Med Leican i Rom för länge sedan
Rotar i gamla negativ tagna med Leica M4 under 70-talet i Italien. En del bilder blir man glad över. Särskilt om de har anknytning till gatufoto. Med åren har även anspråkslösa bilder som skildrar människor på något sätt vuxit till sig.
En dag gjorde vi en utflykt med bilen till Albanosjön några mil utanför Rom. En liten vacker kratersjö. Rund och omgiven av höga branter. Första målet var påvens sommarstuga Castel Gandolfo. Sen åkte vi i behaglig takt runt Albanosjön på smala vägar. Mitt mest påtagliga minne var en kaninragu – välsmakande visserligen – men som gav otrevliga magbesvär under natten.
Medan hustrun pustade ut i skuggan nånstans promenerade jag själv runt bland de krokiga och branta gränderna i de olika städerna. Hennes val var nog klokt – det var juli månad och rysligt hett. Det här var en vanlig utsikt över taken.
Stadsvy
Klövjehästar var vanliga för tunga transporter i de trånga branta gränderna. Grabben har just utfodrat hästarna och blev överlycklig för att blivit fotad.
Klövjehästar utfodras
Varje sund italienare tar siesta mitt på dagen. Antar att det här var turister liksom jag själv som strövade runt i stan.
Brant stad
Framåt eftermiddagen upptäckte jag den här äldre kvinnan som satt och läste sin tidning. Fick en känsla av att det tillhörde hennes dagliga rutin.
Läsa skymning
En annan dag besöktes djurparken i Rom. På den här tiden var den ingen höjdare direkt. Men vad intresserar dom här nunnorna? Det måste väl nästan vara ett helt kloster på rymmen.
Nunnekloster på rymmen?
En godissugen elefant. Men den blev bara klappad på snabeln av grabben. Det uppskattades nog också. Men jag minns att ingen av åskådarna var särskilt angelägna om att klappa elefanten och framför allt inte att ge den nån mat.
Godissugen elefant
Återkommer väl snart med fler italienska skildringar.
Jag kan inte låta bli att undra hur mycket som är sig likt idag? Rätt mycket har jag en känsla av, och tack och lov för det. Jag har inget sydländskt påbrå, vad jag vet (men temperament, ja!), men jag känner så starkt för den här typen av miljöer att jag måste ha levt ett tidigare liv här. Eller så kommer det i nästa. Man kan ju alltid hoppas, för jag ser inga utsikter till att det kommer att hända i detta.
Din frus val var klokt - för henne. Ditt för oss! Vilken kvalitet på alla de här bilderna, såväl innehåll som tekniskt! Du borde göra något mer med dina Italienfoton än bara visa oss. Jag vet inte riktigt vad - men NÅGOT.
/tim
/Janne
"Brant stad" och "Läsa skymning" är fina!
/Matti