Gatufoto med vidvinkel

Gatufoto handlar ofta om närgångna människoskildringar. Hur fotar man omärkligt så nära att man samtidigt kan vidröra någon? Det ställer uppfinningsrikedomen på prov och känns nästan som något slags "närkamp".

Äger ett Sigma 10-20 mm som jag ställde in på 10 mm på min 7 D. Trängseln i Gamla stan på Västerlånggatan eller runt Slottet under högvakten är perfekt för sån här fotografering. Kameran på bröstet. Fotografering på cirka 30 cm avstånd ger närgångna och bra gatuporträtt. Så här jobbar dom stora förebilderna för mitt gatufoto.

Placerad vid en soppelle dök en samlare upp. Han reagerade inte på att bli fotad flera gånger när han sökte igenom innehållet. 

Hade hunden intagit en tvårättersmiddag och sov nu mätt och belåten utanför restaurangen? Eller var det bara en sömnig hund som fick nöja sig med en skål vatten medan ägaren satt inne på restauragen och smörjde kråset?

Här kunde jag hålla kameran över hunden på raka armar och ta bilden. Som regel behöver man inte titta i sökaren med 10 mm brännvidd. Med högt bländartal och kort exponeringstid fastnar allt på bild

I de trånga gränderna kan man med vidvinkeln komma åt större utsnitt som i den här bilden. Beskriver lite av de traditionella könsrollerna kanske - mannen som jobbar och sliter med försörjningen medan kvinnan ...........

Här är några trötta turister som hänger vid Västerlånggatan. Tacksamma motiv. En instruktiv bild kanske då man skymtar mitt huvud vid kvinnans axel. Tittar oskyldigt framåt men riktar min kamera mot dem.

Eftersom det var vid lunchtid drog jag mig upp mot Slottet för att finna lämpliga motiv bland turisterna vid högvakten.

Högvakten ligger inte inom mitt intresseområde. Den som vill veta hur den tedde sig den dagen hänvisas till Tommy Anderssons blogginlägg. Men hans information var bra. Undrade nämligen varför högvakten bar underliga uniformer. Och varför blåsorkesten hade sån stuns och flås i takten......dom var norrmän.

Nästa bild är inte så märklig. Några turister som satt vid obelisken och språkade. Det intressanta är mannen uppe till vänster i bild. Om honom handlar fortsättningen av bloggen.

Jag upptäckte att han från sin uppskjutna plats liksom taktfast dirigerade orkesterna med ett saligt leende.  Hoppade upp bakom honom. Och där framför Storkyrkan spelade den norska militärmusikkåren inför oss. Och mannen levde sig in.

Det är mycket trångt här på sockeln så jag kunde inte få med någotav hans ansike. Jag gjorde ett försök med att hoppa upp på nästa avsats på sockeln. Då blev bilden så här. Om jag inte läst Tommy Anderssons blogginlägg hade den här mannens entusiasm var obegriplig. Besök av en norsk militärorkester på Slottsbacken bör ju vara något extra för en som gillar militärmusik.

Nåja, jag klättrade ned igen och inväntade ett tillfälle där han åtminstone visade lite av sin profil. Vid det här laget upptäckte jag att många japaner riktat sina kameror mot oss uppe på obelisken.

När orkestern slutat spela vände han sig mot mig. "Härlig musk" utropade han. Jag höll med. Vi pratade lite om foto. I handen höll en en analog Chinon. "Ha en bra dag" sade mannen plötsligt och skuttade ned från obelisken och försvann i folkhavet. Hade velat haft en porträttbild men missade chansen. Noterade också att jag rörde mig inte lika flinkt som honom.

Såna här skildringar kan bara få till med 10 mm brännvidd.

Gatufoto i bildserie

Gatufoto är för mig som regel snaps. Ett motiv dyker upp blixtsnabbt. Tillfället måste fångas i flykten. Nästa sekund är bilden försvunnen. Men ibland ges tillfälle att ta flera bilder av samma situation under några sekunder.

För några dagar sedan hände det i Götgatsbacken i Stockholm. Hörde härlig jazzmusik när jag promenerade längs Götgatan söderifrån. Det var en jazztrio som spelade. Just som jag kom fram hoppade ett par upp framför orkestern och började dansa.

Det var skickliga dansörer och jag fick känslan av att inte vara i Stockholm. Kanske i amerikanska södern.

Nästa bild har jag lagt in i ett album på Fotosidan med titeln "Jive". Tommy Andersson här på Fotosidan påpekade att det nog var "Lindy hop" då han dansat sådant i fem år och jive i tre år. Mångsidig man. Naturligtvis ändra jag bildtiteln.

Det går en man iförd solglasögon med raska steg i bakgrunden. Han finns med på alla bilder.  Det visar att jag bara hade några sekunder att ta dom här bilderna.

Sen försvann fotosituationen. Paret dansade ut åt höger. Orkestern tystnade och tog efter en stund upp en ny låt. Men inga ville dansa längre. Och jag fortsatte min promenad  ned mot Slussen.

 Det blev fyra hyfsade bilder och ett problem. Vilken bild är bäst?

Gatufoto på Västerås PowerMeet

Det här blogginlägget från världens största bilträff i Västerås handlar garanterat inte om bilar. Enbart besökarna skildras. Amerikanska bilar är mäktiga. Men människorna är givetvis långt intressantare.

Anlände rätt tidigt på fredagen innan tillfarterna blev alltför igenkorkade och kunde köra fram bilen till entren och bekvämt promenera in. På ett flygfält var tusentals bilar parkerade. Och längs några asfalterade vägar stod alla affärstånden uppställda. Det var inte svårt att finna intressanta motiv.

Så här tedde sig folkvimlet i största allmänhet.

Det här är den traditionsmässiga bilden på ankomsten till en bilträff. Ett gäng killar som satt sig på sidorna av bilen och ölar. Nåja flertalet anländare har inte den här uppställningen. 

Klädseln är är ofta femtiotalsinpirerad. Kvinnan här på bild bär den så populera rödrutinga klänningen. Och killen ...

Rockabilly-looken är det som gäller. Här anbringar en tjejj det smink som gäller. Mycker rött i läppstift och kraftigt med rouge på kinderna.

Rockabillyklädseln är ofta av det eleganta slaget som hos det här paret. Man misstänker att dom anlände till träffen i ett praktfullt dollargrin.

Och har man fått tillskott i familjen så ska detta läggas i en stilenlig barnvagn. Noterades att många ville fota den barnvagnen även om jag tror det är en 40-talsmodell.

Elviskammen är givetvis ett måste för alla killar. Men det finns nog andra metoder än Bryllcreme idag för att hålla den på plats.

Så avklätt som möjligt är regel. Om inte annat för att visa sina praktfulla tatueringar. Särskilt en del ryggar har mycket att visa - ungefär som en större oljemålning.

I värmen dricks väldiga mängder. Naturligtvis mycket vatten och läsk. Men jag misstänker att bilarna rymmer starkare saker. 

Blir det för mycket kan man ju alltid stödja varandra.

När man inte orkar längre i värmen lägger man sig att sova i skuggan av bilen. Och klämma fast ölburken så här bakom bumpern.

Man kan det lungnare också. Som den här damen med parasoll, solstolar, barnbarn och hund.

Till sist en färgbild. En rockabilly-outfit med Betty Boop väska och allt. Det klarar man inte av att skildra i svartvitt.

Det blev massor med bilder. Det här är några snabba smakprov. Bilträffen fortsätter idag på lördag. Men jag tror jag står över till nåt annat år med återbesök.

Leicaglimtar från Milano

Några smakprov på gamla bilder tagna med Leica M4 och Summicron 35 mm på 70-talet. Gillar egentligen inte Milano nåt vidare. För mycket stress och rätt ful.

När man släntrar runt i Vittorio Emanuele Gallerian iförd enkel turist outfit känner man sig som nåt ovälkommet katten släpat in. Alla moderiktigt perfekt klädda. Men gallerian är nåt extra. Tajta jeans med utsvängda ben var det som gällde då.

Ett par bekanta med ryggen åt går in i bild. En av de välklädda vänder sig om. Då kunde jag inte låta bli och knäppa.

Kanske man skulle passat på och gatufotat mer här inne. Kände inte för det. Men så fick jag syn på de här båda männen. Kommer ihåg att jag med en viss bävan ställde mig nån meter från dem med kameran under hakan. Baskern är iögonfallande. Men man såg en del av den här huvudbonaden i Milano. Kanske skuggar skönt i solen.

Den stora katedralen passade jag på att ta en bild av inne ifrån en annan galleria. Katedralen ett givet besöksmål men bilder härifrån visar jag inte. Tog motivet vill jag minnas med funderingen om Campari serveras i himlen.

Slottet Sforza var ett stort tråkigt museum men fick motivet lite roligare när det kom en mopedburen munk körande in i bild.

En reflektion - när man tar vykortsbilder så invänta trevliga förgrundsfigurer. Det blir en fin tidsdokumentation med åren.

Nåja ibland kan man göra undantag. Den här bilden på Brera galleriet gillar jag utan folk. Fick till bra dynamisk lutning och fin kontrast. Stod länge och måttade med kameran vill jag minnas. Men så var det helt folktomt här.

Nästa gång jag bloggar om Milano ska jag visa några bilder på den här mannen, som uppträdde i parken utanför Sforza,  och berätta lite om honom.

Men kolla in det moderiktiga åskådarna.

Med Leican i Rom för länge sedan

Rotar i gamla negativ tagna med Leica M4 under 70-talet i Italien. En del bilder blir man glad över. Särskilt om de har anknytning till gatufoto. Med åren har även anspråkslösa bilder som skildrar människor på något sätt vuxit till sig.

En dag gjorde vi en utflykt med bilen till Albanosjön några mil utanför Rom. En liten vacker kratersjö. Rund och omgiven av höga branter. Första målet var påvens sommarstuga Castel Gandolfo. Sen åkte vi i behaglig takt runt Albanosjön på smala vägar. Mitt mest påtagliga minne var en kaninragu – välsmakande visserligen –  men som gav otrevliga magbesvär under natten.

Medan hustrun pustade ut i skuggan nånstans promenerade jag själv runt bland de krokiga och branta gränderna i de olika städerna. Hennes val var nog klokt – det var juli månad och rysligt hett. Det här var en vanlig utsikt över taken.   

Stadsvy

Klövjehästar var vanliga för tunga transporter i de trånga branta gränderna. Grabben har just utfodrat hästarna och blev överlycklig för att blivit fotad.

Klövjehästar utfodras

Varje sund italienare tar siesta mitt på dagen. Antar att det här var turister liksom jag själv som strövade runt i stan.

 Brant stad

Framåt eftermiddagen upptäckte jag den här äldre kvinnan som satt och läste sin tidning. Fick en känsla av att det tillhörde hennes dagliga rutin.   

Läsa skymning

En annan dag besöktes djurparken i Rom. På den här tiden var den ingen höjdare direkt. Men vad intresserar dom här nunnorna? Det måste väl nästan vara ett helt kloster på rymmen.

Nunnekloster på rymmen?

En godissugen elefant. Men den blev bara klappad på snabeln av grabben. Det uppskattades nog också. Men jag minns att ingen av åskådarna var särskilt angelägna om att klappa elefanten och framför allt inte att ge den nån mat.

Godissugen elefant

Återkommer väl snart med fler italienska skildringar.