Jaga präster med kameran

Utan att se åt höger eller vänster. Med pokerface. Så rör prästerna snabbt på gatorna i Rom. Svåra som gatufotobjekt givetvis då de inte bjuder på sig själva. Har gjort många försök och misslyckats. Det är inte svårt att få en anonym bild på en präst i folkvimlet. Men sånt kallas inte gatufoto och för det krävs mer.

Mötte den här prästen invid Peterskyrkan och slängde upp kameran. Han försökte snabbt skyla sig med en bok och gav mig samtidigt en förebrående blick.

Upptäckte tre präster som bar på en massa kyrkliga prylar. Sprang ifatt dem och fattade posto framför den kyrka de var på väg till. Fick en bild "in the face" på den första prästen. Han ser lätt förebrående ut.

Här irriterar jag ytterligare ett par präster med kameran. Dom kom ut från ett kafé. Den ena prästen upptäckte mig och hojtade högt.

Nunnorna är lättare att fotografera. För det mesta vinkar de glatt när de blir fotade. Men såna bilder är man givetvis inte ute efter. Gillar bättre den här bilden. Det visar en dam med karaktär.

Till sist. Ett tåg med paraplyförsedda nunnor på rad invid Peterskyrkan. Allt som allt var det nog ett femtiotal nunnor som kom gående.

Varför ska man fota sådana människor som uppenbarligen inte vill bli fotograferade. Därför att de är intressanta karaktärer helt enkelt.

Rätt att gatufota sovande personer?

Ibland finner man sovande eller sådana som befinner sig i orörligt tillstånd i gatuvimlet. Om de uppfyller mina kriterier på bra gatubild så fotograferar jag gärna.  De kan ju inte protestera så man kan ta sig tid med uppgiften, gå nära inpå, använda vidvinkel och pröva olika kompositioner.

En morgon i solskenet på Piazza Navona i Rom. Jag kunde nästan stå lutad över den sovande och tog flera bilder. De glassätande damerna brydde sig inte. Gillar att två motorcykelpoliser dök upp. Alla njöt av vårsolen på sitt sätt.

Piazza Venezia i Rom. Upptäckte de här två sovande vid ett bord på en uteservering. Kröp ned mellan två killar för bra bildvinkel och för att jag ville ha dem i förgrunden. När jag var färdig upptäckte jag en flinande kille intill som väckte tjejjerna och berättade att de blivit fotade. De verkade inte bry sig utan var lite irriterade över att ha blivit väckta.

På grönsaksmarknaden på Campi di Fiori. Vid en staty mitt på torget bland alla affärstånden satt en man och mediterade. Under en lång stånd stängde han av omgivningen ordentligt. Jag kunde obekymrat ställa mig framför honom och fota.

Damen låg raklång på Corson i folkvimlet. Jag har ingen aning om vad som hänt. Gick som vanligt nära inpå och fotade innan en polis barskt sa åt mig att sluta och ge mig iväg. Vilket jag gjorde.

Nu blommar asfalten!

Vår i luften. Egentligen skulle man stannat hemma. Det var för mycket folk i farten i Stockholm för gatufotografering. Särskilt i Kungsträdgården.  En bild på körsbärsträden är i alla fall vårtradition.

Är folkträngseln för stor är gatumotiven för svåra att urskilja och avgränsa bildmässigt. Om man går nära inpå och använder kort skärpdjup kan det lyckas. Det här är en bild med full vidvinkel och taget på nån meters avstånd. En beskrivning av jobbet som restauranterna nu har när gatuserveringarna öppnar nu upp på vid gavel.

Gatuserveringar får vara för min del. Om jag besöker en restaurang väljer jag att sitta längst in i den mörkaste vrå jag kan hitta. För det mesta hälsar jag på i korvvagnen framför Åhléns på Drottninggatan vid besök i innerstaden. En grillad med korv för 15 kr sitter bra om man är lite småsugen.

Det här paret parkerat sig invid nämnda korvvagn. Är det mycket folk i rörelse så har man chansen på folk som står invid vid väggarna för att eliminera folkvimlet i bakgrunden.

Råttor är kanske trevliga kjeldjur. Damen på bild hade ett "rat pack" sovande i schalen så här.  Givetvis vidvinkel på en meters avstånd.

Så körsbärsträden - färgbild givetvis. Om några dagar dignar grenarna av täta klasar med rosa blommor.

För nån vecka sen - en bild på samma plats. Då var det kallt och blött. Men för somliga var det kanske mer njutbart  att besöka Kungsträdgården i sådant väder.

När jag rev Berlinmuren!

Det är 25 år sedan. Måste erkänna att jag inte var först och heller inte ensam med bedriften. I själva verket var det en folkfest. Massor med berlinare och tillresta turister flockades vid muren.Liksom min familj.

Inhandlade mejsel och hammare på den anrika varuhuset Wertheim (numera nedlagt) och hackade loss bitar från Berlinmuren. De här bitarna av muren förvarar jag fortfarande i en liten plastpåse från varuhuset. Mejseln har jag också kvar. Den är idag sliten för den har använts mycket under de gångna 25 åren.

Brandenburger Tor var då en skrämmande övergiven mörk plats med ett par dystra stridsvagnar parkerade. Idag är torget fyllt av människor. Stridsvagnarna har idag ersats av gubbar utklädda till Berlinbjörnar eller säljande salta kringlor.

En skolklass poserar här framför Toren och fotar varandra. Dom var inte ens påtänkta på den tiden Berlinmuren revs.

Pelarna i Brandenburger Tor har sett mycket under sina dagar. Här undersöker några synskadade den skrovliga pelarna med sina händer.

Gränsposteringen vid Checkpoint Charlie hade just stängts ned för 25 år sedan. Jag vill minnas att vägbeläggningen var jämn och fin på västsidan av Checkpointen. Men så fort man passerade gränsen och körde in i gamla östsidan blev färden skumpig som vid färd i en leråker.

Gränsposteringen har bevarats som ett minne från tiden Berlin var delat. Man kan låta sig fotagraferas så här om man önskar.

Mannen i mitten var från USA. Han provade omsorgsfullt igenom hela förrådet av armémössor som fanns i ett salustånd i närheten. Jag förstod av hans högljudda kommentarer att han en gång  tjänstgjort i US Army med postering i Berlin. Det här ögonblicket betydde mycket för honom då det var första gången han var tillbaka.

När jag skrivit färdig blogginlägget så stoppar jag tillbaka fragmenten från Berlinmuren i plastpåsen  från Wertheim och lägger den på sin plats längst inne i ett linneskåp. Mejseln bär jag ned i verkstaden i källaren. Där den säkert kommer till användning i framtiden.

Sista gången mejseln kom till användning var när jag rev en mur runt altanen på baksidan av huset för några år sedan.

Vad ska en gatufotograf spana efter i Rom

Har fått flera mejl från fotovänner efter mitt förra blogginlägg. Kul att inte bara jag ska besöka Rom till våren. En fråga är givetvis var i Rom man gatufotar bäst.

Svaret är - hela gamla stan i centrala Rom. Där finns alla turister och de flesta klassiska servärdheterna. Men det är också arbetsplats och bostad för många. Massor med shopping och restauranger. Hela familjen kan ha kul samtidigt som gatufotonörden kan få sitt lysmäte.

Själv spanar jag mest efter äkta romare. De är oftast personligheter. Att följa ett samtal mellan romare är som att betrakta ett skådespel. 

Några bilder jag inte visat på fotosidan. Foton som skildrar samtalet. Romare är livliga. Pratar med hela kroppen. Händerna är betydelsefulla. Det gäller att vänta in den där avgörande gesten med kameran.

Ett lågmält och intensivt samtal framför mig på bussen. Kanske den bild jag gillar bäst.

Spanska trappan - där kan man hänga och betrakta folklivet. Då T-banan finns intill passerar  många romare den här turistplatsen.

Ett samtal på Corson - en gata där jag fått många bra bilder. Framåt eftermiddagen ska man strosa fram och tillbaka här.

Invid Fontana di Trevi.

Råkade störa samtalet mellan de två kvinnorna med mitt fotande. Det är den stora marknaden vid Porta Portese på lördagarna. Den ska man givetvis besöka även om det ligger en bit utanför gamla stan på andra sidan Tibern.

Campo di Fiori - där säljer man frukt, grönsaker och blommor. Fint folkliv. Bild på en blomsterflicka och genuina transportfordon.

Till sist en kul bild bara.