppa ned kameran i väskan då fotografering var förbjuden vid lekplatsen. Sedan avvisade han mig. Säkert skulle jag blivit gripen om jag tagit bilder.

Här kommer ett par parkbilder på lätt klädda flickor.  Visserligen inte barn men i varje fall tonåringar. Men man vet ju inte hur poliser och ordningsvakter tänker när det gäller ofredande. Man är ju en gubbe med stor kamera och uppfyller därför med råge kraven på att vara en misstänkt figur.

Kanske polisens nitiska spanare ringer på dörren här hemma under dagen?

Att färdas på två hjul är inne!

Att färdas på två hjul är givetvis en prestation. Det demonstrerar individens obändiga kraft att på ett halsbrytande sätt färdas mellan två punkter.  Personligen undviker jag utsvävningar av det här slaget och använder andra färdsätt.

Slussen på Söder demoleras för närvarande. Trots sitt sönderfall måste den tjäna som ett kommunikationsnav.  Bilden här ger intryck av en spelscen i Tombraider och man undrar om cyklisten ska överleva.

Sedan cyklisten letat sig genom Slussen måste vederbörande kämpa uppför Götgatsbacken. De svaga väljer här att kliva av och gå sista biten. De med ork och kampvilja strävar på.

De som är måna om sin badass-style cyklar naturligtvis inte. Motorcykel är det självklara tvåhjulsvalet.  När jag tagit bilden gjorde jag en sväng för att gå bakom paret men möttes av en stor utspärrad tatuerad hand som hindrade vidare fotografering. Förstod den subtila markeringen.

Lite längre ned på Götgatan mot Skanstull mötte jag den här tvåhjulingen som stod och väntade på grönt vid stoppljusen. Har aldrig sett ett fortskaffningsmedel av det här slaget i Stockholmstrafiken. Mitt på Söder och flera kilometer till vatten.

Tydligen kan man förvara en sådan här båt i en lägenhet. Fast det måste vara svårt att få in den hissen när den ska ut på gatan.

För en gatufotograf finns det inga alternativ till apostlalhästarna. Det är det vanliga harvandet längs gatorna som gäller.