Gatufoto på vördnadbjudande damer!

Gatufoto är ju att utforska människor. Äldre damer fångar ofta mitt intresse. De rör sig långsamt. Verkar försjunkna i det förflutna. Tanken att någon skulle vilja fota dem är dem främmande.

Den här damen påminner lite om min egen mor- död sedan länge.

Löpsedeln på väggen med "Hemmets Veckotidning" får mig att minnas att hon gillade veckotidningar och prenumerade på dem. För en grabb var innehållet obegripligt. Men man uppskattade serierna. Och följde exempelvis Pigge och Gniddes bus med kapten Bölja. Seriefigurer som var populära då men finns knappast kvar idag.

Damen observerade flyktigt min närvaro när jag tog bilden. Diskreta höftbilder för övrigt.

En bild från i Rom i våras.

I den överfulla bussen hade jag fått plats i trappsteget. Färden varade väl tjugo minuter.  Även om damen var försjunken i egna tankar, gjorde hon korstecken varje gång vi passerade en kyrka. Och kyrkorna ligger tätt i Rom. Lyckades få upp kameran och ta en bild.

Ljusstrimmorna över hennes ansikte är reflexer i  det fönster som skilde oss åt.

Juxtaposition i gatumotiv

Krångligt ord. Men bra att tänka på när man komponerar gatubilder. Enligt ordboken är det när två element placeras intill varandra för att göra en jämförelse eller framhäva kontraster. Det kan förklaras med många ord. Enklast är att visa på några exempel från senaste trippen till Rom.

De här två gubbarna ville jag ha med på samma bild. Först gick jag ett varv runt dem. Ställde mig nån meter vid sidan av den sittande. Hade gott om tid och väntade in tillfället när han pillade med sin tumme.

Givetvis var gubben här som mediterade med stora åthävor intressant i sig. Men valde bildvinkel så att jag fick med paret som pausade vid sidan om. Fick också vänta på det ett par minuter.

Det här var en snapshot av något som hände framför mig på gatan.

Mannen med sopsäcken hade varit ointressant att fota om inte han inte hade gått förbi en grupp turister. De förstod nog inte varför jag tog bilden. Turisterna bidrog till ett motiv som kanske kan kallas "Trash Parade"

Vanliga gatuporträtt blir mer intressanta när man får med någon slags händelse i bakgrunden. Ungefär så här. Det syns att gubben är irriterad. Efter ett tag tog han fram sin telefon och ringde ett långt samtal.

 Att skapa motiv med "juxtaposition" gör gatufotandet intressantare och mer eftertänksamt. Det räcker att förkorta det till JP.

Jaga präster med kameran

Utan att se åt höger eller vänster. Med pokerface. Så rör prästerna snabbt på gatorna i Rom. Svåra som gatufotobjekt givetvis då de inte bjuder på sig själva. Har gjort många försök och misslyckats. Det är inte svårt att få en anonym bild på en präst i folkvimlet. Men sånt kallas inte gatufoto och för det krävs mer.

Mötte den här prästen invid Peterskyrkan och slängde upp kameran. Han försökte snabbt skyla sig med en bok och gav mig samtidigt en förebrående blick.

Upptäckte tre präster som bar på en massa kyrkliga prylar. Sprang ifatt dem och fattade posto framför den kyrka de var på väg till. Fick en bild "in the face" på den första prästen. Han ser lätt förebrående ut.

Här irriterar jag ytterligare ett par präster med kameran. Dom kom ut från ett kafé. Den ena prästen upptäckte mig och hojtade högt.

Nunnorna är lättare att fotografera. För det mesta vinkar de glatt när de blir fotade. Men såna bilder är man givetvis inte ute efter. Gillar bättre den här bilden. Det visar en dam med karaktär.

Till sist. Ett tåg med paraplyförsedda nunnor på rad invid Peterskyrkan. Allt som allt var det nog ett femtiotal nunnor som kom gående.

Varför ska man fota sådana människor som uppenbarligen inte vill bli fotograferade. Därför att de är intressanta karaktärer helt enkelt.

Rätt att gatufota sovande personer?

Ibland finner man sovande eller sådana som befinner sig i orörligt tillstånd i gatuvimlet. Om de uppfyller mina kriterier på bra gatubild så fotograferar jag gärna.  De kan ju inte protestera så man kan ta sig tid med uppgiften, gå nära inpå, använda vidvinkel och pröva olika kompositioner.

En morgon i solskenet på Piazza Navona i Rom. Jag kunde nästan stå lutad över den sovande och tog flera bilder. De glassätande damerna brydde sig inte. Gillar att två motorcykelpoliser dök upp. Alla njöt av vårsolen på sitt sätt.

Piazza Venezia i Rom. Upptäckte de här två sovande vid ett bord på en uteservering. Kröp ned mellan två killar för bra bildvinkel och för att jag ville ha dem i förgrunden. När jag var färdig upptäckte jag en flinande kille intill som väckte tjejjerna och berättade att de blivit fotade. De verkade inte bry sig utan var lite irriterade över att ha blivit väckta.

På grönsaksmarknaden på Campi di Fiori. Vid en staty mitt på torget bland alla affärstånden satt en man och mediterade. Under en lång stånd stängde han av omgivningen ordentligt. Jag kunde obekymrat ställa mig framför honom och fota.

Damen låg raklång på Corson i folkvimlet. Jag har ingen aning om vad som hänt. Gick som vanligt nära inpå och fotade innan en polis barskt sa åt mig att sluta och ge mig iväg. Vilket jag gjorde.

En livs levande påve

Jag har sett Påven. Franciskus heter han - Frasse på svenska. Jag släntrade över Petersplatsen i Rom en söndag vid lunchtid. Upptäckte att det var mer folk än vanlig i rörelse. Förstod att det var nåt särskilt på gång.

Så dök Frasse upp i ett fönster högst uppe i en byggnad. Alla människor började vinka. På bilden ser ni honom i översta fönsterraden - andra fönstret från höger räknat. Till höger i bilden syns ett stort plakat där påven delar ut en bok till några barn - mer om det sedan.

Påvens stämma fyllde torget. En magisk och mild stämma - bra klass på högtalarna konstaterade jag. På en rad storbildsskärmar uppsatta runt Petersplatsen kunde man se honom i närbild. Ungefär som vid ett framträdande av en rockstjärna under en konsert.

Människorna på Petersplatsen lyssnade. En del var överlyckliga att få se påven.

När talet var över applåderade alla.  Jag applåderade också trots att jag inte kan ett ord italienska. Så kom folkmassan i rörelse och pressade sig fram mot den stora obelisken mitt på Petersplatsen. Där delades en bok ut till alla.

Boken var gratis. Så givetvis ville också jag ha ett exemplar. Här kan ni se boken. "Vangelo" heter den. Listade ut att den innehöll evangelierna och apostlagärningarna ur Biblen. En gåva från påven till mig således. Nu ligger den på skrivbordet invid min PC.

Man kanske skulle försöka läsa den och bli katolik?

Invid Petersplatsen fick jag en bild på den här prästen.Han var lite reserverad. I motsats till påven ville han inte synas.