Mer bilder med Bruce Gilden i tankarna

Bruce Gilden är en förebild. Under en promenad i Eskilstuna igår tog jag ett par bilder på den här  äldre mannen.  

Bruce Gilden hade nog inte fotat honom. Gubben ser helt enkelt för snäll ut. Kanske han skulle fått hjärtslag om jag använt blixt som min förebild ofta gör. Det här är ju inte New York liksom.

Byxhängslen är kluriga. Det ena hängslet har lossnat och hänger synligt vid halsen på gubben.

Det har hänt mig också. Har därför slutat med såna. För länge sen var alla byxor försedda med knappar i midjan på insidan av byxorna. Där fäste man sina hängslen som sedan hölls på plats säkert. Svångrem användes självklart samtidigt också. Så sa farsan i alla fall.

Försöker ibland fota som Bruce Gilden

Stora fotografer är bra att ha som föredömen. Som ledstjärnor i myllret av bildmakare. För egen del är Bruce Gilden en sådan. Försöker omärkligt komma inpå intressanta människor jag upptäcker. Tar bilder på så nära håll som möjligt. 

Damen på bilderna har kanske ett för välpolerat yttre för att passa Gildens stil. Hon saknar det där uttrycket som signalerar utanförskap.  

Min Fuji x100v med vidvinkeltillsats passar bra för jobbet. 

En del fotografer kan säga att så där får man inte bete sig. Fota främmande människor utan att be om lov.  Då brukar jag hänvisa till Bruce Gilden. Ett föredöme att hålla i handen. 

Pain Show

Den här mannen satt hela dagen igår på Sergels torg i Stockholm med sin skylt. Gick förbi honom flera gånger. Till sist tog jag några bilder för att använda här på bloggen. Han sökte uppmärksamhet men ingen brydde sig. Lite mer uppmärksamhet får han nu genom min blogg. 

Möter jag honom igen kanske jag har ett samtal med honom. 

Hemvärnet har blivit poppis igen!

I dagens orostider har hemvärnet blivit populärt. Män och kvinnor söker sig dit för att göra en insats för landet.

För länge sen var jag med i ungdomshemvärnet. En fin tid med många positiva minnen. En kväll i veckan och kanske varje veckoslut hade vi utbildning och övningar. Vi hade all militär utrustning hemma i bostaden. Inklusive skjutvapen och ammunition. Tufft tyckte man som 16-åring.

Glad att jag som vuxen tappade intresset för försvarsmakten. Att uppleva försvaret som anställd skulle varit deprimerande under de tider av dramatisk nedrustning som ägt rum. 

Jag tog den här bilden för att mannen bar en slags "grötrock" som jag tidigare inte sett. Mitt favoritplagg är annars en grön militärjacka m/58 av samma modell som jag hade under lumpen. Men en sån här grötrock från hemvärnet skulle jag vilja komma över. Man får väl spana i lumpbodarna framöver. Det är den här ljusgrå färgen jag är ute efter och givetvis med ett blått H på.                                                                                                                          

Här kommer beslutstexten om min anmälan av polisen i Västerås

Så här ser beslutstexten ut i ärendet där chefsåklagaren beslutat att inte inleda förundersökning.  

Ärenden om yttrandefrihet står inte särskilt högt i kurs inom rättsväsendet. Kan man konstatera. Så huka er fotografer när ni konfronteras av ordningsmakten.

Polisen nöjde sig med att jag raderade nån enstaka bild. De verkade inte veta att raderade bilder lätt kan återskapas med lämplig programvara. Nyare kameror har ju också har dubbla minneskort.  

Nu har jag inte testat några av de programvaror som finns för att fixa raderade filer. Och min Fuji x100v saknar dubbla kortplatser. Kanske nåt att tänka på för framtiden om man utsätts för poliser.