Bland undergångsprofeter och helare i Speakers corner

Förklarade den äldre mannen i basker för två lyssnande poliser. En vacker vårdag i en välkänd park i London - Speakers corner. Trots bloggar och Facebook lever den engelska traditionen här vidare.

Som tillfällig åhörare var det inte lätt att få ett grepp om de olika talarnas budskap. Men jag gjorde ett tappert försök. Med mina sparsamma språkkunskaper var det inte att tänka på göra inlägg i någon debatt.

Här en närbild . Jag förstod att det i framtiden skulle bli mycket, mycket värre än idag. 

Den här talaren hade en trevlig dialekt som var lite svår att uppfatta.  Dröjde mig kvar en stund för att lära mig något.

Största åhörarskaran hade denna man. Ämnet rörde amerikansk inrikespolitik. Han var kunnig, vältalig och förde en fin dialog med sina lyssnare. En verkligt snygg uppvisning.

En slag helare som inte var någon större talare och  intresserade bara någon enstaka person.Till skaran talare kan också räknas ett par muslimska predikanter.

Till sist gick jag ut i Hyde Park och sträckte ut mig på gräsmattan bland alla söndagslediga som kopplade av i vårvärmen. Och nästan somnade.

Är färg möjligt i gatufoto?

Många tycker så - men inte jag. Trots mina udda preferenser prövade jag ändå på färgstuket i London. Nu gäller det bara några få bilder. Och det av lite speciella skäl.

Konst kan vara en utmattande erfarenhet. Det visar besökarna på National Gallery. Blå färger av det här slaget måste framhållas i färg, tänkte jag redan när jag tog bilden.

"Every little moment is a gift. Celebrate them all" är budskapet. Gubben som drog halsbloss gav en ny dimension åt det hela. Eller - om man börjar med att suga på en melonskiva så slutar det kanske med att man suger på en cigarett.

Det var svårt att få fram alla detaljer i bilden i svartvitt. Det fick bli färg.

Tidig fredag kväll. Skulle handla lite mat där jag bodde vid Brick Lane (ett välbesökt festområde i London). Den unge mannen satt på trottoaren och rökte. Någon stannade till och frågade om allt var OK - han nickade.

Jag passerade samtidigt som den här mannen gick fram, lyfte upp honom och släpade iväg honom. När jag lite senare kom ut från affären upptäckte jag de hade gått runt hörnet bort från huvudgatan. Jag förstod att han fick hjälp att ringa efter en taxi för att komma hem välbehållen. Ibland möter man en förbluffande vänlighet och omtänksamhet i London.

Givetvis ville jag att bilden skulle vara svartvit. Men reflexerna i skyltfönstret gjorde det svårt.

Det kanske blir lite mer färgbilder framöver.

Juxtaposition i gatumotiv

Krångligt ord. Men bra att tänka på när man komponerar gatubilder. Enligt ordboken är det när två element placeras intill varandra för att göra en jämförelse eller framhäva kontraster. Det kan förklaras med många ord. Enklast är att visa på några exempel från senaste trippen till Rom.

De här två gubbarna ville jag ha med på samma bild. Först gick jag ett varv runt dem. Ställde mig nån meter vid sidan av den sittande. Hade gott om tid och väntade in tillfället när han pillade med sin tumme.

Givetvis var gubben här som mediterade med stora åthävor intressant i sig. Men valde bildvinkel så att jag fick med paret som pausade vid sidan om. Fick också vänta på det ett par minuter.

Det här var en snapshot av något som hände framför mig på gatan.

Mannen med sopsäcken hade varit ointressant att fota om inte han inte hade gått förbi en grupp turister. De förstod nog inte varför jag tog bilden. Turisterna bidrog till ett motiv som kanske kan kallas "Trash Parade"

Vanliga gatuporträtt blir mer intressanta när man får med någon slags händelse i bakgrunden. Ungefär så här. Det syns att gubben är irriterad. Efter ett tag tog han fram sin telefon och ringde ett långt samtal.

 Att skapa motiv med "juxtaposition" gör gatufotandet intressantare och mer eftertänksamt. Det räcker att förkorta det till JP.

Gatufota de väklädda och vackra

Gatufotots charm gäller enkla vardagliga situationer med vanliga människor. De klassiska gatufotograferna kunde ibland få med välklädda, unga och vackra att förgylla sina bilder med. Att verka i en internationell storstad är givetvis en förutsättning.

I Rom finns stil och mode som på få andra platser. Vill man få bilder på de modemedvetna ska man vandra längs Corson och en del angränsande gator.  Alla bilder här är från den gatan utom den sista.

Den här kvinnans ustyrsel gick i fantastiska blå nyanser (kanske det skulle vara färgbild) även mobilvantarna och hatten.

 Försökte här med en motljusbild.

På samma ställe blev det en bild på en "Young dog" - tonårig kille med rätt stil och attityd.

Stora och volymrika schalar är det som gäller i Rom. Det var lite kyligt den här dagen men schalen gäller också mitt i sommaren,

Ett par flickvänner i lättsamt vårmode en varm dag. Läderjackan över axeln var givetvis härligt röd.

Till sist. Mogna kvinnor bär gärna  lyxig päls. Här en brun persian med stor krage och manschetter. Fint att se.

Spelar klädsel, frisyr och smink roll för gatufoto - Absolut.

Jaga präster med kameran

Utan att se åt höger eller vänster. Med pokerface. Så rör prästerna snabbt på gatorna i Rom. Svåra som gatufotobjekt givetvis då de inte bjuder på sig själva. Har gjort många försök och misslyckats. Det är inte svårt att få en anonym bild på en präst i folkvimlet. Men sånt kallas inte gatufoto och för det krävs mer.

Mötte den här prästen invid Peterskyrkan och slängde upp kameran. Han försökte snabbt skyla sig med en bok och gav mig samtidigt en förebrående blick.

Upptäckte tre präster som bar på en massa kyrkliga prylar. Sprang ifatt dem och fattade posto framför den kyrka de var på väg till. Fick en bild "in the face" på den första prästen. Han ser lätt förebrående ut.

Här irriterar jag ytterligare ett par präster med kameran. Dom kom ut från ett kafé. Den ena prästen upptäckte mig och hojtade högt.

Nunnorna är lättare att fotografera. För det mesta vinkar de glatt när de blir fotade. Men såna bilder är man givetvis inte ute efter. Gillar bättre den här bilden. Det visar en dam med karaktär.

Till sist. Ett tåg med paraplyförsedda nunnor på rad invid Peterskyrkan. Allt som allt var det nog ett femtiotal nunnor som kom gående.

Varför ska man fota sådana människor som uppenbarligen inte vill bli fotograferade. Därför att de är intressanta karaktärer helt enkelt.